Recension

: Underground
Underground Haruki Murakami
2005
Norstedts
7/10

Ve den stackars pendlaren

Utgiven 2005
ISBN 9113013092
Sidor 601
Översättare Vibeke Emond
Först utgiven 1998

Om författaren

Haruki Murakami

Fotograf: Elena Seibert

Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto, är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkultur med en egensinnig magisk realism har han med sina romaner och novellsamlingar väckt stor uppmärksamhet och fått hängivna läsare världen över. Svenska läsare har fått möta den återhållna, registrerande, vardagsbundna Murakami i den smärtsamma lilla kärleksromanen Norwegian Wood och jättereportaget om Aun-sektens terrorattentat i Tokyo, Underground.

I Kafka på stranden fick vi stifta bekantskap med den Murakami som öppnar dörrarna på vid gavel i en roman som flödar över av intryck från reklam, litteratur, dröm och myt.

Under 2007 gavs hans magnum opus, Fågeln som vrider upp världen, ut på svenska. 2008 utkom Sputnikälskling.

Efter att Murakami 1981 sålt sin jazzbar för att ägna sig åt skrivande på heltid, började han springa för att hålla sig i form. Hans personliga bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (2010) innehåller minnen och reflektioner från ett liv av löpning.

Romanen 1Q84 omgavs av stort hemlighetsmakeri innan den kom ut och har slagit alla försäljningsrekord i Japan.

Sök efter boken

Den 11 januari 2006 går ett halvdussin människor ner i Stockholms tunnelbana mitt i rusningstid. Med sig bär de varsin ICA-kasse med giftgas som de släpper ut mitt i folkmassan. Tunnelbanan är knökfull, speciellt så här i trängselavgiftstider, och inom några minuter har tusentals människor drabbats. Några dagar senare visar det sig att en religiös sekt med sitt högkvarter strax utanför Tierp uppmanat sina mest fanatiska adepter att begå massmord i reningens namn.

Nä. Sånt händer ju inte. Ändå hände det i Tokyo den 20 mars 1995, när sekten Aum Shinrikyo skickade ut sina lärjungar att gasa ihjäl Tokyos pendlare. 12 människor dog, tusentals skadades, många av dem för livet. För japaner som trodde sig leva i ett av världens mest civiliserade och säkra länder var det en rejäl chock, och det skrevs mycket om förövarna… men inte mycket om offren och deras upplevelser den där morgonen och därefter. Det är dem Murakami vill lyfta fram i Underground, som huvudsakligen består av intervjuer med dem som var med. ”Underground” som i tunnelbana, ”underground” som i de strömningar inom den japanska mentaliteten som han menar både ledde till och blottlades av dådet och samhällets oförmåga att hantera det. Men också ”underground” som i subtext.

För det är väldigt svårt att läsa detta utan att tycka sig förstå en hel del om det japanska samhället – det måste ju ligga något i det att nästan alla intervjuade råkar bo en hel familj i en trång lägenhet och pendlar tre timmar om dagen för att arbeta 12 timmar, att de stoiskt släpar sig till jobbet trots att de är halvblinda och illamående av giftgas, och att många vägrar uttala sig eftersom de är rädda att de ska få sparken om de ännu ett år senare mår väldigt dåligt av något som inte var deras fel.

Och en av Murakamis poänger är också att nej, det kunde inte hända på samma sätt i Stockholm eller New York eller Rom. Skälet till att gurun Shoko Asahara kunde få så stor makt över sina lärjungar, och att offren sedan finner sig så utfrusna, står att finna i den japanska mentaliteten: ett samhälle där individer inte tillåts avvika från normen eller gripas av panik offentligt även om de är döende eller i djup kris. Där de som upplever sig som outsiders antingen måste anpassa sig helt och hållet eller gå åt motsatt håll – underkasta sig en vansinnig sekt sekt som lovar enkla svar, en perfekt värld och… ja, apokalyps.

Att knyta ihop något sådant, från individnivå upp till det som kallas folksjäl, kräver gripande berättelser och en rejäl författartalang och Murakami har bådadera. Men Underground räcker inte riktigt till på egna meriter. Murakami skrev detta som en inlaga mot allt som skrivits, sagts och rapporterats om Aum-sekten och dess brott – men hur många svenska läsare har egentligen läst det? Åtminstone jag har inte samma bakgrundskunskap om sekten och det japanska samhället som Murakami och hans samtalspartners tar för given, och jag känner mig inte säker på att fullt ut förstå det sammanhang Murakami sätter dem i.

Det finns planer på att översätta den här boken (…) men jag har en känsla av att det finns saker i boken som inte blir så lätta att förstå utomlands.

Men nog brasklappat. Murakamis försök att skapa en allmängiltig bild av Japan utifrån en katastrof (vem blir först om att skriva en bok om vad hanteringen av tsunamikatastrofen säger om Sverige?) är riktigt lyckat, men hos mig är det ändå de enskilda berättelserna som stannar kvar; konduktören som svepte upp giftet med bara händerna, kvinnan som drömmer om att en gång bli så återställd att hon kan åka till Disneyland några kilometer bort, änkan som måste uppfostra sitt barn själv. Nästan inget av offren säger sig hata förövarna, trots att de såg dem som så mycket mindre värda att deras liv inte var värda något. Kanske kan de med sina stillsamt fasansfulla berättelser åstadkomma något som inte alla dödsstraff i världen kan: lyfta fram att varenda grupp, vare sig de är japanska pendlare, svenska Thailandsturister, irakiska stadsbor eller New Yorkska kontorsarbetare, består av människor som förtjänar bättre än att bli ansiktslösa offer, siffror i statistiken. Där ligger det universella i Murakamis försynta bock i kanten på den japanska kulturen.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2006-01-10 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-22 09:40

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1878

2 kommentarer

Varför väljs just Underground ut för översättning till svenska? Det är visserligen en viktig och bra bok men jag tycker det skulle vara intressantare att se någon mer av Murakamis romaner i svensk översättning.

M Oregistrerad 2006-01-16 14:18
 

M: medhåll. Gissningsvis ges den här ut nu (8 år efter att den kom ut i Japan) pga allt snack om terrorism som varit på senare år, men samtidigt handlar den så specifikt om ett ganska unikt fall. Och med tanke på att bara två av hans romaner finns på svenska tycker man ju att de kunde prioriterat någon av dem… speciellt med tanke på vilken lysande översättning "Norwegian Wood" fick.

Björn Waller Redaktionen 2006-01-16 15:17
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?