Katrine Kielos deklarerar att denna bok handlar om våldtäkt. Inte om våldtäkt som ett symptom på någonting annat, den politiska kryckan som bär upp diskussionen om män och kvinnors positioner i samhället. Våldtäkt som ett eget fenomen tillräckligt viktigt för att undersöka på dess egna premisser. Vad det är och vad det gör med kvinnors sexualitet, med våra uppfattningar om varandra och våra kroppar. Kanske viktigast är att den handlar om den kvinnliga kroppen. Vad som händer med en kropp som har våldtagits men också vad det innebär att ha en kropp som skulle kunna våldtas.

Bokens ryggrad är en essä kring ämnet, men ungefär vartannat kapitel bildar en skönlitterär skildring av en våldtäkt och dess efterspel ur den drabbade kvinnans perspektiv. Detta ger Våldtäkt & romantik en annan dynamik än den skulle ha utan det inslaget, för även om det är en bok som uppehåller sig vid en intellektuell diskussion lyckas den också röra upp en del damm i våldtäktsdebattens mittfåra – den skönlitterära skildringen är mer exakt, noggrann med orden och detaljerna, än berättelser om våldtäkt någonsin är annars. Faktiskt är det slående hur sällan, trots alla gånger den är med i litteraturen och i filmen, vi får veta vad som egentligen händer och hur det egentligen känns. Kielos skriver om kroppsdelar och vävnader, inte om anonyma "objekt" som "tränger in". Överhuvudtaget gör hon en stor poäng utav att undersöka den kvinnliga kroppsliga upplevelsen. Det är ju faktiskt i och genom kroppen vi upplever allt. Vare sig vi är män eller kvinnor. Vad innebär det för vår uppfattning om den kvinnliga kroppen, om kvinnan överhuvudtaget, om vi betraktar den som en slags variant av den manliga?

Kielos tar spjärn mot en feministisk idétradition som separerar våldtäkt från sexualitet. Hon säger sig vara övertygad om att våldtäkt på något sätt hänger ihop med våra föreställningar om manlig och kvinnlig sexualitet, hennes bok är ett sökande efter det sambandet. Kielos följer eftertänksamt en röd tråd som sällan är spikrakt auktoritativ, men hennes resonemang är alltid uppbackade av en gedigen kunskapsbas. I rak och begriplig prosa plockar hon ihop ett teoretiskt fundament ur flera decennier av feministisk debatt, ur vilket hon sedan själv kan ta avstamp för en egen diskussion. Kielos har gått grundkurs 1 A i essäistik: hon är påläst men aldrig akademisk, hon är journalistiskt glasklar men bibehåller alltid den personliga laddningen.

Våldtäkt & romantik är inte en brandfackla, inte en storslagen teoribyggare. Här finns visserligen en del kritik mot vedertagna åtgärder för att bekämpa våldtäkterna (är fler lampor i parken verkligen en feministisk åtgärd – är inte det att acceptera kvinnors rädsla som nödvändig?) men detta är för det allra mesta en ödmjuk liten bok, vilket inte gör den mindre viktig och insiktsfull. Det är en tänkvärd, egensinnig ögonöppnare som sporrar till merläsning.