Recension

: Kvinnomasker
Kvinnomasker Fumiko Enchi
1984
Bonnier Alba
7/10

Kylig japansk intensitet

Utgiven 1984
ISBN 9174586580
Sidor 192
Orginaltitel Onna-men
Översättare Per-Erik Wahlund
Först utgiven 1958

Om författaren

Fumiko Enchi föddes i Tokyo 1905 och var en av sin generations stora kvinnliga författare. Hon började som dramatiker, men har också skrivit välkända romaner. På svenska kom ”Kvinnomasker” 1984.

Fumiko Enchi – Mer om författaren.

Sök efter boken

Två män förälskar sig i samma kvinna, den unga änkan Yasuko. Yasuko har efter maken död bott kvar hos sin svärmor Mieko Togano, en stor kulturpersonlighet och forskare vars sekreterare Yasuko också tjänstgör som. Snart känner de båda männen att Yasuko kanske bara är en bricka i svärmoderns planer. Bakom Miekos svala yta ruvar hon på hämnd.

Jag har framför allt hört talas om Fumiko Enchi som en stor kvinnoskildrare och kanske feministisk författare. De karaktärer jag möter i Kvinnomasker motsvarar på något sätt inte riktigt mina förväntningar. Den kallt beräknande Mieko är ju inte särskilt sympatisk. Men hon lever på sin starka vilja och gör bruk av de medel hon har. Som Laura i Strindbergs Fadren eller Maggie i Tennessee Williams Katt på hett plåttak biter hon sig fast med näbbar och klor.

Enchi, och Mieko själv, drar paralleller till fru Rokujo, prinsens hämndlystna älskarinna i Murasaki Shikibus Berättelsen om Genji från början av 1000-talet. Fru Rokujos passionerade svartsjuka får hennes ande att hemsöka och plåga Genjis hustru, och Mieko Togano har själv skrivit sympatiserande om karaktärens roll och stora kärlek i berättelsen. Dessutom ingår flera av Enchis karaktärer i en kvasiakademisk cirkel som intresserar sig just för andebesatthet.

Fumiko Enchi är kulturhistoriskt mycket bildad och hon använder den bildningen för att skapa en förhöjd stämning berättelsen igenom. Oavsett om man kan något om Heian-periodens teater och litteratur eller inte blir effekten spännande. Jämförelserna mellan den tillknäppta Mieko och no-maskerna återkommer som målande karaktäristik och tema. Vem vet vilka känslor och intriger som vilar bakom våra civiliserade masker? Eller vilka masker man måste ikläda sig för att åstadkomma det man vill uppnå.

För vad vinner en katt på att klamra sig fast på ett hett plåttak? Kanske helt enkelt bara just det att klamra sig fast. Klamra sig fast så länge hon kan.

Ella Andrén

Publicerad: 2006-02-04 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-06 12:49

Kategori: Recension | Recension: #1915

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?