Recension

: Kök
Kök Banana Yoshimoto
1994
Norstedts
5/10

Kontroversiell var då?

Utgiven 1994
ISBN 9119222521
Sidor 180
Orginaltitel Kitchen
Översättare Vibeke Emond
Först utgiven 1988

Om författaren

Banana Yoshimoto föddes 1964 i Tokyo. (”Banana” är en pseudonym.) Hennes ”Kitchen” kom 1988 och blev en stor försäljningssuccé. Hon har också vunnit en rad litterära priser. På svenska finns ”Kök” (1994).

Big in Japan – Mer om Banana Yoshimoto.

Sök efter boken

Mikage har en efter en förlorat hela sin familj och står nu ensam i världen. Yuichis föräldrar är också döda, den ena mördas brutalt av en vansinnig stalker. Satsukis pojkvän har dött i en bilolycka och Hiiragi har förlorat sin bror och flickvän. En hel bunt unga människor tassar runt och försöker få rätsida på sina liv och förluster.

Det är i korthet vad som på svenska blivit boken Kök. Volymen innehåller två berättelser: ”Kitchen” – ja, det är de japanska originaltitlarna – och ”Moonlight Shadow”. Det är inte någon fördel. De båda berättelsernas karaktärer och teman är nämligen alltför lika varandra. Vad detta åstadkommer är i första hand att få författaren att framstå som enkelspårig.

I hemlandet Japan är Yoshimoto mäkta populär och känd för sina kontroversiella skildringar av människor och relationer. Och här finns visserligen både unga män och kvinnor som bor ihop utan en väl definierad relation, en transvestitmamma som en gång var sin sons far och en tonårspojke som handskas med sorgen efter sin flickvän genom att gå klädd i hennes skoluniform av modell sjömansklänning.

Men kontroversiellt? Jämfört med exempelvis Ryu Murakamis brutala Oändligt blå är Kök tam och söt som en väluppfostrad hundvalp. Inte för att jag vet om kontroversiell i sig är något att stå efter, men de här temana känns redan som stereotyper. Den hjärtegoda transvestiten kan väl närmast betraktas som en modern variant av den godhjärtade horan. Moderligt varm och tryggt asexuell. En tröstlös tillvaro kan trots allt piggas upp med en god vän eller en liten magisk vision.

Det här är helt enkelt två ganska gulliga historier om sorg och hopp. Men något större intryck än så ger de inte.

Ella Andrén

Publicerad: 2006-02-04 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-23 13:39

Kategori: Recension | Recension: #1915

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?