Recension

: Grisfesten
Grisfesten Leif G W Persson
2003
Pirat
9/10

En fest att minnas

Utgiven 2003
ISBN 9164200574
Sidor 305
Först utgiven 1978

Om författaren

Leif G W Persson, född 1945 i Stockholm, är författare och kriminolog, flitigt förekommande som expert i olika mediasammanhang, bland annat i TV3:s Efterlyst. Deckare har han skrivit såväl för film och tv som i romanform – däribland Grisfesten (1978), Profitörerna (1979) och Den som dödar draken (2008) – samt förutom kriminologisk facklitteratur även jakt- och kokböcker.

Sök efter boken

Ett rån begås mot ett postkontor på Dalagatan i centrala Stockholm. Den förslagna rånaren kommer undan med 295 000 kronor. En stor summa i dag, men ack så mycket större i mitten av maj 1977, när Leif GW Perssons debutroman Grisfesten utspelar sig. Stora resurser sätts in för att hitta rånaren, men gärningsmannen tycks ha försvunnit i tomma intet när han kliver ut på gatan efter genomfört värv. Efter några veckor stannar utredningen av. Kriminalinspektörerna Lars Martin Johansson och Bo Jarnebring, som egentligen jobbar på spaningsroteln och halkat in i rånutredningen genom att de råkade befinna sig i närheten när rånet skedde, står och stampar. Något skumt är i görningen. Två suspekta dödsfall som sker senare under året verkar sammankopplade med postrånet, men någon eller några högt uppe i statsledningen motverkar utredningen. Vem gör det, och varför? Och hur passar egentligen en sju år gammal grisfest på Mallorca in i bilden?

GW Perssons debutroman kom 1978. Året innan hade Persson, som jobbade för rikspolischefen, sett en PM om att den dåvarande justitieministern Lennart Geijer gick till prostituerade. Ryktet florerade även bland journalister, och Persson blev uppringd av en reporter från Dagens Nyheter som undrade om uppgiften stämde. Persson bekräftade, och därefter brakade hela hans tillvaro samman. När statsledningen nekade till att uppgifterna var sanna fick DN bära hundhuvudet och be om ursäkt. Leif GW Persson hade dock redan erkänt för rikspolischefen att han var den som bekräftat uppgifterna (vilket han hade all rätt att göra enligt meddelarskyddet i grundlagen) och blev av med sitt jobb illa kvickt. Persson hamnade i en djup depression, och var vid ett tillfälle nära att ta sitt eget liv.

Grisfesten blev hämnden. Även om den är en fiktiv historia så spelar en ministers besök hos en prostituerad en nyckelroll i berättelsen. Men Grisfesten är så mycket mer. Det är en stark skildring av det svenska polisväsendet i slutet av 1970-talet. Själva deckarintrigen må det vara lite si och så med – historien är egentligen mer intressant än spännande – men det som är mest slående vid en läsning i dag, drygt 25 år senare, är hur aktuell boken fortfarande känns. En del beskrivningar av polisens arbetssätt är självklart lite daterade, men i stort verkar tiden ha stått stilla kring det stora polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Och det är en kuslig känsla, eftersom det inte är någon vidare vacker bild av poliskåren som ges.

Något som känns befriande med Grisfesten är också att det rätt så överlägsna tonfallet som återfinns främst i de två kriminalromaner Persson klämt ur sig på 2000-talet, här i stort är frånvarande. År 1978 var inte professor Leif GW Persson den institution inom Polissverige han är i dag. Det har romanen tjänat på. Grisfesten känns ännu som en av de största svenska kriminalromanerna.

Daniel Åberg

Publicerad: 2004-01-09 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-11 18:56

Kategori: Recension | Recension: #1046

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?