Therese + Csabi har ristats in i trädet. Kärleken är befäst med ord. Inristade i det levande, växande trädet, som i bästa fall får bli pappersmasssa och så en bok, om just den kärleken, den befäster, där och då, med dom enkla men lika berättande namnen, som är hela kärleksromanen. Therese + Csabi, med en nyckel inristat.

Det är därför jag läser, för att få reda på hemligheter om livet.Och för den kraften, som bor i det skrivna ordet, det finns något magiskt i att rista in sitt namn i ett träd. Jag kommer ihåg känslan när vi gjorde det i Italien i en kaktus, jag och två medresenärer, den växer där än och jag tänker på att åka dit och uppleva det där ögonblicket igen. Det är magi, så som när man kommmer tillbaka till barndomens parkbänk, där namnet på ens första kärlek är inristat, som att läsa om sin första stora läsupplevelse.

Förhoppningsvis lika levande nu som då, som den där kärleken, då du sitter där på parkbänken vid din gamla skola. Och hon, den personen, lever upp en stund, för att du sedan skall rusa vidare i din berättelse, den som just nu består av en roman om kärlek eller bara två namn på en ekstam just ditristade. Therese + csabi=Sant.