Det är i Schweiz allt utspelar sig. Året är 1948 och här synes livet mest lunka på som vanligt, inga sönderbombade städer att återuppbygga efter andra världskriget. Neutralitet, min käre läsare, neutralitet ska inte underskattas som överlevnadsstrategi. Så skulle någon av männen i deckaren Domaren och hans bödel kunna säga i en lätt filosoferande ton. […][...]

”Sweet lolita” är en klädstil eller subkultur med rötter i Japan, en extremsöt och dockig stil med ett överflöd av pastellfärger, rosetter och volanger. Kawaii så det bara smäller om det. Att döma av namnet, Lolita, är det lätt att dra slutsatsen att det finns något perverterat över alltsammans, en vilja att behaga en gubbsjuk […][...]

Den högsta kasten är Carina Rydbergs kanske mest kända roman. Den kom 1997 och har ett uttryckligt syfte: att ta hämnd. Berättarjaget heter Carina och är författare. Hon har många (alla?) likheter med Carina Rydberg själv. När Den högsta kasten inleds har Carina fått tre romaner utgivna och är därmed författare på riktigt. Hon har […][...]

När jag var liten hade jag tre favoritböcker. Prostens barnbarn av Eva Bexell (fantastiskt inläst av Margareta Krook på kassettbok. Ja det hette så en gång i tiden, tänk att jag är så gammal!) och så Åke Holmbergs Ture Sventon i London (även den fanns på kassettbok med Helge Skoog som uppläsare). Men framförallt så […][...]

I den andra delen i serien om journalisten Berit Hård, Förkunnaren, handlar det om kändisskap och konsekvenserna av det. Vi möter Lotuz af Love, en artist som förespråkar fred och kärlek. Han bleker sitt hår vitt, klär sig i vita särkar och uppmanar sina fans att söka efter ljuset inom dem. Berit Hård får jobbet […][...]

Journalisterna Katarina Lagerwalls och Lina Wennerstens välskrivna och inspirerande handbok Konsten att skriva en Bästsäljare har varit min allra senaste lektyr. Författarnas mål har varit att analysera vilka ingredienser som behövs i en bok för att den ska ha en chans att bli en bästsäljare. De vill på så sätt hjälpa och uppmuntra främst debutanter, […][...]

När jag skriver mina romaner kan jag verkligen förstå lockelsen i att tända eld på någonting. De första trevande lågornas lyster, hettan och glöden som speglar sig i förstörarens ögon och slutligen eldens vansinne som utplånar allting omkring sig. Det finns ingenting så vackert som en skogsbrand eller en åker som brinner, i det ödsliga […][...]

Det finns ingen som så gärna retas med gubbar och etablissemang som Unni Drougge och nu har hon gjort det igen. Hennes senaste bok Bluffen är den första i en trilogi om Berit Hård. Bluffen inleds med ett mordförsök på Jan Guillou på Bokmässan i Göteborg och skvallerjournalisten Berit Hård råkar filma hela tumultet och […][...]

Det är svårt att läsa Leif G W Perssons Linda – som i Lindamordet utan att ha i bakhuvudet de bråk som uppstått kring berättelsens eventuella verklighetsbakgrund. Persson skriver förstås i allmänhet i en realistisk deckartradition och har tidigare hämtat stoff från verkliga skandaler, händelser och samhällsdebatter. Här har han emellertid anklagats för att ha […][...]

Jag har inte läst Leif GW Perssons tidigare deckare i serien men har förstått att de är hyfsat jämna, och hyllade. Faller fritt som i en dröm är trilogins avslutande roman. Och helt plötsligt finns han där överallt. Det är gamla affärer som det kastas ljus på, Geijeraffären, IB-affären, det är intervju i SJ:s Kupé, […][...]