Allt ont kommer från 60-talet brukar det heta i reaktionära kretsar, och till dessa kan man räkna Svante Nordin. Ur 68-rörelsen lades sådden till det som han idag identifierar som de förhärskande idealen och kallar för humanioras ”identitetskris”: elituniversiteten nedmonterades, lektoraten minskades och kanon sköts i sank. Samtidigt anstormades universiteten av horder från arbetarklassen och […][...]

I boken Spöken började Magnus William-Olsson tilltala de döda som "du". Boken bestod av ett antal personliga betraktelser över döda närstående och mindre närstående som fångades i ögonblicksbilder; minnen som mejslades ut och bildade sammansatta karaktärer som alltid stod i förhållande till diktarens då. Spöken var en tunn liten bok i prosalyrisk form som innehöll […][...]

Ulrika Kärnborgs debutroman Myrrha är till en början oengagerande och pratig, detaljerna få och språket torrt som fnöske. Men efter 90 närmast olidliga sidor vaknar romanen plötsligt till liv. Anledningen heter Arthur Munby: en finkänslig bohem med diktardrömmar, tidstypisk och tidlös på samma gång. Myrrha är en dokumentärroman om ett klassöverskridande förhållande i det viktorianska […][...]

Historien utspelar sig i 80-talets Washington bland bakgator och nattöppna hak. Det är platser där man betalar för ett ligg och köper spriten under disk. Där alla vet vem som vann travet, ingen vem som vann valet. Där bor Vince Camden, före detta yrkesförbrytare, och försöker leva ett vanligt liv. Det går sådär. Visserligen går […][...]

Anja Utler, ett av de stora namnen inom tysk samtidspoesi, skriver i den nyöversatta diktsamlingen låga en långsam och inåtvänd poesi som riktar energin mot språket. Det handlar dels om ljuden, att hela tiden bryta språkets naturliga rytm, och det handlar dels om språket som meningsbärare. Som läsare kan man ana ett skeende i dikten, […][...]

Bipaviljongen utger sig för att vara en roman men är mera som en novellsamling. Berättelserna kretsar kring en plats som tidigare fungerat som mentalsjukhus. Byggnaden kallas för en bipaviljong på grund av de små fönster som påminner om hålen i en bikupa. I byggnaden huserar en rad märkliga varelser. Där finns Pupu som gjort stölden […][...]

På bordet står en dubbel Bourbon och en svart Pilsen. Mycket mer än så vet vi egentligen inte om det mystiska paret. De småpratar en del, are you going away again captain?, men sitter mestadels tysta och betraktar varandra. Det vilar något outsägligt över deras relation, något som varken kan sägas eller skrivas. Det ligger […][...]

”En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren” skriver Bodil Malmsten i inledningen till sin bok och jag förstår precis vad hon menar. Inte för att jag har skrivit någon bok men skrivkramp har jag haft. Skrivkramp får man för att man tänker på de tusen åren, för att man börjar fråga sig […][...]

Slutet på Kicki & Lasse får mig att tänka på Thelma & Louise. Paret sitter i sin drömbil, en Porsche från 1976, och känner vinden fläkta i håret. Kicki har cancer, för andra gången i sitt liv och en till behandling är otänkbart. För Lasse är Kicki meningen med livet. Utan henne kan han inte […][...]

När man läser Michael får man intryck av att författaren har suttit och zappat mellan tevekanaler och skrivit ner vad hon sett. Problemet är bara att boken är skriven 1972, långt innan man i dagens mening kunde zappa mellan tevekanaler. Det finns mycket som förebådar framtiden i Michael, eller rättare sagt, det finns mycket som […][...]