Recension

: Humaniora i Sverige - Framväxt. Guldålder. Kris
Humaniora i Sverige - Framväxt. Guldålder. Kris Svante Nordin
2008
Atlantis
3/10

En svensk Harold Bloom

Utgiven 2008
ISBN 9173532258
Sidor 316

Om författaren

Svante Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och har skrivit ett antal läroböcker i ämnet. Han är också medarbetare i bland annat Svenska Dagbladet och Axess magasin.

Sök efter boken

Allt ont kommer från 60-talet brukar det heta i reaktionära kretsar, och till dessa kan man räkna Svante Nordin. Ur 68-rörelsen lades sådden till det som han idag identifierar som de förhärskande idealen och kallar för humanioras ”identitetskris”: elituniversiteten nedmonterades, lektoraten minskades och kanon sköts i sank. Samtidigt anstormades universiteten av horder från arbetarklassen och demokrati sattes först på dagordningen, före forskning och vetenskaplighet. Inom litteraturvetenskapen formpressades författarskap med hjälp av ”metod” och ”bildningsföraktet grasserade”. Ungefär så lyder Nordins lägesrapport för 60-talet och ungefär så ser det fortfarande ut. Skillnaden är bara ett namnbyte: marxism heter numera dekonstruktion och Lenin har byts ut mot Lacan. Vänsterns utopi är död men dess teoretiska kritik lever fortfarande kvar. Det är en mörk bild av forskningsvärlden som Nordin målar upp: undervisning läggs ner, professorer sägs upp och forskarutbildningen är till det närmaste utdöd. Humaniora har inte längre en legitimation att hålla upp utan slits itu av interna konflikter; det bråkas mera om vad man är än vad man borde vara. Skulden bär marxisterna. Punkt slut.

Jag kommer att tänka på Harold Bloom när jag läser Nordins nyutkomna bok Humaniora i Sverige. Bloom har alltsedan 80-talet varit en av postmodernismens stora belackare. I Den västerländska kanon berättade han om hur han numera omgavs av ”professorer i hip-hop; robotar byggda av gallisk-germansk teori”. Forskarkollegor hade hänfallit åt postkolonialism, feminism och andra irrläror, eleverna visste knappt vem Shakespeare var och ingen orkade läsa bibeln. ”Litteraturstudiets balkanisering är numera irreversibel” sa Bloom och i detta skulle Nordin säkert instämma. Liksom Den västerländska kanon är Humaniora i Sverige en svartmålning av dagsläget. Den drar resonemang till sin yttersta spets för att dräpa och vapnet är knölpåken snarare än floretten.

Nordin klagar: dagens akademiker är ”troende utan tro”, lärdom heter numera socio-politik och noggrannhet har ersatts av politisk korrekthet. Dagens studenter är mer eller mindre tvungna att beakta aparta teorier som queer och poststrukturalism och sanningen är inte längre ett ändamål. Istället är det ifrågasättandet som gäller. Att negligera en gammal teori har blivit viktigare än att komma med en egen. Det råder fullkomlig förvirring bland dagens studenter och det har därför blivit dags att ta till vapen. Upp till kamp för humanisten! Humaniora är död. Länge leve humaniora!

Så blir Humaniora i Sverige ytterligare ett slag i luften av ännu en gubbe. Den viftar vilt åt alla håll men träffar ingen. Liksom Bloom har Nordin en förkärlek för slagfärdiga formuleringar. Skillnaden är att Bloom besitter en viss finess. Nordins uttalanden om marxismen och Gulagarkipelagen är mest pinsamma. Men det som i slutändan gör Humaniora i Sverige till en ytlig och dålig bok är inte plattityderna utan dess ovilja att sätta sig in och begripa. Nordin har satt sig på tvären och det hindrar honom från att skriva intresseväckande. Till och med om det han förstår sig på.

Textutdrag (Visa/göm)

Rasmus Landström

Publicerad: 2008-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-03 23:40

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2910

4 kommentarer

Eftersom Rasmus jämför Nordin med Bloom kommer jag att tänka på Blooms uttryck "förtrytelsens skola". Rasmus tycks tillhöra denna kategori. Han klarar inte av att referera Nordins bok korrekt. Och han är uppenbarligen arg på dem som vet mer än han själv.
Snälle Rasmus, ägna några veckor åt att läsa Platon och Shakespeare! Det är mycket roligare än du tror.

Olle Oregistrerad 2008-05-09 13:53
 

Olle: jag råkar faktiskt ha läst ganska mycket av båda dessa. Hör och häpna Olle, det finns faktiskt andra än du, Bloom och Nordin som har gjort det. Trots att ingen av er verkar tro det.

Rasmus Landström Redaktionen 2008-05-09 16:57
 

Tack för svar, Rasmus!
Jag uttalade mig inte om hur många som läst Platon och Shakespeare, trots att du påstår det.
Om Nordin skriver du:
"Det som i slutändan gör 'Humaniora i Sverige' till en ytlig och dålig bok är inte plattityderna utan dess (?) ovilja att sätta sig in och begripa."

Det stämmer mycket bättre på dig själv än på Nordin, som i ett antal böcker har trängt in i de mest skilda tankesätt. Du berättar inte hur hans bok är upplagd, eller vilka argument han framför. Du tror att det räcker att plocka fram en bekväm etikett ("reaktionär".) Din hänvisning till Nordins och Blooms ålder ("gubbe") tycker jag f ö är ganska osmaklig.

Olle S Oregistrerad 2008-05-12 14:27
 

För det första: jag påstår inte att Nordins övriga böcker är ytliga. Det är "Humaniora i Sverige" som recensionen gäller. Visserligen anser jag att det finns betydligt bättre idéhistoriker, som Ronny Ambjörnsson, men jag påstår inte att Nordins samlade produktion är ytlig.

För det andra: att jag väljer att inte nämna upplägget är medvetet eftersom jag tycker att de sämre delarna skymmer de som är någorlunda. Och det skriver jag ju i slutet av recensionen.

För det tredje tycker jag att det var lågt att försöka drämma Shakespeare och Platon i huvudet på mig, knappt över Svantes nivå.

Rasmus Landström Redaktionen 2008-05-13 23:51
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?