En majoritet av svenska folket tycker att vi, som danskarna nyligen gjort, ska ta fram en svensk litterär kanon. Förslaget har lagts fram av folkpartiet, som menar att kanon bör innehålla både svenska och utländska verk och följa med som bilaga till läroplanen i skolan.
Nu har folkpartiet också tagit fram en Temo-undersökning – där frågan visserligen är lite vagare formulerad – som visar att sex av tio tillfrågade svenskar ställer sig positivt till en sådan lista. Störst är entusiasmen tydligen bland kvinnor, äldre och lågutbildade.
Dessutom har folkpartiet låtit Lunarstorms och lärarsajten Lektions besökare rösta fram vilka böcker som i så fall borde vara med på listan. Ungdomarna på Lunarstorm valde framför allt populära samtida författare som Liza Marklund, Jan Guillou, J K Rowling, J R R Tolkien och Dave Pelzer. Lärarna däremot föredrog Selma Lagerlöf, August Strindberg, William Shakespeare, Charles Dickens, John Steinbeck, Ernest Hemingway och H C Andersen. Båda gruppernas röster fick Astrid Lindgren. Enligt folkpartiets förslag skulle litteraturlistan emellertid tas fram av Svenska akademien.
Läget kompliceras ytterligare av att SVT:s Kulturnyheterna häromdagen kunde avslöja att det faktiskt redan finns en svensk litterär kanon. Kanske ingen enorm nyhet?
Publicerad: 2006-08-24 15:36 / Uppdaterad: 2010-02-05 13:59
2 kommentarer
jag är för listor på bra litteratur att läsa i skolan, men att kalla det kanon tycker jag blir fel. Min svenska "kulturkanon" efter den danska modellen finner mann här: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/
#
Jag tycker tanken med kanon är fullständigt vansinnig. Varför skulle vissa böcker vara mer bildande? Jag tror inte att vissa böcker är "bättre" än andra. Vissa böcker tilltalar vissa personer. Vissa böcker beskriver vissa personers liv och vardag men inte andras. Kanon är ett sätt att bestämma vilka personers livsvärld som ska gälla i vårt samhälle, och vilkas livsvärld som ska stängas ute och negligeras.
#
Kommentera eller pinga (trackback).