Ännu i några dagar till är Kazuo Ishiguro fortfarande den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Han har fått vara det ovanligt länge, för förra året delades ju som bekant inget pris ut. Istället för litteraturfest och glam fick vi en orgie i maktspel, övergrepp och obehagliga gubbeteenden, en tystnadskultur, brist på självinsikt, självrannsakan och istället ett […][...]

Det finns kraft i landbrukarhustrun Elisa Allen. Kraft att lägga på blomsterrabatterna, på fönsterputsning och rena dörrmattor. På ett kvinnligt territorium tydligt skilt från makens stall, traktorer och hagar. Uttalat finns inga förebråelser, ingen längtan. Bara en frånvaro av tillräckliga mål för hennes energi. Hennes ”starka fingrar”, ”terrierfingrar”, håller effektivt skadedjuren borta från blommorna. Hennes […][...]

Tjugosju år efter den förra översättningen ges John Steinbecks roman En underbar torsdag (1954) ut i nyöversättning av Einar Heckscher. Romanen är en fortsättning på Det stora kalaset (1945) som fick ny svensk språkdräkt ifjol. Romanernas persongalleri och miljö, gatan Cannery Row i staden Monterey i Kalifornien, är den samma. En miljö som låg författaren […][...]

Det känns på ett speciellt sätt när man har läst en riktigt bra roman. Det känns som om man inte har slösat bort sin tid här på jorden. Den amerikanske författaren John Steinbecks Det stora kalaset är en sådan roman. Det stora kalaset, Steinbecks sjunde roman, gavs ut 1945. Det märks att författaren verkligen gillar […][...]

Bevisen för Daniel Bells 40 år gamla teorier om det postindustriella samhället har förflyttat sig i bokhandeln. Från ekonomi- och sociologihyllornas tunga facklitteratur till de lättsammare och estetiskt mer tilltalande fotoböckerna. Fotoböcker med svartvita, lite arty bilder över nedlagda industribyggnader och havererade samhällen ger svaren snabbare än de mest pedagogiska grafer någonsin kan göra. Det […][...]

Texas är den enda delstaten i USA där high school-elever kan välja bort det annars obligatoriska ämnet American history till förmån för Texas egen historia. Att avgränsa ett ämne som historia till något så snävt som den egna hembygden (även om det skall tilläggas att delstaten har en yta större än Sveriges) säger onekligen någonting […][...]

Jag har en bekant som hävdar att Gustave Flaubert behandlar Emma Bovary illa. Orättvist, liksom. Det är inte särskilt logiskt, hur en romankaraktär skulle kunna vara något mer än författaren som skapat henne. Eller också är det väldigt logiskt? Måste inte fantasins alla möjligheter alltid vara större än boksidan, än verkligheten? I alla fall kommer […][...]

När Richard Yates skrev sin sista roman levde han under knappa ekonomiska förhållanden, var alkoholiserad och hade passerat sin karriärmässiga höjdpunkt, den National Book Award-nominerade debuten Revolutionary Road, med ett kvarts sekel. Jag kan inte med säkerhet påstå att han var olycklig, men jag kan i alla fall påstå att hans egen person skulle platsa […][...]

Ah, Stephen King, skräckförfattaren som (sägs det) lugnat ner sig på gamla dar och försökt att bli en lite mer ”riktig” författare som inte behöver monster och spöken för att berätta en historia. Och jodå, av de fyra kortromanerna/långnovellerna i hans senaste bok är det egentligen bara en där det övernaturliga spelar någon större roll […][...]

När jag åker buss eller tåg, när jag sitter och väntar, när jag ligger på stranden, i stort sett varje gång jag ser en människa läsa en bok så känner jag ett fruktansvärt behov av att veta vilken bok det är. Särskilt om boken har ett intressant omslag. När jag själv läser en bok så […][...]