Det känns på ett speciellt sätt när man har läst en riktigt bra roman. Det känns som om man inte har slösat bort sin tid här på jorden. Den amerikanske författaren John Steinbecks Det stora kalaset är en sådan roman.

Det stora kalaset, Steinbecks sjunde roman, gavs ut 1945. Det märks att författaren verkligen gillar att skriva, och att han gillar historien med den oväntade vändningen, det oväntade slutet och med viss betoning på det humoristiska. Hans roman genomsyras också av medkänsla med de människor som inte lyckats, utan istället hamnat vid sidan om det skötsamma och framgångsrika samhällslivet. Men livsglädjen, trots allt, finns där också, både hos romanfigurerna och hos den som berättar om dem.

Romanen utspelar sig under den stora 30-talsdepressionen i staden Monterey, vid Kaliforniens kust. Steinbeck skrev oftast om Kalifornien, som han älskade. Han föddes och växte upp i Salinas, som ligger tre mil nordost om Monterey. Romanens originaltitel är Cannery Row. I verkligheten hette gatan Ocean View Avenue. För att hedra författaren ändrades gatans namn till Cannery Row; detta skedde 1958. Längs denna gata fanns fabriker där man arbetade med att konservera det som havet gav. Men det är inte främst omkring arbetarna i konservfabrikerna, mestadels arbetsemigranter, som bokens handling kretsar. Istället är det de så kallade dagdrivarna som finns i centrum av romanen.

En av romanens huvudpersoner är Doc, som är marinbiolog. Steinbeck studerade själv marinbiologi, och boken är även dedikerad till en sådan man. För övrigt finns också till exempel den lokale handelsbodföreståndaren, och så alla kvinnor, de som är fruar och och de som är prostituerade och arbetar på bordellen. Dessa kvinnor lär man inte känna så mycket, de gestaltas knapphändigt. Och så är det alltså dagdrivarna som bor på Ungkarlshotellet, med deras ledare Mack. Alkoholen flödar och glorifieras lite väl mycket, kan jag tycka. Men det var förstås så det var, så det gick till. Särskilt för dagdrivarna kretsar livet kring alkoholen, behovet av den och längtan efter den. Förutom om människorna handlar det mycket om havet och om de olika havsdjuren:

Doc var och samlade havsdjur i Stora Tidvattendammen vid Halvöns havsudde. Det är en sagolik plats: vid flod en bassäng med tjockt skummande vågsvall, som kastas in i brottsjöar från bränningarna kring ljudbojen ute på revet. Men vid ebb blir den lilla vattenvärlden stilla och skön. Havsvattnet är mycket klart, och havsbottnen blir helt fantastisk, myllrande av jäktande, kämpande, ätande och ynglande djur. Krabbor rusar från den ena böljande algen till den andra. Sjöstjärnor lägger sig över musslor och snäckor, suger sig fast med sina otaliga sugfötter, och drar sen med otrolig kraft tills bytet lossnar från stenen. Då vecklas sjöstjärnans mage ut och omsluter födan. Orangea och fläckiga och veckade maneter glider elegant fram över stenarna med vajande kjolar som spanska dansöser. Svarta ålar sticker fram sina huvuden ur skrevorna, spanande efter byte. Pistolräkornas huggande klor knäpper ljudligt. Den vackra mångskimrande världen skimrar som genom ett glas.

Det handlar också en hel del om katter, om grodor, ännu mer om hundar, men också om andra landdjur. Ett eget kapitel får den lilla mullsorken, och hans strävan att bygga ett riktigt fint bo, för att sedan ge sig ut på jakt efter en hona.

Vissa kapitel handlar om personer som nästan enbart eller endast dyker upp i ett enstaka kapitel, men som bidrar till det mångfasetterade persongalleriet, som till exempel den mystiske gamle kinesen. Romanen koncentrerar sig mer och mer, allteftersom handlingen fortskrider, på den fest som dagdrivarna vill ordna för att hylla marinbiologen Doc. De vill väl, men de har svårt att få till festen på rätt sätt. De har lätt för att misslyckas med det mesta som de försöker sig på.

Det stora kalaset filmatiserades 1982 med Nick Nolte och Debra Winger i huvudrollerna. Denna film skiljer sig tydligen en hel del från boken, och den bygger både på denna roman och dess fristående fortsättning, En underbar torsdag från 1954.