Alva och Gunnar Myrdal levde innan Internets tid. De skrev många brev till varandra. Den samling som finns bevarad på Arbetarrörelsens arkiv består av 46 volymer, det vill säga 46 stycken proppfulla pappkartonger som vid det här seklets början blev fria för forskning.

Hirdman sätter igång. Hon blandar och ger utifrån brev, artiklar, böcker och allt vad hon tycker vara av värde. Och nog är den här boken en hybrid av något slag. Vad är den? En avhandling? Noterna är som små nålar i trötta studentögon, överallt är dem, samtidigt som Hirdman verkar vilja försöka sig på ett enklare mer avspänt skrivsätt – ett mer skönlitterärt, ett som levandegör, och ett som i stor grad inräknar författarens egna värderingar och antaganden. Det är som om Hirdman velat skriva en roman, men med avhandlingens argumentations och bevisapparat. Det är två motsatta, mycket väl genomförda delar. De kommer inte alls överens. Man hade kunnat tycka om den avspända stilen som motsäger sig syfte, källkritik och metodgenomgång. Okej, hade man tänkt – kanske var det inte riktigt precis såhär Alva tänkte när hon reste ifrån sin tvåårige son i ett år, men kanske det var det. Man hade också kunnat imponerats av forskaren Hirdmans kunskapsregister och arbetsmoral. Nu vet man inte riktigt vad man ska tycka.

I det här hybridfallet är det svårt att lita till författarens röst, även om den känns personlig, mycket engagerad och intressant – den är beräknande. Noterna sticks! Hirdman erkänner ärligt i sin prolog att hon kanske valt källor, alltså blandat och gett, med historikerns taktiska argumentationsteknik. Det här gör det hela omöjligt att förbigå noterna och läsa boken bara som en story om Alva Myrdals liv, så som den skönlitterärt skrivande Hirdman vill framställa det. Man undrar över allt det som utelämnats. Vilka brev fick man inte ta del av? Varför klippte författaren av citatet just i den meningen? Är det Alva som tycker så, eller tycker författaren att Alva ska tycka så?

Det intressanta av den här blandningen blir ytterligare en berättelse till de många som redan finns. Dels handlar boken såklart om Alva och bara om Alva, sedan handlar den ganska mycket om Gunnar. Utöver det handlar den om Alva och Gunnar och deras familj – och därutöver om omvärlden. Och kanske är det här receptet på en intressant och lärorik historiebok, för det är betydligt roligare att lära sig om omvärlden, politik, reformer, genusordning, feminism, krig och konferenser genom det privata. I Det tänkande hjärtat blir Alva guiden som gör de större historiska och politiska strukturerna tydliga.

Den ytterligare berättelsen som skymtar är den om förhållandet mellan Hirdman och Alva Myrdal. Uppenbarligen har den senare gjort stort intryck på den första. Ironiskt nog är framställningen av Alva Myrdal i Det tänkande hjärtat en paradoxal kvinna som alltid väljer två oförenliga saker istället för att avstå ifrån en. En ny superintressant bok vore boken om när Yvonne Hirdman skrev boken om Alva Myrdal. Den skönlitterära romanen om Alva Myrdal; feministen som ville bli diktator som liten överlåter vi till Sara Stridsberg.