I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]

Mången författarhustru har likt Katia Mann möjliggjort att storverk blivit skrivna. Det var hon som såg till att maken inte stördes av vardagens stök och bök. Övriga familjen utgjorde stödtruppen. De bekräftade det gudabenådade geniet och utgjorde stoff till dennes böcker. I författaren tillika kulturskribenten på DN Åsa Beckmans nya bok Kulturbarn: att växa upp […][...]

För två decennier sedan publicerade Atlantis förlag boken Gyllene äpplen: svensk idéhistorisk läsebok. I och med publiceringen av Jordpäron har man upprepat samma idé, fast med inriktning på ekonomisk historia. Här samlas alltså utdrag ur ett antal källtexter tänkta att vara representativa för den svenska ekonomiska historien. Utdrag görs ur lagstiftning, pamfletter, uppfostringslitteratur och läroböcker, […][...]

Jag kan skriva en europeisk historia, tänker jag, där mamma står i ett litet hörn och ser spännande och vacker ut, inte i mitten med historien runt omkring sig. Det är väl det enda val jag har, det finns ju inte så mycket kvar av brev och dagböcker så att det kan göras annorlunda. Och […][...]

Elise Claesons debattbok om vikten av hemmamammor pryds av en da vincisk madonnagestalt med ett ovanligt läskigt Jesusbarn vid bröstet. Den har en titel som bara alltför sökt vill uppgradera hemmafrubegreppet till det 21:a århundradet. Och den har sågats rejält av, så vitt jag vet, varenda litteraturkritiker som tagit upp den. Så varför ens försöka? […][...]

Det har kommit ett antal böcker om Alva Myrdal på sista tiden. Till viss del beror det förstås på att hennes och maken Gunnars brev och andra dokument för några år sedan blev offentliga. Men framför allt – inbillar jag mig – handlar det om ett utbrett behov av kvinnliga förebilder och att det nu […][...]

Ibland kan man få frågan, särskilt som svensklärare om nyttoaspekten i att läsa litteraturhistoria. Varför inte enbart studera det hederliga historieämnet? Det starka motargumentet går att ta del av i Att besegra fru J. För att skapa sig en bild av de många klassresenärer, som startade sin resa i och med 30-talets välfärdsbygge – samt […][...]

Alva och Gunnar Myrdal levde innan Internets tid. De skrev många brev till varandra. Den samling som finns bevarad på Arbetarrörelsens arkiv består av 46 volymer, det vill säga 46 stycken proppfulla pappkartonger som vid det här seklets början blev fria för forskning. Hirdman sätter igång. Hon blandar och ger utifrån brev, artiklar, böcker och […][...]

Hade Sverige varit USA och paret Myrdal betytt lika mycket för det landet, hade deras liv säkert filmatiserats ett antal gånger. Antagligen hade Oliver Stone försökt göra ett kontroversiellt porträtt av deras inverkan på det amerikanska samhällsbygget, antagligen hade det gjorts en mer tillrättalagd miniserie för teve. Antagligen hade man inte nöjt sig med det. […][...]

Gunnar Ekelöfs dikter börjar inte sällan med en negation: ”Inte dödslängtan/men lära sig använda döden” är ett exempel. ”Jag tror inte på ett liv efter detta/Jag tror på detta liv” är ett annat. ”Nej! Människornas värld/är inte för mig!” ett distinkt tredje. Ett nej som bottnar i ett välomvittnat avståndstagande från auktoriteter och det ”institutionella”, […][...]