Recension

: mamma@home - det moderlösa samhället
mamma@home - det moderlösa samhället Elise Claeson
2006
Prisma
1/10

En riktigt kvinna står vid spisen klädd i rosa volanger

Utgiven 2006
ISBN 9151845822
Sidor 144

Om författaren

Fotograf: Jurek Holzer/Scanpix

Elise Claeson är socionom och skribent. Hon har varit jämställdhetsexpert på Saco men framför allt har hon varit hemmafru i tolv år i Sverige, USA och Storbritannien. De erfarenheterna som hemmamamma bygger hon på i boken ”mamma@home – det moderlösa samhället”.

Prisma – Förlagets sida om Claesons bok.

Svenska Dagbladet – Elise Claeson brandtalar i samband med boksläppet.

Sök efter boken

Elise Claesons debattbok om vikten av hemmamammor pryds av en da vincisk madonnagestalt med ett ovanligt läskigt Jesusbarn vid bröstet. Den har en titel som bara alltför sökt vill uppgradera hemmafrubegreppet till det 21:a århundradet. Och den har sågats rejält av, så vitt jag vet, varenda litteraturkritiker som tagit upp den.

Så varför ens försöka? Kanske för att det är så lätt, särskilt när man befinner sig i små trivsamma universitetskretsar, att tro att utvecklingen ganska oproblematiskt går framåt. Att vi bara vet bättre och bättre hela tiden och att de gamla problemen inte med jämna mellanrum ska komma tillbaka och nafsa oss i rumpan.

När det gäller feminism finns helt enkelt två olika skolor som under olika perioder varit olika starka. Aldrig mötas de två på det ideologiska planet. Och Elise Claeson och undertecknad hör uppenbarligen inte till samma sådan skola. Jag tror att individer har likheter och skillnader. Ibland följer de likheterna och skillnaderna vissa könslinjer, men det beror snarare på uppfostran och erfarenheter än på naturgivna lagar. Elise Claeson anser att män och kvinnor är skilda väsen med skilda uppgifter och rör vi till det går världen åt helvete.

Kvinnor bör alltså vara hemma med barnen. De ska sköta hemmet, pyssla i trädgården och, om det blir tid över, ägna sig åt välgörenhet. Mannen ska försörja hela kalaset. Möjligen kan han få ta ut någon vecka av föräldraledigheten för att skjuta en älg – ”ett urgammalt manligt/faderligt sätt att vara homemaker”. Att pappan skulle kunna spela någon som helst roll i övrigt i familjens liv antyds mycket vagt i någon av Claesons omhuldade stenåldersliknelser (och det är inget ideologiskt värderande epitet från min sida – hon stödjer helt enkelt resonemangen på en hel del kategoriska uttalanden om hur det gick till på stenåldern). Därutöver är mannen fullkomligt osynlig. Föräldraskap, bah. Det är Mamman som är viktig. Jämlikhet, dagis och stat är bara ondskefulla företeelser ute efter att skada den känsliga relationen mellan mamma och barn.

Allt skulle bli bättre om vi bara slapp betala skatt. BVC och Försäkringskassan framstår som någon sorts stalinistiska kontrollkorgan. Högervriden är bara förnamnet och inspirationen kommer från ett år som hemmafru i USA där minsann allting fungerar mycket bättre och dit Claeson följer sin glassiga försörjarmake. Inte ett ord om alla de amerikanska föräldrar som tvingas lämna sina barn utan barnomsorg för att jobba fjorton timmar i sträck till minimilöner. Eller som får skicka ut dem i meningslösa krig på andra sidan jorden därför att de helt enkelt inte har råd med andra karriärvägar.

Jag vill verkligen förstå den här boken. Jag har fått den rekommenderad av en hängiven ung småbarnsmamma som aldrig framstått som vare sig konservativ eller marknadsliberal (en ohelig allians som för övrigt aldrig heller upphör att fascinera mig). Men jag fattar absolut ingenting. Inte ens när jag försöker bortse från hur förbannad jag blir över idéinnehållet kan jag se någon som helst logik i resonemangen.

Texten är visserligen på ytan lättillgänglig, men källhänvisningarna vansinnigt tendensiösa och fokuseringen fullkomligt förvirrande. När Claeson möter Tiina Rosenberg och Feministiskt initiativ får vi till exempel inte veta något som helst om argument och debatt. Vi får veta hur de ser ut. Rosenberg beskrivs som en ”könlös Peter Pan-människa”, ”Konstighetens drottning”. Själv kommer Claeson i demonstrativt rosa från topp till tå, med volanger och rosetter, lockat hår och omsorgsfull sminkning. ”Allt för att visa att kvinnligheten och könen lever.” Det var den debatten.

Claeson fnyser över kaffepengar från Försäkringskassan och hurrar över sitt mod att låta maken stå för försörjningen. Men även om vi bortser från det av författaren ignorerade faktum att få människor – med eller utan beskattning – har möjligheten att leva på sin partner: vad händer om maken bestämmer sig för att lämna henne? Deras ekonomiskt arrangemang är ju i slutänden baserat på hans välvilja. Om han blir oförmögen att jobba, om han dör?

Att ta hand om och uppfostra barn är självklart bland det viktigaste man kan göra. Och det har förmodligen inte den status det borde ha. Men jag har svårt att se hur den statushöjningen skulle komma av Claesons barnpassning som obetalt överklassnöje. Hennes reducering av föräldraskap till något som enbart, mer än ekonomiskt, berör kvinnor är rent sorglig och trots allt tal om valfrihet landar vi i en mycket strikt mall där alla utan Claesons ideal och möjligheter underkänns. Väljer du någon annan väg än hennes blir dina barn trasiga, otrygga individer. Allt som är fel i samhället blir ditt och dina stackars dagisungars fel.

Jag köper inte det. Jag tror inte det finns en absolut relation mellan att vara en bra förälder och att spendera tjugofyra timmar om dygnet med ungarna. Jag köper det inte i sin helhet och jag köper inte detaljerna. Det finns till exempel ingen rimlighet i påståenden som att pojkar har en naturlig fallenhet för att leka med bilar (bilar har helt enkelt inte funnits tillräckligt länge för att på något sätt knökas in i några gener). Att kalla Alva Myrdal (ond! ond!) för Simone de Beauvoirs (också ond!) efterföljare är fullkomligt ahistoriskt och nej, en undersökning på aftonbladet.se är inte per automatik en indikation på vad svenska folket egentligen tycker.

Elise Claesons argumentation är passionerad men fullkomligt ologisk. Fast det är kanske också ett särartsfeministiskt statement?

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2006-12-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 20:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2327

10 kommentarer

Kvinnor som lever på sina mäns pengar är inget annat än prostituerade.

åäö Oregistrerad 2006-12-30 02:48
 

^WORD!!^

Sara Oregistrerad 2006-12-30 03:00
 

Herregud vilket elitistiskt, hånfullt och efterblivet överklassresonemang. Jag trodde att ögonen skulle ploppa ut under tiden som jag läste recensionen. Och inte blev det bättre av Elise Claesons "krönikor" i SvD. Hjälp!

Erika Oregistrerad 2006-12-30 10:25
 

Är den här boken ett skämt eller?! Och jämställdhetsexpert, vadå, hur kan hon ha varit det??? Är det sant?

Cheyenne Oregistrerad 2006-12-30 12:49
 

Det är fascinerande hur Claesson har fått sånt utrymme för sina virriga idéer. Samtidigt kanske det är bra för oss som gillar jämställdhet att ha en så extrem motpol att argumentera mot.

Henrik Oregistrerad 2006-12-30 23:30
 

Till äåö. Jag önskar att ditt inlägg är ett skämt. Men du tillhör väl FI? Du är så oförskämd att man egentligen inte borde kommentera. Men OM nu kvinnan i ett äktenskap/samboskap tjänar MER än mannen; är då denne man en HORBOCK??! Torsk?!

Gurkmix Oregistrerad 2007-01-07 21:48
 

Överallt dyker det upp, hänvisningen till stenåldern. Oftast av folk som överhuvudtaget inte vet ett skit om förhistorien. Som regel när det gäller såna här sneda genusdiskussioner lutar de sig mot en bild av stenåldern som lanserades under första hälten av 1900-talet, där journalfilmerna visade feta hövdingar som blev handmatade musslor av tonåringsbrudar i snäckbikini. Tjena! Stenåldern är inte en urmänsklighet, vare sig moraliskt, genetiskt, födslomässigt eller könsmässigt. De var folk precis som vi, fast i en annan tid. Ska vi snacka urmänsklighet måste vi tillbaka några miljoner år, när inte ens kontinenterna såg ut som idag.

Mange Oregistrerad 2007-01-13 00:39
 

Väldigt bra rec förresten. Håller med dig att det är öppet mål, men det är ganska många som tycker så här. Osannolikt nog.

Mange, igen Oregistrerad 2007-01-13 00:43
 

[...] KOMMER ATT FÅ BETALA vet det också. Ni ska få veta en hemlis av mej: inte ens en dåre som Elise Claeson är det minsta orolig över de små, [...]

 

@åäö
Det var bland det mest korkade uttalande jag hört. Hur människor väljer att leva i sina äktenskap är upp till precis var och en, hur du kan döma en kvinna som tar chansen att få ägna mer tid åt barnen än som är brukligt i det ”moderna” Sverige gör mig illamående.

Du verkar inte mycket förståndigare än denna Elise.

Anonymous Oregistrerad 2011-01-07 17:06
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?