Samtidigt som Stargate: en julberättelse är en modern samtidsroman om ett par systrar med en ensamstående, alkoholiserad far, är den också något helt annat. En saga. En saga av det där melankoliska slaget, som en del av Astrid Lindgrens berättelser, en Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta eller Sunnanäng. Eller, en som det flera gånger […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Glöm Disney-filmen. Den lilla sjöjungfrun har aldrig varit någon gullig saga. Det finns inga sjungande krabbor. Med det sagt är det svårt att inte bli alldeles småflicksglad redan när man får The Surface Breaks i händerna: den är så fin. Mängder av detaljer gnistrar i silver på omslaget, och innanför skyddsomslaget gömmer sig stiliserade fiskfjäll […][...]

Vad är en kvinna? Hur mycket av samhälle, uppväxt och biologi påverkar kvinnoblivandet? Kan man ens avgöra vilka faktorer som styr och hur mycket, är det inte upp till varje kvinna att göra sig själv? Själv har jag svårt att identifiera mig med andra vuxna kvinnor som talar med flickröster eller klär sig i barnmössor […][...]

Samantha Ellis är i mitten av de trettio och en aning vilsen – den stora kärleken vill inte infinna sig och livet bara pågår. Under en resa till Haworth, där systrarna Brontë växte upp, hamnar hon i ett gräl med sin bästa vän om Catherine (i Svindlande höjder) kontra Jane (Jane Eyre). Den vilda Cathy […][...]

Mona Lisa med mustasch eller försedd med obsen text. Ödessymfonin som ringsignal till mobilen eller en Goethe-dikt i antisemitisk tappning. En bilreklam som talar om att kejsaren fått nya kläder eller Munchs Skriet som uttrycker sin fasa över miljöförstöring, tjatiga barn eller en politisk motståndare. Det finns bilder som är så kända att de dyker […][...]

Att Charlotte Gastaut kan illustrera övertygade hon oss om redan i sin förra bok Fannys fantastiska resa. Då författade hon även berättelsen om Fanny, även om det är bilderna som driver historien framåt. Den här gången har Charlotte Gastaut tagit till sig H C Andersens klassiska saga om Tummelisa – flickan som inte är större […][...]

Jag minns mina skollov som en enda lång läsglädje. Jag läste på stranden, i bilen, när vi besökte turistattraktioner, i sängen på morgonen och på kvällen, till frukosten och överallt när det regnade. För det bästa med läsning är ju att den är helt oberoende av vädret. Men med ett sådant här sommarlov som mer […][...]

Kompisen är en nalle. En dag får han följa med Olivia till dagis, och då lämnar han Dockan hemma i Olivias rum. Dockan blir arg för att Kompisen går och när Kompisen kommer tillbaka så leker hon med Räven istället, fast hon och Kompisen egentligen inte tycker om Räven. Kompisen får inte vara med i […][...]

Det var en gång en saga. Sagan handlade om en liten, pytteliten flicka. Hon kallades Tummelisa. Så hände massor av hemska grejer med henne, men själv gjorde hon nästan ingenting. Det var en gång en serieskapare. Hon kallades Matilda Ruta. Så läste hon sagan om Tummelisa, och en massa andra böcker också, och så bestämde […][...]