Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen.

Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja blöder historia. Efter decennier av tystnad börjar hennes historia sakta sippra fram. En dag rapporterar tevenyheterna om våldtagna kvinnor på krigets Balkan och Katja slipper ur sig ett ”jag vet hur de har det”.

Få händelser under 1900-talet har spelat så stor roll, också för litteraturen, som andra världskriget. Ska man vara krass kan man konstatera att kriget och förintelsen gett oss ofantligt mycket bra litteratur. Fast det är förstås omöjligt att verkligen göra jämförelsen, den med vad som istället gått förlorat.

Också andra generationens krigsskildringar har blivit något av en egen genre. Spiegelmans tidigare nämnda, epokgörande och Pulitzerprisvinnande serieskildring Maus är ett exempel. Lena Einhorns Augustprisvinnare Ninas resa är ett annat.

Jens Orbacks mamma Katja skiljer sig från ovan nämnda föräldrar på en central punkt – hon är inte judinna, utan hör till de ”vanliga” tyskar som utan att opponera sig märkvärt såg nazismen växa fram i hemlandet. Kriget påverkar naturligtvis, släktingarna som försvinner iväg, de olycksbådande telefonsamtalen, pappan som, känd för sina vänstersympatier, får allt svårare att utöva sitt yrke som lärare. Men det är först efter krigsslutet, officiellt de godas seger och ordningens återställande, som de verkliga problemen börjar för Katja och hennes familj.

Jens Orback skriver personligt, lågmält och angeläget om relationen till mamman och hennes upplevelser under och efter kriget. Om nazismen som för flickan Katja snarare betyder folktandvård och ungdomsläger än rashat och förintelse. Och om en fred fylld av tvångsförflyttningar och övergrepp. Medan segern firades vänder inte entydigt upp och ned på gamla sanningar om offer och förövare. Istället är det en komplex skildring, långt ifrån stereotyp ondska och enkla svar, där krigets förlorare finns i oändligt många kategorier.