Kommer ni ihåg …om detta må ni berätta…? Det var en bok om Förintelsen som gavs ut för första gången 1998 och kunde beställas gratis av föräldrar med barn i mellanstadieåldern och uppåt. Jag minns att jag läste skriften som tonåring och fick en stark påminnelse om en blodig historia präglad av återkommande våldsamma förföljelser […][...]

Så blev det 2009 och Maus återutgavs på svenska. Det förtjänar Dorotea Bromberg ett helt fång rosor för. Köp den, läs den, läs om den, låna ut den, slit den med hälsan. Men, recension? Vad finns egentligen att säga om Maus, en av det sena 1900-talets mest uppmärksammade böcker, 25 år efter att den började […][...]

När huvudpersonerna i Erik Helmersons debutroman Blixthalka upplever Island för första gången ser de det med alldeles särskilda ögon. Erik, som hela livet drömt om de gamla sagornas mytomspunna land, försöker förklara de vikingatida karaktärerna för vännen, men Lottas förståelse landar i Star Wars-referenser. ”Så Gunnar actionfigurer sålde bättre än Njáls? Gunnar var Han Solo […][...]

Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen. Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja […][...]

Drygt sex år efter attacken har World Trade Center förvandlats till utnött ikon, till ett politiskt slagträ och en ursäkt för diverse märkliga prioriteringar och utfall. Under vägen har det blivit nästan svårt att tänka sig – om det nu någonsin varit lätt – att det som hände med tornen var något som verkligen hände. […][...]

Om Akademien mot förmodan skulle ge sig på att dela ut ett Nobelpris till en serieskapare (hoppas kan man ju) vore Art Spiegelman onekligen det självklara valet. Hans Maus placerade serier, eller grafiska romaner som kanske är en mer korrekt beteckning, på kartan på ett gränsöverskridande, välförtjänt sätt med bland annat Pulitzerpris och MOMA-utställning som […][...]

Egentligen är det väl omöjligt att skriva en recension av Berlin – stad av sten utan att jämföra den, som otaliga andra har gjort, med Art Spiegelmans kritikerrosade skildring av nazitiden i Polen, Maus, där judarna är möss och nazisterna katter. De grafiska romanerna skildrar båda ett händelseförlopp, och t.o.m. baksidestexten till Berlin – stad […][...]

Få historiska händelser har väl präglat den moderna litteraturen så som andra världskriget och förintelsen. Det är omöjligt att tänka sig efterkrigslitteraturen utan författare som Nelly Sachs, Imre Kertész eller för den delen Art Spiegelman. Samtidigt är förstås förhållandet mellan fiktion och historisk verklighet aldrig helt oproblematiskt. Lena Einhorns Ninas resa, om mammans erfarenheter i […][...]

När jag gick i lågstadiet pågick ett frenetiskt ritande av fredsduvor och sjungande av fredssånger. Senare har jag fått förklarat för mig att denna vurm stod i mycket nära samband med den vapentekniska utveckling som då, i slutet av kalla kriget, gjorde Europa till möjligt slagfält i en eventuell kärnvapendrabbning. I samma veva gavs Keiji […][...]