Ebba Holmberg är ny i redaktionen och vi hälsar henne varmt välkommen. Ebba är litteraturvetare och poet och bor i Stockholm. Hon presenterar sig med en krönika här.[...]

Trollsländor och taggtråd är den popalbums-klingande titeln på Stina Palms debutnoveller och som läsare blir man bedragen. Det här är ingen lättuggad fjortisprosa nedkletad i svart kajal. Snarare har novellerna tunga litterära ambitioner och man får som läsare kämpa och kämpa. Tills man upptäcker att belöningen uteblev och att det är precis så det ska […][...]

Det första man slås av när man läser Leka med modernismen är hur rätt i tiden den är. Bloomsburygruppen upplever idag något av en renässans: Virginia Woolfs dagboksanteckningar har nyligen återutgivits och höjts till skyarna, Maynard Keynes beskrivs som den mest moderiktiga filosofen i dessa kristider och Ottoline Morrell har fått återupprättelse som en av […][...]

Maffiarörelsens utveckling från medeltiden till idag är en paradoxal historia. Från att ursprungligen fungerat som en tillflyktsort för förtryckta jordbrukare har den själv blivit en förtryckare av de svaga. Denna historia ryms i en anekdot om den amerikanska maffiabossen Nick Gentle. Denne hade låtit mörda en ung förbrytare men eftersom hans föräldrar var fattiga fäste […][...]

I en av Katarina Frostensons mest kända dikter uppstår en märklig effekt: en slags kontrastverkan mellan titel och innehåll. Dikten "Könet öppnar sitt öga" är en barnramsa med omväxlande nonsens och riktiga ord. Som läsare föreställer man sig en liten pojke som just lärt sig prata: "Kung tung / hud / lumlum". Pojken verkar leka […][...]

dagensbok.coms skribent Sigrid Nurbo debuterade i dagarna med boken "Sprawl", en studie av tre så kallade languagedikter. "Sprawl" handlar om hur languagedikterna ska läsas och förstås, samt inte förstås. Författarna är Lars Mikael Raattammaa, Marie Silkeberg och Jörgen Gassilewski. Vi på dagensbok.com är givetvis stolta och glada över Sigrids bok som finns utgiven på Modernista.[...]

Jag kan inte betrakta en vacker kvinna eller en stilig man utan att omedelbart önska att de vore döda. Lucien upptäckte vid elva att han var nekrofil. Det var vid sin moders dödsbädd som han kände ”den utsökta, torra myskaktiga doft som hos löv, larver och sten” och som han fick sin första utlösning. Sedan […][...]

I efterordet till Intifada skriver Tobias Berggren att han ser sin dikt som en palimpsest, dvs. skrift ovanpå bara delvis utsuddad skrift. Detta är ju knappast något nytt, fortsätter han, men ger ändå friheten att ange några riktningar, alls inga noter, men något litet för att vidga läsarens behållning. Därefter följer något som i mina […][...]

I det senaste numret av Filter finns ett mycket intressant och välskrivet reportage om Gerard De Geer. Vem är Gerard De Geer frågar någon? Det är en legitim fråga eftersom han alltid varit något av en doldis. ”Hemlighetsfull” och ”mystisk” beskrivs han som av sina kollegor, och någon säger att han är en sådan som […][...]

I Sara Mannheimers debutroman Reglerna kryllar det av små lustigheter och redan från första kapitlet förstår man att det är en ovanlig roman. Berättarjaget Sara går runt i sin lägenhet, som hon kallar "eremitaget" och lindar en äppelklyfta med algtråd: det är rätt sorts klyfta och rätt sorts tråd och på en torkplatta i köket […][...]