Carina Burman har skapat sig alla förutsättningar för att få till en riktigt intressant kriminalroman. Huvudpersonen Euthanasia Bondeson är en självständig författarinna med vass tunga och hon vet hur man snoppar en cigarr med bara tänderna. Kaxig och smått provokativ för sin tid. Miljön är 1800-talets London, där ju många litterära godbitar utspelat sig. Snacka […][...]

Den fulländade romanen är en utopi. Varför skulle annars författare fortsätta att författa och läsare fortsätta att läsa? Det är något vi söker. Den ungerske författaren Péter Esterházy uttrycker det bra i Hrabals bok (en roman som för övrigt påminner om och kanske har inspirerat Mulisch): Världens fakta är inte litteraturens fakta. Men världens sanningar […][...]

Man behöver knappt gått ut grundskolan för att ha en uppfattning om August Strindberg. Få författare förunnat. Skrönorna och anekdoterna är många. Ofta dokumenterade, men ibland fabulerade. Min favorit är att den skarpe kan ha fått sin entrébiljett riven av Arthur Rimbaud efter att denne tröttnat på poesin och levde turnéliv med en cirkus på […][...]

Psykopater stöter man på lite här och var i skönlitteraturen. Inte minst i kriminalromaner. Efter att ha tagit del av den checklista över psykopatens egenskaper som Görel Kristina Näslund använder i sin nya bok Lär känna psykopaten passar många in som jag inte tidigare tänkt på. Jämför själv, listan i sin helhet finns till vänster. […][...]

Teaterns framtid diskuteras ofta. Inte minst av utövarna själva. Inte sällan ropas det att fler måste engagera sig. Teater borde vara allas angelägenhet. En av alla förutsättningar för att öka kunskapen och deltagandet är ett allmänt referensverk över svensk teaterhistoria som det går att enas kring. Men idag finns inte den svenska teaterhistorien nedskriven på […][...]

Ung, intellektuell, multimiljardär och i behov av en klippning. Vad skulle du göra då? Förmodligen åka till en frisör. Det är också vad Eric Packer bestämmer sig för en ödesdiger aprilmorgon år 2000. Därmed lämnar han sin roterande etagevåning och sätter sig i en högteknologiskt utrustad limousin. Från baksätet ser han ett Manhattan liksom på […][...]

Maria Fagerberg har hittills kommit ut med två kortromaner, Svart dam (2003) och Till Hemlandet (2004). De skiljer sig åt, men har också en hel del gemensamt. Det finns ett mod, ett jävlar anamma om man så vill, i sättet hon angriper sina teman. Att människan är liten och hjälplös när villkoren plötsligt förändras är […][...]

Efter att ha läst Spöken ett par gånger har ett citat blivit allt viktigare för min läsupplevelse. Det är Roland Barthes som säger att ”det inte så mycket är vi som läser litteraturen, som det är litteraturen som läser oss”. Min första tanke är att det beskriver det fantastiska i att läsa böcker: man lär […][...]

När ett vilt djur i fångenskap går i sin inhägnad i ett fast mönster, timme efter timme, dag efter dag, år efter år, fram och tillbaka, kallas det för att djuret väver. Det är en metafor som den norska författaren Niels Fredrik Dahl snillrikt använder och utvecklar i sin nyligen översatta På väg till en […][...]

Det är kul att läsa en så stilmedveten författare som Kristina Sandberg. Bredvid författarskapet jobbar hon som psykolog och i en intervju har hon sagt att litteraturen kan fånga en människas komplexitet bättre än någon psykologisk teori. Det framgår med all tydlighet i denna lyckade och mycket angelägna roman. Ta itu vågar nämligen ta upp […][...]