Det finns böcker som lämnar mig i samma sekund som jag slår ihop dem. De kan vara spännande, smarta och fulla av humor. Men de dunstar bort och lämnar ingen saknad eller ens eftertanke. Sedan finns det böcker som stannar kvar länge i både hjärna och hjärta. Böcker som rör om och skakar till mig. Sådana jag tipsar alla jag känner om, som jag kräver att folk ska läsa. Fattar ni vad jag menar? Det är en bok av det senare slaget jag kommer att skriva om nu.

I Skellefteå swipar Ewa på sin telefon. Titt som tätt och helst hela tiden. Någonstans i USA befinner sig hennes dotter Matilda på en ytterst oklar resa. Tiden går och kickarna och relationerna avlöser varandra där borta. Livet väntar runt hörnet, i nästa möte, i nästa fylla. Vi förstår att Matilda lämnat den inrutade, kvävande tillvaron hemma i Västerbotten. Men hon har också lämnat mamma Ewa i ett vakuum, i ett tillstånd utan mening.

När dottern slutar svara i telefon driver den nya ensamheten Ewa ut i natten. Där förvandlas hon till någon som vågar och tar för sig. Hon möter den levande taxichaffisen Nils som väcker något i henne. Han som åtrår henne och har en säregen bror som isolerar sig i källaren med sin fiol. Tycker om twisten med den förryckta brorsan i källaren istället för ”The Madwoman in the Attic”, som bland annat syftar på Charlotte Brontës Jane Eyre där Rochesters fru hålls inlåst på vinden. Här vänds saken upp å ner.

I randen av Klippiga bergen jobbar Tyler på det sunkiga motell som blivit hela hans tillvaro. Varje kväll är likadan, tills han möter Matilda, eller Birdie som han kommer att kalla henne. Tillsammans ger de sig ut på en Road Trip mot drömmarnas stad Los Angeles. Det blir en färd som stormar hela vägen över Atlanten och till den karga svenska sommaren där Ewa kämpar med livet och saknaden.

Hennes neuroser och rädslor skildras så starkt och avskalat att det är svårt att inte bli drabbad. Samtidigt mår jag dåligt över mamma Ewas besatthet och vilja att ha full kontroll över sitt vuxna barn. Hennes omtanke förvandlas till en fuktig filt och jag kan förstå att Matildas mående spiller över i självmedicinering av alkohol, droger och sex. Hur hon känner sig kvävd och kontrollerad. Naturligtvis är det mer komplicerat än så och det vore förmätet att tro att allt handlar om Matildas relation till sin mamma.

Det här är en drabbande berättelse med en mor- och dotterrelation i fonden. Men det handlar också om ensamhet och att bryta sig fri. Det är späckat med längtan efter att bli sedd och sug efter kärlek. Det handlar om att våga söka efter mening och om att våga leva det liv man drömmer om. Det är sårigt, svårt och ömsint beskrivet. Och på vägen får vi faktiskt en hel del äventyr också.