Recension

: (M)ornitologen
(M)ornitologen Johanna Thydell
2016
Alfabeta
6/10

Studier av en försvunnen mor

Utgiven 2016
ISBN 9789150115062
Sidor 222

Om författaren

Fotograf: Kalle Assbring

Johanna Thydell, född 1980, är uppvuxen i Värnamo, men bor numera i Stockholm. Hon debuterade 2003 med den uppmärksammade I taket lyser stjärnorna.

Sök efter boken

När Moas pappa kallar in henne i köket en dag när hon kommer hem från skolan, hade det kunnat vara en alldeles vanlig dag om inte pappan just berättat om att Moas mamma, som försvann från familjen femton år tidigare, hade hört av sig med frågan om att på nytt få träffa Moa. I det ögonblicket förvandlas Moas, till synes ganska vanliga tonårsliv, till något helt annat.

Till att börja med bestämmer sig Moa för att hon inte ska träffa sin mamma igen. Vad har egentligen de egentligen att säga varandra? En mamma som lämnar sin tvååring och sedan inte hör av sig till familjen igen, är det egentligen någon att längta efter? För Moa är hon helt enkelt raderad… Moa har sin pappa, lillebror Lucas, extramamman Susanne och världens mest fantastiska vän Otto. Givetvis innehåller hennes liv svårigheter, som till exempel ex-pojkvännen Vispen som hon helst vill undvika, men på det hela taget har hon det ganska bra utan försvunna mammor som plötsligt dyker upp.

Men när vännen Otto berättar om hur han själv önskar sig att han skulle få möjlighet att samtala med sin egen mamma igen, hon som dog i cancer ett par år tidigare, bestämmer sig Moa ändå för att åka och hälsa på sin mamma. Om inte annat kanske hon får tillfälle att en gång för alla skälla ut henne? Som täckmantel uppfinner hon ett skolarbete om fåglar, men i verkligheten är det modern som ska studeras, Moa förvandlas helt enkelt till en mornitolog.

På det hela taget är (M)ornitologen en välskriven bok med fyndiga fotnoter på var och varannan sida. Ämnet är också angeläget och borde kunna väcka entusiasm. Ändå fyller boken mig med en ekande känsla av tomhet. Är det för att jag är alltför gammal och träig? Eller handlar det helt enkelt om ett de olika teman som berörs inte blir tillräckligt djuplodande? Jag upplever det som att jag aldrig släpps in i berättelsen fullt ut. Jag läser om Moas resonemang, ser konsekvenserna av dem men de berör mig inte förutom i ett avseende: vänskapen med Otto innehåller många fina undertoner och påminner om hur allomfattande vänskapen kan upplevas (jag ska avhålla mig från att säga i tonåren, för jag tror egentligen inte alls att det bara är i tonåren, även om det kanske är vanligast då). Trots det kan jag tänka mig att sätta boken i handen på en närbelägen tonåring, om inte annat för att se om de upptäcker detaljer som helt har passerat förbi min horisont.

Matilda Gomis

Publicerad: 2017-06-12 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-11 16:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6978

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?