Mitt i brinnande inbördeskrig på en tropisk ö erbjuds 13-åriga Matilda och hennes kamrater en smula verklighetsflykt ifrån oväntat håll. Det är den märklige mr Watts – den enda vita som valt att stanna kvar på ön och som lever undanskymt men ibland ses iklädd clownnäsa dra sin sinnessjuka hustru genom byn på en vagn – som en dag bestämmer sig för att öppna skolan och undervisa barnen.

Med sig har han Charles Dickens roman Lysande utsikter. 1800-talets London blir med ens en på en gång främmande och välbekant alternativ verklighet för byns barn. Långt ifrån alla vuxna omkring dem uppskattar dock denna plötsliga tillgång till andra världar och när trycket från inbördeskrigets rebeller och ”rödskinn” ökar får grupperingarna kring romanen och dess karaktärer oväntat drastiska följder.

Att tro på mister Pip är en spretig, färgstark och nästan bisarrt våldsam historia om litteraturens makt och möjligheter. Den handlar om ett postkolonialt litet samhälle där många liksom Matildas pappa lockats ifrån ön för arbetstillfällen (och krogar) någon annanstans, där striderna handlar om kontrollen över öns kopparfyndigheter och omvärlden inte kunde bry sig mindre.

Det handlar också om klassrummet som potentiellt ideologiskt centrum, där mr Watts – och mr Dickens – visserligen utgör fixstjärnorna, men även barnens äldre släktingar bjuds in för att med sina exotiska berättelser och världsbilder försöka konkurrera om den uppväxande generationens uppmärksamhet och tillit. Det handlar om vem som har rätt att definiera människor, att definiera världen och vad som är relevant och riktigt i den.

Lloyd Jones första till svenska översatta roman är en mustig berättelse, närmast en ramberättelse för en mängd insprängda småhistorier som slåss om herraväldet. Perspektivet är den vuxna Matildas återblick på barndomens begränsade sammanhang och försök att ta reda på mer om den excentriske mr Watts. Ändå är det ett lite mastigt projekt att genom alla fantasifulla småberättelser hålla fast de tematiska trådarna.

Matilda har lämnat den krigshärjade ön, precis som mr Watts innan han kom till ön lämnat ett helt annat liv bakom sig – och som Pip, huvudpersonen i Lysande utsikter, får möjlighet att, eller tvingas lämna, sin fattigdomspräglade barndomsvärld. Helhetsgreppet har ändå en tendens att fly undan, men kanske är det också flyktingens dilemma: hur förstå sig själv som en hel människa när tillvaron förändras så radikalt att de olika verkligheterna – inbördeskriget där ett oförsiktigt ögonkast kan räcka för de mest bestialiska straff kontra en bekväm tillvaro som internationell Dickens-forskare – nästan helt tycks sakna gemensamma nämnare?