Recension

: Hårda tider
Hårda tider Charles Dickens
2019
Modernista
7/10

Utan plats för mänsklighet?

Utgiven 2019
ISBN 9789177819196
Sidor 351
Orginaltitel Hard times
Översättare Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling
Först utgiven 1854

Om författaren

Charles Dickens föddes 1812 i Portsmouth, Hampshire, och dog 1870 i Higham, Kent. Han var journalist, författare och tidskriftsredaktör. Många av hans populära romaner publicerades först som följetonger i tidningar – däribland debutromanen Pickwickklubben (1836-37). Andra välkända titlar – det sägs att hans böcker aldrig gått ur tryck – är bland andra Lysande utsikter (1861), En julsaga (1843) och Oliver Twist (1837-39).

Sök efter boken

Fakta, fakta, fakta. Det är vad som pläderas för, vad som ska läras ut i den skolsal där romanen Hårda tider tar sin början. Stadens ledande herrar är rörande överens. Här ska inte vara några sagor, någon fantasi, några känslor, egna tankar eller andra flummerier.

Tidens anda är rationell. Den tillhör fabrikerna, de höga, rökspyende skorstenarna och de enorma maskinerna. Fabriksportarna som suger in staden Coketowns arbetarbefolkning om mornarna, och spottar ut dem igen i kvällsmörkret. Det är ett hårt arbete som inte räcker särskilt långt vare sig som dräglig försörjning eller för att vinna arbetsgivarnas respekt.

Nej, romanens höga herrar har inte mycket till övers för arbetarnas villkor eller önskningar. Värst är Bounderby, bankiren och fabriksägaren som aldrig upphör att skryta med hur han minsann själv tagit sig upp från ingenting. Det här är en ny överklass, borgerligheten, och klassresenärer som Bounderby är skoningslösa. Kunde han så har väl alla som inte lyckats lika väl enbart sig själva att skylla?

Jo, Charles Dickens roman, först publicerad 1854, är på många sätt svidande aktuell. Det talas vitt och brett om den där förmågan att ta sig fram, om individens möjligheter och val, och ges ingen pardon för dem med dåliga villkor som lyckas sämre. Den överhet som skryter med sin öppenhet och sitt förnuft, dryper samtidigt av klassförakt och fördomar.

Dickens brukar räknas till de stora realisterna, och motiv som de ovan nämnda gör honom naturligtvis till det. Samtidigt finns här mycket som för en nutida läsare framstår som allt annat än realistiskt. Porträtten, såväl av de höga herrarna som av det arbetande folket (och det lite mer suspekt arbetande cirkusfolket, som också är med på ett hörn), är rätt rejäla karikatyrer – eller ibland mer på gräsen till det sentimentala och melodramatiska. Dickens karaktärer skildras vasst, ganska övertydligt, och med stor humor. Här finns också ett stort mått av poetisk rättvisa, som väl inte heller är särskilt realistiskt.

Men. Det är ju så tillfredställande att läsa. Att knölarna till slut får vad de förtjänar och de goda får upprättelse och kanske till och med en andra chans – är det inte vad man gärna vill ha åtminstone en del av sin läsande tid? Det är ju nämligen så sällan en förunnat i verkligheten.

Ella Andrén

Publicerad: 2020-08-18 00:00 / Uppdaterad: 2020-08-17 14:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8201

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?