En del författare tycks fyllas av en berättarglädje som gör att historierna forsar fram utan hinder. Så var det inte för Asta Olivia Nordenhof när hon ville skriva del två i sviten om Scandinavian Star-katastrofen. I intervjuer berättar hon om tre versioner som hon makulerat. Hennes ursprungliga idé var att låta T träda fram för att visa hur livet ses med affärsmannens ögon men konstaterade att hon inte kunde vistas i en sådan människas huvud. I det fjärde försöket prövades i stället historien om en annan sjöfarare:

därför handlade den fjärde boken
jag skrev
om Christofer Columbus
han seglade förstås
över Atlanten
kunde knappt få ner en saltad sardin
av ren upphetsning
över sitt potentiellt
vansinnigt lukrativa kontrakt

Det är uppenbart att Nordenhof med denna inledning vill nyansera tidigare historieskrivning där sjöfarare dyrkats som hjältar. Men inte heller Columbus-historien är ett spår som leder rätt … egentligen har en annan fråga kommit i förgrunden. Nämligen frågan om vad kärlek är i kapitalismens tidevarv.

När boken till slut ”börjar på riktigt” möter vi kvinnan som åker till London för att besöka en välskräddad man hon stött på av en slump. Under en fjorton dagar lång karantän (pandemitider råder) bor hon i hans lägenhet. Mannen sysslar med affärer, lite fördolt berättas om Lloyds verksamheter i försäkringsbranschen. När hon är själv i lägenheten tar hon chansen att skriva en novell om en annan erfarenhet hon gjort.

De två berättelserna som berättas växelvis illustrerar att avtalad kärlek bär på en våldsam kraft. Berättarjaget cirklar kring känslan av att bli urholkad inuti trots pengarnas saliggörande möjligheter. Balansakten i erotikens köp-och-sälj innebär att hjärtat måste sluta sig.

I ett senare avsnitt presenteras en annan samhällsaktuell fråga. Hur gör vi med människors olikheter och i synnerhet med psykiskt lidande? Att ekonomisk stress kan utlösa stark ångest och leda till vård med inläggning och tunga mediciner – det är en verklighet som finns i alla de nordiska länderna.

De två prosaberättelserna som kan liknas vid noveller flankeras av lyriska partier. I dessa förmedlas en vacker vädjan om att odla kärleken mellan vänner, syskon och barn. Det går inte att leva om vi utelämnar kärleken ur våra liv.

Nordenhof satsar fullt när hon väljer stil och hur dessa kan varieras innanför bokens pärmar. Texterna bryts mot varandra inte bara formmässigt utan också i valet av brännpunkt.

Vid en första anblick är naturligtvis teman som brutalitet och kärlekslöshet inget som väcker lusten att skratta. Samtidigt minns vi väl alla hur Shakespeare i sin dramatik kunde vara en skälm utan att tappa tyngden som sanningssägare. Hos Nordenhof finns en liknande balans. Den kapitalistiska ordningen är vidrig eftersom den kräver så många människooffer, inte sant? Men medan vi inväntar revolutionen kan vi passa på att strössla luften (eller boksidorna) med lite sarkasm:

DET ÄR NATT
och månen
har rört sig runt huset
står nu framför mitt fönster
stor och radioaktivt
strålande
känner den inte
till de miljardärer
som drömmer sig upp
till dess höjder
jag tror
att den skulle skratta
om den hörde
om en man som heter jeff
”jeff” skulle den skratta
ӊr det verkligen
ett namn
har ni verkligen själva
hittat på det?”

Nordenhof väjer inte för det komplexa med pengarnas roll i människornas liv. De som har gott om dem känner sig berättigade till sin rikedom och dess medföljande status. Kontakten med andra synsätt på livet slår inte an hos dem. Någonstans anar jag att författaren också bekantat sig med Pierre Bourdieus teorier om symboliskt kapital, och när jag läser om honom på Wikipedia finner jag beröringspunkter med Nordenhofs angreppssätt:

”Symboliskt våld” är ett begrepp för de former av våld som formellt inte erkänns som våld, alltså ett maktutövande vilket inte erkänns som maktutövning. Den symboliska makten är grundad i samhälleliga hierarkier grundade på historiskt arbiträra sociala, ekonomiska och politiska ordningar. Dessa kategorier blir naturaliserade och uppfattas som givna av såväl dem som tvingas underkasta sig respektive dem som härskar.
Från Wikipedias artikel om Pierre Bourdieu

Med intresse begrundar jag de olika fasetterna i böckerna Pengar på fickan och Djävulsboken. Ställda bredvid varandra hakar de i varandra och erbjuder något att ta spjärn emot i vardagen, vilket också för med sig en förbluffande kraft och livslust.