Små, små händer runt halsen, hundratals händer runt halsen och jag får inte luft. Värst är det när de gnäller, ett konstant gnällande – en ton som fastnat i fel läge och gnider sig genom allt. Ingen berättade för mig att små barn gnällde och skrek så mycket, att det finns bebisar som aldrig sover […][...]

Efter Hannah Tintis debut för några år sen har jag inväntat nästa verk med stort tålamod. Djurverkerier, denna skarpsinniga och starkt stämningsskapande novellsamling på temat djur möter människa, återkommer jag gärna till och i vardagssituationer kan enskilda scener fortfarande plötsligt drabba mig som associationer. Till och med så, tänkte jag, att om jag blev rådfrågad […][...]

Året är 2140 och tack vare ett nytt läkemedel är det möjligt att leva för alltid. Ingen behöver längre dö av så kallade naturliga orsaker. Det låter väl bra? Nja, efter ett tag räcker inte jordens resurser till för att försörja det stadigt ökande antalet människor. Lösningen blir att alla som tar läkemedlet Långtliv måste […][...]

Anna Brant blev konstnär i hopp om att kunna bli befriad från ondskan, för hon tänkte att all den tankemöda som krävs för att skapa det Stora Mästerverket skulle kräva alltför mycket tid för att lämna en ynka liten stund kvar till funderingar på onda handlingar. När hon fattade detta beslut var Anna femton år. […][...]

Jag skall läsa Hans Gunnarssons Albatross. En golfroman! Jag kan ingenting om golf. Omslaget bådar gott, dock. Det är en bullterrier på omslaget. Bra, jag älskar bullterrier. Och det är ett fint omslag. Jag vill öppna och börja läsa. Försöker ignorera epitetet golfroman och tänker att man alltid bör vara öppen för nya intryck. Jag […][...]

”…Ännu en svensk deckare – om än lite bättre skriven.” skrev Carina Rydberg om Lars Keplers Hypnotisören i Dagens Nyheter. Ord som stämmer ganska bra och som på något sätt tar ner den upphetsade debatten på jorden en aning. I och med att det avslöjades att Lars Kepler egentligen är Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril […][...]

Doktor Glas? Igen? Vi har Hjalmar Söderbergs fantastiska original, vi har Bengt Olssons finstämda Gregorius och härom året kom Bjarne Moelvs Helgas offer som djupgående granskar den mystiska och kanske inte helt igenom sympatiska Helga. Thorsten Flinck gjorde ju romanen till sin på flera sätt genom sin enmansföreställning Doktor Flinck för några år sedan. Och […][...]

2009 var ett udda år för gamla gubbar. Clint Eastwood släppte en film där den ormögde gamle revolvermannen vinner genom att göra patron ur, Bob Dylan släppte en platta med mysiga, godmodiga och ganska banala kärlekssånger, och Thomas Pynchon har skrivit en roman som är… ja, tammefan, linjär. Vad är det som hänt egentligen? Är […][...]

Några sidor in i Kniv och flod blir jag plötsligt kallsvettig och tvungen att lägga ifrån mig boken. Anledningen är en mycket saklig beskrivning av den faraoniska stympningen, även kallad kvinnlig omskärelse. Där berättas hur en flicka i femårsåldern sätts på en pall, hennes lår säras och de yttre blygdläpparna fästs med ackacietaggar mot låren. […][...]

Skurups skrivarlinje har skördat en stor knippe fina, unga författarnamn genom åren, såsom till exempel Anna Jörgensdotter, Mirja Unge, Sara Villius, Jerker Virdborg och Andrzej Tichý. Alla har de gått sitt eller sina år på skrivarlinjen i Skurup och där har drömmen fått kraft att bli alltmer verklig. Skurups antologi är den utav landets skrivarskoleantologier […][...]