Recension

: I en familj finns inga fiender
I en familj finns inga fiender Viktoria Myrén
2009
Ordfront
6/10

När barnen blir dina fiender

Utgiven 2009
ISBN 9789170374173
Sidor 252

Om författaren

Viktoria Myrén
Foto: Melker Dahlstrand

Viktoria Myrén (f. 1971) är bosatt i Rönninge utanför Stockholm. Hon arbetar som frilansjournalist med inriktning på internationella frågor, föräldrar och barn samt litteratur. Hon är också skrivpedagog med inriktning på intuitivt skrivande. Tidigare har hon utkommit med romanerna I en familj finns inga fiender (2009), som nominerades till Borås tidnings debutantpris, och Iris (2011).

Sök efter boken

Små, små händer runt halsen, hundratals händer runt halsen och jag får inte luft. Värst är det när de gnäller, ett konstant gnällande – en ton som fastnat i fel läge och gnider sig genom allt. Ingen berättade för mig att små barn gnällde och skrek så mycket, att det finns bebisar som aldrig sover och aldrig blir nöjda.

Citatet ovan härrör sig från Viktoria Myréns romandebut I en familj finns inga fiender. Romanen har ett, vad jag tror, för en roman delvis ovanligt tema. Det handlar om Marie, som berättar om sin tillvaro. Hon är mamma till två små barn, Alma och Leo. Hennes liv tillsammans med barnen är ofta mycket påfrestande för henne. Dottern är våldsam mot andra barn, slår dem och får därför inte vara med i deras gemenskap på dagis. Marie tar väldigt mycket åt sig av detta och har svårt att överhuvudtaget stå ut med barnens gråt, krav på uppmärksamhet och raseriutbrott. När hon är hemma ensam med barnen längtar hon efter att hennes man ska komma hem och avlasta. Han har ett väldigt tålamod med dem, och blir inte arg och grälar och tjatar på dem som hon gör. Hon är bara ett litet barn, säger han, när Marie skriker på dottern. Den ohållbara situationen, att inte kunna leva harmoniskt tillsammans med sina egna barn, leder Marie in i en depression: ”Det ingen berättar är att man tvingas uppleva sin egen barndom igen, steg för steg, år för år, tvingas genomlida allt man trodde att man lagt bakom sig”, tänker hon. Och till slut känner hon att hon måste ge sig av.

Liknande situationer har ju skildrats förr, t. ex. redan i Henrik Ibsens Ett dockhem. Men där är det det bristfälliga förhållandet till mannen som driver bort kvinnan från familjen. Här är det barnen hon i första hand inte står ut med och i detta fall är det också mannen som är den som allra mest önskat sig barn. Detta, att det främst var hennes man som ville ha barn, gör att man lättare kan förstå sig på Maries känslor.

Det är ett angeläget ämne Viktoria Myrén tar upp, eftersom det nog är tämligen tabubelagt, att alla kanske inte riktigt orkar med sina egna barn. Och det faktum att det inte alltid bara betyder glädje och lycka att ha barn. Det innebär även ett tungt slit, irritation, problem och oro, något som kanske inte alltid betonas. Myrén skriver inlevelsefullt och känslosamt. Hon är skicklig på att gestalta känslorna som Marie kastas emellan, från hennes plågade tillstånd av ilska, irritation, ångest och besvikelse, till hennes längtan och glädje. Det är mycket vardag, kök och kaffedrickande. Men ytterligare dramatik finns där även i form av Maries omogna, bitvis riktigt hemska mamma och den engelska kvinnan Jennie (som utmärkt verkar kunna tala och förstå svenska, hela orsaken till detta förklaras inte).

Romanen visar upp en mammas svårigheter att hantera sina barn, att må bra tillsammans med dem. På så sätt är det en ovanlig berättelse. Men romanen är samtidigt mycket konventionell, eftersom Marie, på samma gång som hon frivilligt håller sig borta från barnen, ständigt längtar efter dem. En man däremot, som försvinner från sin fru och sina barn, tar troligtvis inte detta steg för att därefter plågas av en ständig längtan.

Mot slutet av romanen erbjuds Marie ett alternativ till tvåsamheten med mannen och de två barn hon inte mår bra av. Här börjar säkert en del läsare med mig hoppas på att skönlitteraturen kan uppvisa något okonventionellt, något oväntat. Men så blir det tyvärr inte. Det vanliga, konventionella, är ju det som oftast händer i verkliga livet. Litteraturen däremot bör därför vara till för att skapa mer ovanliga skeenden och vara djärvare, experimentera med livsval. Det är det som gör skönlitteraturen intressant: allt i den kan göras möjligt, bara fantasin sätter gränser.

Hur mycket jag än är en ultimat motståndare till att en mor helt lämnar sina barn, så vill jag ändå att skönlitteraturen ska kunna visa på ett sådant alternativ. Litteratur är inte verklighet, utan konst, och därmed ska alla aspekter som skulle kunna rymmas inom en människa, kvinna liksom man, kunna visas upp där.

Det konventionella är att en del män ”lätt” kan lämna sina barn, medan kvinnor absolut inte kan det. Det konventionella är kärnfamiljen. Ja, det vet vi – skriv därför om det vi inte vet. Bara på så sätt bidrar skönlitteraturen med en ovanligare sida av tillvaron. Det vanliga har vi ju hela tiden redan runt omkring oss. Så varför skulle skönlitteratur behövas alls, om den alltid är konventionell och innehåller det förväntade?

Textutdrag (Visa/göm)

Eva Björnberg

Publicerad: 2009-09-13 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-07 18:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3431

2 kommentarer

Inte underligt att de arma barnen är ursinniga på sin mor! Hon sviker dem ju, lämnar bort dem till förvaringsanstalt, ”dagis”! Fruktansvärt. Att mödrarna, ja, båda föräldrarna, sviker sina barn är upphovet till allt ont. Och var finns dagens far- och morföräldrar???

Monica Wiegert Oregistrerad 2012-04-24 19:12
 

Riktigt så svart och vitt är det väl ändå inte? Jag har inte läst romanen, men tror att huvudkaraktärens problem bottnar i att det är så många krav på en förälder, inte på att hon och hennes man lämnar barnen på dagis. Långt ifrån alla har tillgång till släkt och familj som kan hjälpa och avlasta, pga av olika bostadsorter men också för att även far- och morföräldrar kan jobba. Det ska man kanske fundera på innan man skuldbelägger både föräldrar och far- och morföräldrar.

Camilla Hällbom Redaktionen 2012-04-25 00:16
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?