Recension

: Albatross
Albatross Hans Gunnarsson
2009
Albert Bonniers förlag
6/10

Mer än ”bara” golf

Utgiven 2009
ISBN 978-91-0-011971-3
Sidor 289

Om författaren

Hans Gunnarsson är född 1966 och bosatt i Stockholm. Novellsamlingen ”Bakom Glas” belönades med Katapultpriset för bästa debut 1996. Hans andra bok, ”Februari”, nominerades till Nöjesguidens Stockholmspris 1999 och Expressens Getingpocket 2000 och etablerade honom som en av våra ledande unga novellister.

Sök efter boken

Jag skall läsa Hans Gunnarssons Albatross. En golfroman! Jag kan ingenting om golf. Omslaget bådar gott, dock. Det är en bullterrier på omslaget. Bra, jag älskar bullterrier. Och det är ett fint omslag. Jag vill öppna och börja läsa. Försöker ignorera epitetet golfroman och tänker att man alltid bör vara öppen för nya intryck. Jag är det sällan, men jag är det här. Och jag blir inte besviken. Kanske beror det inte så mycket på att jag är öppen för det nya som det beror på att Albatross, enligt mig, snarare är en spänningsroman än en golfroman.

I alla fall, vi har ett namnlöst storstadspar som trötta på sig själva, på varandra och på sin tillvaro bestämmer sig för att hyra ett hus på landet. Vi har han, som i en garderob hittar en bag med golfklubbor och bestämmer sig för att ta upp sitt tidigare golfspelande. Och så har vi hunden Hyland, parets gemensamma sommaransvar. Vi har en tilltänkt idyll som utmynnar i något annat; en tilltagande galenskap och en sommar som blir allt annat än idyllisk.

Som läsare förstår man ganska snart att allt inte står rätt till. Det ligger något och pyr under ytan. Varje kapitel inleds med en kort notis där någon i parets närhet uttalar sig om honom. Och det är inte positivt. Och uttalandena behandlar alla en händelse som inträffat under sommaren, men som jag som läsare ännu inte vet något om.

Det förekommer även klassiska skräckscener med den morrande hunden Hyland, som vägrar beträda vissa platser och som hela tiden rymmer iväg till de mystiska grannarna som alltid går klädda i hörselskydd. Och så har vi de darrande elledningarna och den där mystiska figuren som springer runt i skogen och som liknar Andy Warhol. Den figur som endast han kan se. Det är som att det finns något i luften. Något som bryter ner och förstör honom.

Och så är det den där tryckande värmen. Den heta och förtärande väderlek som lagt sig över sommarstället och förstärker känslan av en ankommande katastrof. Det påminner om en skräckhistoria i den amerikanska södern med ett ensamt hus, utan grannar och en tryckande, obarmhärtig värme. Det enda som fattas är ett vajande majsfält utanför parets sommarbostad.

Berättarperspektivet är viktigt i Albatross. Historien är inte berättad ur ett inifrånperspektiv, men den ligger så otroligt nära hans synvinkel att man funderar på om det inte är han som är berättaren ändå. Bara att han inte vill framställa historien ur ett jag-perspektiv eftersom han inte vill kännas vi det som hänt. Så istället använder han benämningarna han och hon, honom och henne.

Om paret får läsaren egentligen inte veta speciellt mycket. Man får en väldigt begränsad insikt i deras liv. Det mesta kretsar runt golfen och händelselösa kvällar med sprit och grill. Ur tidningsnotiserna kan man dock utläsa att det inträffat en hel del runtom. Inte heller får läsaren veta något om hennes känslor inför hans allt mer maniska golfspelande och hennes eventuella rädsla inför hans tilltagande förvirring. Det är endast hans tankar vi följer och i berättelsen innehar hon snarare rollen som statist.

Under sommaren går det alltmer utför med honom Och parallellt med den sluttande backe han färdas nedför ser han allt oftare Andy Warhol-figuren. Han känner sig förföljd och iakttagen. Som läsare står det efter ett tag klart att denna figur inte existerar, utan att den tillsammans med det alltmer maniska golfspelandet och den tilltagande alkoholismen visar på hans alltmer uppluckrade verklighetsuppfattning.

I berättelsen bekräftas det aldrig helt och hållet hur illa det är ställt med honom. Det faktum att detta enbart låter sig utläsas av de omgivande notiserna och läsning mellan raderna gör boken extra effektiv. Berättaren låter oss egentligen aldrig veta vad som händer den där sommaren. Vad som är verklighet och vad som är ett uttryck för hans fantasi. Det är enbart genom omvärldens notiser vi får en inblick i hur alltsammans kan ha gått till.

Gunnarsson lyckas bygga upp en historia där man hela tiden funderar på vad som är verklighet och vad som är ett uttryck för mannens fantasi. Därför spelar det mindre roll att jag får veta alltför lite om paret för att deras öden på allvar skall engagera mig. Jag läser inte för att jag bryr mig om vad som händer med dem, utan jag läser för att boken är skriven på ett otroligt effektfullt och snyggt sätt.

Maria Carlsson

Publicerad: 2009-09-07 00:00 / Uppdaterad: 2009-09-09 19:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3425

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?