Då jag träffar Elin Grelsson är det fortfarande höst. Det är bokmässa och hennes debutroman Du hasar av trygghet har precis kommit ut. Reaktionerna på boken, såväl som recensionerna av den, har till stor del kretsat kring huruvida den skall anses vara feministisk eller ej. Det är också i den frågan vårt samtal grundas. Då […][...]

Soppan var varm och jag brände mig på tungan. Några mosiga potatisbitar simmade runt i den i övrigt ganska vattniga soppan. Jag åt och det var inte direkt gott, den var för salt, men det gjorde inte så mycket, jag ville mest äta det varma för att slippa frysa. Det var torsdag, jag var förkyld, […][...]

Hela sommaren har panikkänslan funnits där, strax innanför bröstbenet. Jag har vaknat i samma känsloläge jag somnade i kvällen före, en konstant och molande känsla av att något gått fel. Elin Grelssons debut, Du hasar av trygghet, gör ingenting för att lyfta upp mig ur detta tillstånd, den snarare förstärker och understryker hopplösheten. Boken handlar […][...]

Jag minns alla mina böcker och hur det var då jag läste dem. Jag minns var jag befann mig, vad jag gjorde och hur jag kände mig. Jag behöver ingen dagbok, böckerna är en journal över mitt vuxna liv. Denna journal upptar ungefär tjugo hyllmeter och är placerad på våning nio i en av Stockholms […][...]

Det tog tre dagar innan jag kunde med att ta upp och läsa Livet deluxe på tunnelbanan. Först när jag tog av skyddsomslaget gick det att läsa ostört, utan att skämmas. Innan dess kunde jag inte riktigt komma från tanken på att omgivningen skulle tro att jag försökte verka ungdomlig och ville ingå i någon […][...]

Ett sår blev infekterat. Det hade kliat konstigt i några dagar och nu, framåt eftermiddagen, fanns det en svullnad i tennisbollstorlek på foten. Så jag ringde mamma. Inte så mycket för att få råd om hur jag kunde få svullnaden att lägga sig, eller hur jag kunde få bort infektionen, utan mer för att få […][...]

Gides roman Den omoraliske är en bok som blir bättre efter det att den är slut. Det är en bok som först i efterhand till fullo går att överblicka och förstå. Genom nästan hela läsningen tycks den mig svårgenomtränglig. Det är som att läsa en idéroman utan att ha en aning om vilken tes den […][...]

Jag åkte buss idag. Mellan Nairobi och Voi. Att färdas med buss är det smidigaste sättet att ta sig fram på här. I min okunskap trodde jag ett tag att tåget var ett fullgott substitut, till och med bättre, mer miljövänligt, snabbare. Men jag fick snart lära mig att Kenyas järnväg väljer endast den som […][...]

En universitetsuppsats innehåller några grundelement som återkommer oberoende av ämne och nivå. Det är teori, metod, syfte och problemformulering. Utifrån dessa ramar gäller det att fylla dokumentet med innehåll och substans. Hanna Nordenhöks prosadebut Promenaderna i Dalby Hage påminner mig om en vetenskaplig uppsats. De yttre ramarna känns på något sätt påtagliga då jag läser […][...]

Therese Bohman debuterade på Norstedts i höstas med tringeldramat Den drunknade, en ödesmättad och spänningsfylld roman. ”Jag har alltid trott att jag skulle debutera med en novellsamling”, berättar Therese Bohman när vi träffar henne för ett samtal. Och vägen från novellsamling till roman utgiven på ett av Sveriges största förlag var lång och inte helt […][...]