När jag hade läst klart Ingrid Elfbergs debutroman tänkte jag att jag hade läst en okej deckare. Efter några dagar började vissa element i boken att irritera mig och när jag verkligen tänkte efter insåg jag att det här faktiskt var en riktigt, riktigt dålig bok. Romanens huvudkaraktär, Eva, har en några år gammal son […][...]

Ulf Lundells 6 pjäser innehåller sex separata dramer (”Kejsardyk”, ”Backstage”, ”Offpist”, ”Como”, ”Oriental” och ”Cristallo”) som också bildar en helhet. Den mest påtagliga känslan som de här sex pjäserna förmedlar lästa i en följd är känslan av klaustrofobisk instängdhet. Det beror inte först och främst på att huvudpersonerna i några av pjäserna är inlåsta i […][...]

Baksidestexten till den här boken sätter ribban direkt: ”Det fanns en tid då Leo och Helen var lyckliga tillsammans.” Det formligen dryper av nostalgi – vilken också speglar en stor del av boken. Det är något man bör vara beredd på, men inte låta hindra sig av för den här boken har betydligt mer att […][...]

Människor konsumerar ofta litteratur för att hitta en annan värld, för att slippa ifrån kaos. När det kommer till den specifika genren deckare, eller kriminalromaner, är det kanske för att slippa ifrån ett extra stort kaos. För att hitta ett annat, ett som är större än det egna. Jag läser Hypnotisören(recension kommer snart) och det […][...]

Författarna Susanne Axmacher, Jesper Högström, Sven Olov Karlsson, Jens Liljestrand, Anne Swärd, Jerker Virdborg och Pauline Wolff publicerar idag i Dagens Nyheter ett manifest för ett nytt litterärt decennium. Även om jag gillar att det finns en mångfald, ser jag nu verkligen fram emot det svenska litterära 2010-talet. Läs och begrunda![...]

Att det är tidigt sjuttiotal, att det är april och småtrist vårvinter, att den smala skärgårdsbåten som Sivert reser med är en halvtimme försenad; att systrarna Katarina Sjöström och Magdalena Eskilsson väntar på sin nye inneboende (…); att Sivert hör musik i innerörat – han hör alltid musik eftersom musiken är tänkt att vara hans […][...]

Varje gång jag öppnar en bok är det med förhoppning om den där världen att försvinna i. Den där världen som förtrollar och fascinerar och får den verkliga världen att försvinna. För mig handlar det om trovärdigheten i boken om jag ska lyckas försvinna i den, jag måste kunna lita på att det går till […][...]

Höstens program för Forum för poesi och prosa i Västra Götaland har anlänt! 2009 är ett ”nordiskt år”. Se länkarna för mer info.[...]

Det börjar med en pöl i badrummet och lite unken lukt. Fortsätter med en vattenläcka från helvetet och en hantverkare från himlen. Krydda med århundradets värsta föräldrar och en tv-profil till pojkvän som är otrogen med en annan tv-profil – manlig dessutom, och du får den kända författarinnan Stella Fribergs vinter i ett nötskal. På […][...]

Tonen i Susanne Axmachers debutroman Näckrosbarnen sätter sig redan på de första sidorna. En pojke flyter på vattnet till en sjö, han har huvudet vänt nedåt – är han möjligen död? Redan där har Susanne Axmacher fångat läsaren och förklarat att det här är en historia att nysta i. Men det är inte, som man […][...]