I lucianatten smiter ett tonårigt bageribodsbiträde in i stallet till bageriets häst. Den luktar hemma, för hon har som så många andra flyttat in till staden från landet. Därifrån får hon syn på något skräckinjagande: en grupp övernaturliga monster. Gastar. Gengångare som frodas i de mörka och långa vinternätterna.

Samma natt försvinner en annan ung kvinna, en dalkulla som är anställd på Skansen, där hon fått det omsusade uppdraget att gå Lucia, i vit klänning och med ljus i håret. Det här är något alldeles nytt. Skansen håller som bäst på att samla in och omforma lokala traditioner till något mer städat och nationsbetonat.

Den försvunna lucian väcker stockholmarnas intresse, inte minst privatdetektiv Pehr Fredrik Molinders, eller Fredrika Nilsdotter som hon egentligen heter. Till sin hjälp har hon de tre vännerna i Wennstams lätt omaka kvartett: Olga Laurell, änkefru efter en tidigare polisintendent; hennes före detta tjänsteflicka Edit Tapper, numera anställd på en fotoateljé, och Hildur Berggren, sömmerska på tjusiga Augusta Lundins modehus.

Att få fira jul med dessa fyra känns rent lyxigt, och det är tydligt att Wennstam inspirerats och haft roligt med de historiska jultraditionerna. En del är bekant, annat exotiskt. Inslagen av det mörka, läskigt övernaturliga är påtagliga. Och jo, som dåtidens människor menar jag fortfarande att kvällen innan julafton är rätt tid att ta in och klä julgranen. Fast jag skulle nog knappast få för mig att sätta levande ljus i den, förstås.

Allt är såklart inte frid och fröjd heller. Då som nu tvingas kvinnor tänka sig för om de behöver röra sig på gatorna efter mörkrets inbrott. Eller ensamma. Eller alls. Samtidigt som jag läser om den försvunna lucian i sekelskiftets Stockholm, försvinner en ung kvinna i Rönninge i Salems kommun, och hittas några dagar senare död.

Det här att läsa om mord som någon form av underhållning är något som fascinerar mig mer och mer. Vad är det vi gör när vi liksom petar i det där såret av risker och våld, av människors kapacitet för ondska? Och samtidigt vill hålla det på lagom avstånd, närmast myser med det i upplösta, hanterbara bitar? Det kan kännas på en gång stötande och hälsosamt.

I början av den här recensionen skrev jag om att sluta cirkeln kring sekelskiftet. Jag vet inte om det innebär att just den här serien är avslutad, men det innebär i alla fall inte slutet på bekantskapen med de fyra huvudkaraktärerna. I maj kommer den första av en serie spin-off-romaner om dem, Olgas bok. Den ska ta oss med tillbaka till 1880-talet, när Olga reser till London med sin make, polisintendenten, på någon form av studieresa. Det ser jag fram emot, men jag vill ju också gärna veta mer om hur det ska gå för dem allesammans i det nu som är 1898.

Similar Posts:

• Fängslande ingång till kvinnohistorien
• Mystiska dödsfall i sekelskiftets Stockholm
• Tankeväckande om skrivande arbete och mödraskap
• Kroppen i silvervalvet, relationerna och förväntningarna
• Strapatser och förnumstighet

Alla andra tider på året hör jag definitivt inte till den sortens vuxna som tycker att de böcker jag själv läste som barn, är de enda rätta för dagens ungar. Det är ett hån mot alla dagens barnboksförfattare, att bara förespråka klassiker. Tiden har inte stått stilla sedan Sveriges nationalhelgon Astrid Lindgren lämnade jordelivet och det kommer ständigt nytt på barnboksfronten som är minst lika bra, ibland till och med bättre!

Men när det är jul får man faktiskt vara både konservativ och sentimental. Så åt fanders med grundsatserna, nu blir det gammalt, klassiskt och något som jag själv älskade under mycket tidigt 70-tal.

Petter och Lotta, de föräldralösa stackarna, togs om hand av de tre tanterna Grön, Brun och Gredelin i den första boken i serien på fem (se nedan för den kompletta listan). Man får aldrig riktigt veta under vad för sorts förhållande tanterna levde tillsammans och lika lite får vi klarhet i hur vårdnaden om barnen såg ut.

Just boken om julfirandet, är jag väldigt förtjust i eftersom Petter och Lotta där får vara företagsamma och smarta. Första julen barnen är hos tanterna var de totalt aningslösa och fattade inte vad det var för hemlighetsmakeri som pågick.

För de hade inte reda på att det fanns något som hette julklappar.

De hade inte heller reda på att julklapparna levererades av en julbock, föregångaren till jultomten, och blev livrädda när den gjorde entré i det julpyntade finrummet. De uppmärksamma läsarna känner genast igen att det är farbror Blå som döljer sig bakom bock-utstyrseln.

Och strax efter sen julbocken hade gått kom farbror Blå in, och han tyckte att det var så förargligt att julbocken hade varit där just när han var ute ett tag.

När tant Gredelin på julaftons kväll nattar Petter och Lotta, berättar hon att julbocken är en förtrollad prins som bor långt inne i skogen. Barnen bestämmer sig för att söka upp honom under sommaren för att be honom ta med några klappar till tanterna nästa år. När ungarna någon gång på vårkanten äntligen lyckas komma iväg utan tant-sällskap, hittar de en man som har hand om en kolmila långt ute i skogen och är helt övertygade om att det måste vara den förtrollade prinsen.

Och kolaren sa, att nog kunde han lova att gå med de där julklapparna till tanterna på julafton, men Petter och Lotta finge allt själva göra i ordning sina paket, för han kunde omöjligt hinna skaffa julklappar till alla människor.

Lotta syr och virkar de julklappar hon ska ge bort och Petter täljer för brinnande livet. Med tant Gröns hjälp snickrar han dessutom en bokhylla av krokiga ekgrenar till farbror Blå. Anmärkningsvärt är namnet “en vildes bokhylla”, vilket tant Gredelin dessutom tycker är rätt missvisande eftersom ju vildar inte behöver några bokhyllor, då de ju inte kan läsa …

Finalen utspelas på julafton, då en lurvig julbock kommer inklampandes mitt i kaffedrickandet. Petter och Lotta tycker att den är större än förra året, men han har ju åtminstone rätt paket med sig, så de blir inte rädda. Genom motsatt dörr kommer ytterligare en julbok intrippandes – det är farbror Blå, som sätter bockskägget i halsen och tappar masken, både bokstavligen och mentalt! Det uppdagas att den förtrollade prinsen, aka julbock 1, egentligen är en simpel mjölkbonde som på sommaren bor i skogen och är kolare.

Och farbror Blå skrattade med, men han sa att han inte kunde förstå, att tant Gredelin ville inbilla barnen såna där tokigheter om en förtrollad prins i skogen. Och då sa tant Gredelin, att hon ju bara berättade en saga för barnen, och hon trodde att barnen begrep att det var en saga.

Det där tycker jag är berättelsens essens på något vis: barnen, varken Petter och Lotta eller de som vi läser för, ska inlullas i någon dravlig fantasivärld utan får veta hur det verkligen ligger till. Julbocken finns inte på riktigt, det är någon som vill dem väl som klätt ut sig för att roa dem. Barnen förväntar sig inte bara att få julklappar utan är själva aktiva och tillverkar gåvor till dem som står dem nära. Det gillade jag som barn, det gillar jag nu!

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

De fem böckerna i ordningen de kom ut:
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918)
Tant Bruns födelsedag (1925)
Petter och Lotta på äventyr (1929)
Farbror Blås nya båt (1942)
Petters och Lottas jul (1947)

BONUSLÄSNING: Kaj Attorp: Gredelins längtan (2002)
En vuxenversion om hur tanterna, barnen och den där Blå egentligen levde sina liv där i Lillköping. Att Grön var lesbisk och att Gredelin hade ett hemligt förhållande med Blå, blir uppenbart även i bilderna efter den läsningen.

Den som vill veta mer om författaren Elsa Beskow, kan läsa biografin Elsa och Natanael Beskow – en kärlekshistoria av Annika Persson som kom ut 2024 på Albert Bonniers förlag. www.albertbonniersforlag.se/bocker/295284/elsa-och-natanael-beskow/

Similar Posts:

• Sagor med tradition
• En röst att bli liten av
• Harmlös julsaga
• Klart lysande på stjärnfamiljshimlen
• Realism i flera skikt

Härliga läshelger!
önskar
dagensbok.com

Lena Nöjd:

Kairos av Jenny Erpenbeck
Ung kvinna möter äldre herre som bjuder på restaurang. En stormande förälskelse inleds – de tu äro ett! Erpenbeck satsar både själ och hjärta och resultatet blir bättre än de flesta andra historier med samma tema. Här beskrivs också en annan sorts sammansmältning, nämligen när länderna Öst- och Västtyskland blir ett.

Frekes fot av Pija Lindenbaum
Vad kan en bok om Freke handla om? Jo, att han är stolt över sina nya skor. Men när han vaknar nästa morgon saknas både en sko och en fot. Överraskningseffekterna är många och gör berättelsen om Freke både existentiell och lärorik. Högläsningsbok de luxe.

Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi om Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm
Mängden litteratur som finns skriven om Selma Lagerlöfs författarskap är omfattande. Det blir nog ändå Anna-Karin Palm som vinner priset för bästa biografi. Här berättas levande och lustfyllt om hur målmedvetet och strukturerat Lagerlöf arbetade redan innan karriären tog fart. Boken med fina fotografier finns även som pocket.

Carina Middendorf:

Bristen på ljus av Nino Haratischwili
Nino Haratischwili tar i tegelstensromanen Bristen på ljus oss med till Tbilisi i Georgien på 80-talet och låter oss följa de fyra vännerna Keto, Dina, Ira och Nene. De växer upp under en minst sagt svajig period i Georgiens historia och har alla olika sätt att handskas med de utmaningar det för med sig. När vi möter dem på en foto-utställning i Bryssel år 2019, har de inte setts på många år och det är en hel del som är ouppklarat mellan dem.

Persepolis av Marjane Satrapi
Sällan har det väl känts så smärtsamt aktuellt att läsa Marjane Satrapis klassiska grafiska roman Persepolis som i år. Marjane Satrapi berättar om hur det var att växa upp under den iranska revolutionen och hur det var för henne att bli skickad utomlands som ung tonåring. Och att det inte heller var lätt att komma tillbaka! Det här är böckerna för den som vill förstå den iranska revolutionen, coming-of-age eller helt enkelt hur det är att vara människa i ett socialt sammanhang.

Kring denna konst av Stina Wollter
Det har stormat kring Stina Wollter i höst och om hennes politiska uttalanden kan man tycka vad man vill. Inget hon säger kan minska sprängkraften i hennes konst! I Kring denna konst är hon både personlig och privat på ett sätt som är omöjligt att värja sig emot. Hon delar generöst med sig av sin konst, sina tankar om skapande och sitt liv. Det är generöst, det är vackert och det berör mig ända in i själen.

Bonustips – för tyskläsande:

Nadine av Katrin Seddig
Nadine är Katrin Seddigs sjätte roman på det tyska traditionsförlaget Rowohlt Berlin och det är inget annat än en skandal att hon fortfarande inte blivit översatt till svenska! Katrin Seddig skriver om vanliga människor och miljöer vi alla sett och ibland till och med upplevt utan att för den skull kunna beskriva dem så på pricken som Katrin Seddig gör. I den här romanen möter vi Nadine och får vi vara med om vad som händer när denna medelålders kvinna slutar att ”uppföra sig”. När hon får veta att hennes älskade dotter Mizzi tagit livet av sig, brister alla dammar och Nadine vill hämnd!

Zur See av Dörte Hansen
Så vitt jag kan se har inte heller den här blivit översatt till svenska, men det är gott hopp eftersom bokförlaget Nona tagit hand om hennes båda tidigare romaner Körsbärslandet och Middagstimme. Zur See, som skulle kunna översättas med ”Till havs”, handlar om en trasig familj och några andra invånare på en ö i Nordsjön. De lever i en brytningstid mellan det traditionella och det moderna och det är inte lätt att veta hur man ska bära sig åt för att både vara sann mot sig själv och hänsynsfull mot sin familj. Ingen skildrar denna spagat så bra som Dörte Hansen!

Barbara Strand-Blomström:

Snälla Stella, sluta skälla! av Ted Forsström och Åsa Lucander
Här handlar det om hunden Stella som hör alla möjliga ljud och om en pappa som ska läsa godnattsaga för sitt barn. En finurlig bilderbok med rolig text av Ted Forsström och finfina bilder av Åsa Lucander (som gjort animeringar för gruppen Coldplay), för alla som någonsin försökt natta någon … Med eller utan hund!

Rågången av Mikaela Strömberg
Rågången är en nyutkommen roman om östnyländsk ödslig landsbygd med människor och gamla gårdar. Dit kommer lantmätaren Git som senare drar på sig ett misshandelsåtal. Git köper sig ett ruckel i en by som hon ska förvandla till en sommarstuga. Romanen är alldeles realistisk samtidigt som berättargreppet och språket är växlande och bekräftande som en folkvisa om folk och fä. Fascinerande mix.

Sista brevet av Christel Sundqvist
Här handlar det om Marie, forskare och mamma mitt i livet, och hennes faster Sigrid. Romanen går tillbaka till krigstiderna på 1940-talet då Sigrid var ung och förälskad. Allt tog bara slut. Sigrids liv blev ganska enahanda i en liten by i Österbotten. Marie å sin sida sörjer sin bästa vän. Två kvinnoliv med allt vad livet kan innehålla av ungdom, vuxenblivande, arbete, hem, familjeliv, sorg och ensamhet medan tiden går. Realistisk och ärlig skildring.

Mikael Palm:

Anabasis: Kyrosexpeditionen eller De tiotusens återtåg av Xenophon
“[Unga] kulturintresserade män från överklassen drog ut i krig på den här tiden istället för att starta galleri eller filmbolag” skriver Jesper Högström om bokens författare, Xenophon (430 f.kr. till 355 f.kr). Han var Sokrates lärjunge och som atensk medborgare blev han rekryterad att hjälpa persen Kyros med att ta makten från sin bror. Boken skildrar Kyros misslyckade fältslag och grekernas återtåg hem. Xenophon har en filmisk blick: detta skapar en närhet till materialet, vilket bidrar till att göra den antika världen levande. Man känner igen personlighetstyperna: cynikern, drömmaren, ledarna som lyckas få folket med sig. Norstedts förtjänar en eloge för att de ger ut en nyöversättning av denna klassiker!

Språket är Gud: Anteckningar om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt

Brodskij (1940-1996) svepte in i den ryska litteraturen som en stormvind. För honom blev poesin ett sätt att tackla de frågor som han redan i mycket unga år ställdes inför: godhet och ondska, frihet och ofrihet, livet och döden. I det inrutade sovjetsamhället fanns regler för hur en begynnande poet skulle bete sig: gå med i en litterär cirkel, lägga fram sina dikter för bedömning, få dem kritiskt granskade och, som ett resultat av denna process, eventuellt få dem publicerade. Detta var ingenting för Brodskij och hans naturliga individualism, starka självkänsla och tävlingsinstinkt. Istället dök han upp vid privata sammankomster eller officiellt sanktionerade diktläsningar och deklamerade sina dikter

Då författaren även kände Brodsky lyckas denna biografi kombinera intima skildringar av hans liv med djupare analys av poetens livssyn, kall och hans roll i samhällsutvecklingen.

Salisbury: Victorian Titan av Andrew Roberts

Salisbury’s distinctive philosophy of Toryism was based on this creed: one that viewed with intense skepticism any concept of liberty not steeped in precedent [...] He believed the duty of the statesmen was to provide good governance and to leave morality and ‘uplift’ to the Church. ‘When great men get drunk with a theory it is the little men who have the headache’

Andrew Roberts är en engelsk historiker som har gjort ett enormt arbete och skrivit en välbehövd biografi om Lord Salisbury (1830-1903); en bortglömd politisk ledare (och tänkare) som ändå är en av dem som varit premiärminister längst i Englands historia. Dessvärre verkar den inte finnas översatt. Rekommenderas som julklapp till dem som är intresserade av diplomati och engelsk historia. Både rolig och rik på visdom.

Anna Liv Lidström:

Frekes fot av Pija Lindenbaum
Det här är en bilderbok som tar barnet på allvar. Allt ifrån att den morgontrötta mamman litar på Freke att bege sig ut och leta efter sko och fot till att han tar kommando över historien.

De tre bockarna Bruse av Mac Barnett
Jag njuter av den här bilderboken. Det är så ljuvligt berättat när perspektivet är förskjutet. Dessutom händer det helt oväntade grejer. Så även om en tror hur historien ska gå, och den till stor del följer det, så finns det vinklar och vrår som snurras till.

Svartstick av Sara Paborn
En roman med många bottnar och hemligheter som utspelar sig både i nutid på en kursgård i Dalarna och i slutet av 1950-talet. På den tiden kärade den unga Anita ner sig i en gift butikshandlare vid namn Bengt. Tillslut så broderas allting ihop av en svart silkestråd.

Similar Posts:

• Julklappstips 2022
• Julklappstips 2021
• Julklappstips 2017
• Julklappstips 2015
• Julklappstips 2011

Jag kände ju igen tomtarna (och trollen!) för jag hade redan sett – och älskat – den tecknade filmen Trolltyg i tomteskogen. Men inte visste jag då att filmen var baserad på en bok. Det kändes magiskt att få kliva in i den där förtrollade världen igen, i en bok som jag inte ens visste fanns eller hade förväntat mig att hitta just där. När jag nu återvänder till boken som vuxen så är det med härlig nostalgi blandad med… ändrade förväntningar (såklart).

Huygen och Poortvliet tar sig till största delen an ämnet tomtar på samma sätt som de tidiga antropologerna på 1800- och tidigt 1900-tal beskrev främmande, exotiska folkslag. En stor del av boken består av beskrivningar av tomtarna och deras liv, från yttre kännetecken och dagliga rutiner till deras relation till djuren.

Som barn läste jag de här beskrivningarna med stort intresse, men tyckte ibland att de ledde till fler nya frågor än svar. Idag tycker jag lika mycket om idén till boken som jag gjorde då, men tycker att texterna hade kunnat vara mer finurliga. Grundtanken är bra, men fokus har lagts för mycket på att skriva många olika infallsvinklar än att göra var och en av dem riktigt intressant och rolig.

Precis som de tidiga antropologerna ser Huygen och Poortvliet den betraktade tomtevärlden och deras liv och kultur alltför mycket utifrån den egna kulturen och de egna förväntningarna. Det är väldigt heteronormativt och beskrivningarna av den manliga tomten breder ut sig sida upp och sida ner, medan den kvinnliga tomten (som per definition är maka till den manliga) får några kortare avsnitt där hushållsarbete och barnuppfostran nämns mer summariskt. Nu kanske en del vill invända att jamen så är det ju när det gäller tomtar, vi kan liksom inte ändra på det nu. Men då vill jag bestämt peka på att de tidiga antropologerna som ofta beskrev kvinnors aktiviteter och roll i samhället som obetydliga, ofta visade sig ha helt fel när senare (ibland till och med kvinnliga!) antropologer studerade samma folk och upptäckte en massa som de tidigare helt hade missat. Det handlar mer om att den som inte tittar och inte frågar inte heller upptäcker. Jag är övertygad om att de kvinnliga tomtarnas liv är minst lika fascinerande och jag ser fram emot att läsa den (ännu outforskade) berättelsen!

Det som i vilket fall som helst lyfter hela boken är Rien Poortvliets underbara illustrationer. Ett annat väldigt trevligt inslag är de avslutande berättelserna om tomtar, tomtesångerna samt ett samtal med en tomte.

Min rekommendation, hellre än att läsa boken från början till slut, är att ha den liggandes framme i juletid, stryk lite på det vackra omslaget, bläddra i boken nu och då, och läs en berättelse i taget. Det gör verkligen ingenting om du inte läser hela boken.

Similar Posts:

• Tomtar tomtar tomtar tomtar
• Klassiska sagor för vinternatten
• Tomtar och troll i Stockholms innerstad
• Meri Kurisumasu!
• Nyklassiska troll

Steget från detta till en julroman är inte långt. Även om boken alltid överträffar filmen. Därför tar jag mig an Jul vid världens ände med energi och nyfikenhet. Och jag blir inte besviken.

Lauren West har ett frilansjobb, en schysst lya och sin katt. Emellanåt drömmer hon om att träffa den rätta. Helst ska han likna mr Darcy. Men så ställs tillvaron på sin spets. Strax före jul får Lauren ett samtal om att hennes syster Abby lagt in sig på rehab. Systrarna har inte haft kontakt på evigheter men Abby har en önskan om att Lauren ska ta hand om hennes fjortonåriga son under tiden.

Naturligtvis visar sig systerns son Zac vara en riktigt vidrig och jobbig tonåring. Trots det bestämmer sig Lauren för att de två ska fira jul på hennes bästa plats på jorden. Moster Eilidhs stuga på blåsiga Orkneyöarna. Där tänker hon att de två i lugn och ro kan bygga upp relationen i väntan på att systern ska bli klar med sin rehab.

Väl på plats i stugan, som för övrigt inte är lika charmig som Lauren minns från sina barndomssomrar, stiftar hon bekantskap med fårbonden Archie. Han är närmsta grannen och visar sig vara mycket behjälplig när saker och ting strular. Dock är han inte det minsta lik mr Darcy. Men som läsare fattar jag snabbt att här kommer romans att spira. Trots olikheter och skilda förväntningar.

Det är faktiskt ingen spoiler att detta utvecklas som en tvättäkta Harlequin-roman. Och vet ni, det gör inte det minsta. Det kan vara rätt härligt att hamna i det universumet. Att vara på en plats där allting andas optimism, lösning och ett gott slut. Att en dessutom får njuta av mysiga men ibland karga miljöbeskrivningar och ömsint mejslade personporträtt där karaktärerna känns mänskliga.

Jag skulle gärna läsa den här boken i en skön soffa eller fåtölj med en bricka med julgodis och ett glas julmust tätt intill. Men den torde även funka fint året runt om du diggar lite sjavig kärlek och finner småfula, knepiga familjehemligheter intressanta. Plus att hjärtat får hänga med från början till slut.

Similar Posts:

• Inte så spännande spänningsroman
• Feelgood som skaver
• Lätt och luftig som maräng
• Förfärligt, förtjusande, fnissigt och förutsägbart
• Förutsägbart och fnissigt

En bok är en värld att mötas över, och vi blir aldrig för gamla för att läsa tillsammans, mötas över ny kunskap och nya sätt att formulera erfarenheter och förhoppningar. Det kan vara i dikt, bild, fackbok eller saga.

Oavsett vilket önskar vi er goda och vilsamma helger, fyllda av ljuvliga lässtunder.

/dagensbok.com

Anna Liv Livström:

I år vill jag ge poesi i julklapp. Jag vill slå in diktsamlingar som är tillgänglig men samtidigt på riktigt. Som känns, bråkar och sätter spår. Dessa tre slår jag in i mina paket, med långa krusiga band:

Vänligen bygg inga berg av Lina Arvidsson

Det finns de som tänker på Pans labyrint

var gång de ser en rotselleri underifrån

Jag tillhör dem

En Ica-butik kan vara ett microuniversum. Bakom kassan iakttar Lina Arvidsson allt. Eller stänger av emellanåt för den delen. Det här en diktsamling om livet, döden, utanförskap och ensamhet. Som kassörska möter en många olika människor i olika faser av livet. Dessutom en hel del PLU-koder. Det här är en bok om existens och tvivel.

Sila himmel, sila jord av Johan Landgren

Ute på framsidan backar en tom lastbil till
De yrvakna grisarna går baklänges
uppför rampen
Lite oroliga kanske
Solen lyser starkt
De vet ännu inte vad som väntar dem
Att de är på väg till en plats
där de ska leva
tills de blir allt mindre
Tills de krymper ihop
till små kultingar
som en efter en ska sugas
in i moderlivet

När jag gråtit och gripits över dikten KÖTTFABRIKEN (slutet återgivet här ovan) som på ett knivskarpt men skört vis skildrar en slakt baklänges känner jag att det här är en historia om att hitta tillbaka genom naturens och djurens kraft. Det är både krasst och vackert men samtidigt också sinnligt och sökande.

Vi är inte klara med varandra – mormordikter av Louise Halvardsson

Du var änkan längre än du var makan,

modern längre än du var både makan och änkan

och i tjugosju år var du min mormor.

Det här en berättelse om att skriva sig till en förståelse och någon slags försoning. Den när en slags förhoppning om att lära känna en mormor en inte alltid klickade med när hon levde. Boken är en ömsint och stundtals smärtsam berättelse som griper an och får mig att fundera över min egen relation till min mormor och farmor.

Barbara Strand-Blomström:

Vi ska ju bara cykla förbi av Ellen Strömberg
Manda och Malin som går i nian och det är vår. De cyklar runt, hänger på badstränder och lekparker. Drömmer om hemmafester, spännande killar, New York. Plötsligt börjar det hända saker i deras tidigare rätt tråkiga tillvaro. Vänskap finns och livet kan bli hur bra som helst. En fräsch ungdomsbok av författaren Ellen Strömberg, född 1987 och bosatt i Jakobstad. I år tilldelades hon Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok för Vi ska ju bara cykla förbi.

Arvejord av Maria Turtschaninoff
Berättelsen utspelar sig från 1600-talet fram till vår tid på 2020-talet. Allt kretsar kring gården Nevabacka och mossen som ligger någonstans i norra Österbotten. Människor och århundraden kommer och går. Mossen består. Arvejord är Turtschaninoffs första vuxenbok, tidigare har hon skrivit prisbelönta och översatta ungdomsromaner i en feministisk fantasygenre. En underbar episk roman som stannar länge i tankarna.

Lumpänglar av Annika Åman
I Oravais i Österbotten fanns en gång ett fabrikssamhälle som kallades Masunin. Hundratals människor arbetade och bodde på området kring textilfabriken där bland annat filtar, vadmal och senare jerseytyger framställdes. Textilprodukter som var kända i hela landet och även utanför Finlands gränser. Annika Åman skriver fram fabrikssamhället med dess människor. En arbetarroman, en historisk roman som bygger på hennes pjäser som spelats på Oravais Teater på 2010-talet och som setts av tusentals människor. Boken är en bladvändare om unga Alma som kommer till fabriken och får betala dyrt för sina drömmar. Det handlar om kvinnor, barn, arbete, klasskillnader och sår efter inbördeskriget i ett ungt Finland på 1920-talet.

Skelettet av Malin Klingenberg (text) och Maria Sann (bilder)
Vi alla har ett. I den här boken får vi stifta bekantskap med ett självlysande. Det gör det hela extra spännande. En bilderbok för de yngre men även för de äldre. Här lär vi oss alla något. Och vill vi läsa mera av Malin Klingenberg så fortsätter vi med bilderboken Fisens liv (2020) som på rim med teckningar av Sanna Mander får oss att inse att alla gör det. Vad? Fiser förstås!

Lena Nöjd:

Klara och solen av Kazuo Ishiguro
Mamman skaffar en artificiell vän som sällskap till sin tonårsdotter, nämligen roboten Klara. Berättelsen väcker frågor om vi är på väg mot ett samhälle där vänner kan konsumeras (och läggas på sophögen). Överraskande nog är det minnet av en vänlig själ som stannar kvar efter läsningen.

Jag har torkat nog många golv av Nina van den Brink
Biografin är välskriven i både ordval och meningsbyggnad, därtill har den en utmärkt disposition. Läsaren får träffa en rakryggad person som slog igenom med dunder och brak i en litteraturtävling år 1970. Men rampljuset i sig var inte det som lockade Maja Ekelöf för hon fortsatte bo kvar i den värmländska bruksorten. Hennes solidaritetskamp för människor i andra länder slocknade aldrig.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen
Livet i den danska kuststaden Marstal kretsar runt skeppsfarten. Utvecklingen från segelfartyg till ångfartyg och sen spelar också geopolitiska händelser in. Skrönan om de stora skeppsstövlarna lever kvar i generation efter generation. Hemskheter blandas med själens längtan efter kärlek och äventyr.

Carina Middendorf:

Älskaren av Marguerite Duras
La grande dame i den franska litteraturen, Marguerite Duras, fick både ris och ros under sin långa karriär – och med tanke på hennes kontroversiella val av ämnen, är det lätt att begripa. Om du vill ha något riktigt hett under julgranen, rekommenderar jag dig att läsa om den unga franska flickan i kolonin Indokina och den rike kinesen. Jag avråder med med bestämdhet för analyser om kolonialism, rasism och lämpligheten i ett förhållande mellan en 15-åring och en vuxen man. Ge dig hän, känn den klibbiga asiatiska värmen på din hud och tro för en stund på att sann kärlek aldrig dör.

Härkomst av Sasa Stanisic
Den 14-årige Sasa Stanisic flydde från Bosnien till Heidelberg tillsammans med sina föräldrar under kriget i dåvarande Jugoslavien. I romanen Härkomst vänder och vrider han på begreppet och det är omöjligt att inte ryckas med. Boken är delvis autobiografisk, men det är spelar ingen större roll, vilka delar som är ”sanna” och vilka som är ”påhittade”. Det viktigaste är att du bestämmer dig för att hänga med på resan, inte väja för det obekväma och själv vara beredd på att fundera på din egen härkomst.

Mörkret, Ön, Dimma och Vit död av Ragnar Jónasson
Egentligen är det väl till påsk man ska läsa deckare, men de här passar utmärkt även i juletid! De utspelas nämligen på Island och där finns det både snö och kyla, något många önskar sig till julhelgen. Det här är en väldigt raffinerad deckarserie, som börjar i slutet och arbetar sig framåt på ett sätt som jag aldrig någonsin har läst förr. Huvudpersonen är en halvgammal, lätt förbittrad kvinnlig polis som inte alltid har haft det lätt i livet. Hon är det minst behagsjuka man kan tänka sig, och bara en sån sak, gör att jag måste älska henne! Kriminalfallen hon jobbar med, är dessutom spännande, så vad väntar du på? Sätt i gång och läs med gröten kokar!

Eva Wissting:

Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger
Andra världskrigets och nazistregimens grymheter är inte längre bort än våra nu levande äldsta släktingar – inte ens generationer bort, praktiskt taget här och nu. Men vi är rätt bra på att förtränga det där. Just därför är Joanna Rubin Drangers bok en så viktig minneshandling. Hon lyckas skapa en perfekt balans mellan sammanhang i de större historiska dragen tillsammans med specifika och personliga detaljer som ger förankring och gör det relaterbart.

Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard
Tue växer upp på en bondgård med mamma, pappa, två mindre syskon, kor och ett helt gäng hundar på den danska landsbygden. Det skulle kunna låta idylliskt, men bokens inledning sätter direkt döden som inramning. Thomas Korsgaards prosa är rak och rättfram, utan krusiduller, och fångar perfekt tolvåringens självklara livslogik. Det går rakt in och det går inte att värja sig.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Flickans alla relationer kretsar kring mat: mammas omsorgsfullt utvalda råvaror, mormors kärleksfullt bakade bullar, pappas perfekt tillagade pasta. Det borde kunna bli tradigt att läsa sida upp och sida ner om matupplevelser (liksom om frånvarande föräldrar och självutplånande flickor) men Karolina Ramqvist gör det så väl att jag inte vill lägga ifrån mig boken.

Ingrid Löfgren:

Aldrig en av oss och Är det något särskilt med dig? av Yvonne De Geer
Böcker som jag gärna rekommenderar till alla och envar är Yvonne De Geers omistliga självbiografi i två delar. Den nu 92-åriga författaren föddes som Ejvor Jonsson, men adopterades i tidig ålder av friherre Jakob De Geer och hans hustru Ingrid. Yvonne De Geer skriver en elegant och lättflytande prosa, med stråk av humor. Bland annat tidsskildringen är enorm! Vilken läsupplevelse!

Svenskarna på Titanic av Claes-Göran Wetterholm
Presentationerna av de enskilda människoödena i (huvudsakligen) tredje klass på Titanic i Svenskarna på Titanic: Fartyget, människorna och myterna ger mig gåshud och får mig att förnimma historiens vingslag! Boken får en att se bakom den rafflande äventyrsberättelsen och känna att det verkligen handlade om människor av kött och blod. Det rör sig om en rasande vacker volym, som väcker ens habegär! Således perfekt under granen.

Windsorknuten av S.J. Bennett
I sin mysdeckare Windsorknuten avslöjar S.J. Bennett att Elizabeth II av England på lediga stunder fuskade som privatdetektiv. Drottningen bar drag av Agatha Cristies älskvärda tantdetektiv miss Marple. Bakom de pastellfärgade jumperseten, tweedkjolarna, pärlhalsbanden, de rejäla handväskorna, rynkorna, tantigheten och corgihundarna som snodde runt fötterna dolde sig en knivskarp, analytisk hjärna. Bokens behållning är framför allt sättet den är skriven på, dess charm. Skaffa även nästa del i serien – En hund begraven.

Mikael Palm:

Självbetraktelser av Marcus Aurelius
Detta är en evig klassiker som behåller sitt värde genom att påminna samtida läsare om beständiga mänskliga problem. Hur ska jag förhålla mig till livet givet att det är kort och flyktigt? Hur ska jag hantera jobbiga människor? Hur ska jag göra för att inte få hybris av framgång eller ta mina misslyckande på för stort allvar? I denna nyöversättning av Aurelius dagbok får vi en unik inblick in i antikens värld genom att läsa om hur en kejsare hanterar sina existentiella kval. En stoisk guide till livet.

Min barndom av Maksim Gorkij
Gorkij lyckas med något magiskt: att fånga den ryska underklassens liv ur ett barns perspektiv. Djupt mörker blandas med humor och en genomgående autentisk skildring av personligheter. Påminner om Nässlorna blomma.

Candy girl av Diablo Cody
Tänk er en kvinnlig version av Fight Club: en tjugoårig medelklasstjej omdefinierar sin identitet genom att bli strippa. Hon lyckas humoristiskt gestalta den undre världen med en språklig finess vilket introducerar läsaren till ett sammanhang som annars hade varit stängt för den. Hon skapar en egen språklig värld genom att mynta nyord, kombinera referenser till ”Hochkultur” och popkultur samt genom ironisk marknadsföringsjargong. Allt detta under tiden som hon bryter tabun. Både intressant och underhållande!

Similar Posts:

• Julklappstips 2021
• Julklappstips 2019
• Julklappstips 2015
• Julklappstips 2011
• Julklappstips 2023

De här båda jul-bilderböckerna är på rim och låter det lilla barnet följa med tomten respektive tomtemor i lagom spännande situationer. Formatet är praktiskt kvadratiskt (18 x 18 cm) och passar perfekt i en liten barnryggsäck och kan följa med på resan. Ane Gustavssons bilder är charmiga och det finns mycket för både barn och vuxna att upptäcka tillsammans. Erik Magntorns kluriga verser får även den vuxna att dra på munnen.

Min favorit är:

Gick till lille tomtefar
Gubben stöpte ljus han
Men fick bara buttert svar;
”Mandeln? Vete tusan!”

Varken tomten eller tomtemor verkar ha läget under kontroll. I Tomte i trubbel som kom ut redan 2017 blir tomtefar överraskad av en jätte när han är ute och samlar ljung. Tack och lov får tomten hjälp att samla ihop sina persedlar och hitta hem till familjen igen. Tomtemor i den nyutkomna boken Tomtemor i trassel ber visserligen om hjälp men löser själv sitt problem med den försvunna mandeln. Hon ser dessutom till att hela gänget får en riktig jul. Enriktig power-woman alltså, i förkläde och näbbstövlar.

Förlaget anser att böckerna passar för barn från fem år, men jag tror att framförallt yngre gillar att hänga med tomten och hans familj. Och förmodligen känner de igen sig i tomtebarnens villervalla på rummet, även om de kanske inte kan ordet.

Similar Posts:

• En röst att bli liten av
• Meri Kurisumasu!
• Historisk jul med massor av stämning
• Harmlös julsaga
• Bilderboksspecial: Burtonesque

Det är lite som Kalle Ankas julafton i teve där Disney samlat klipp ur sina bästa serier tillsammans med en glimt av något nytt. Här har Rabén och Sjögren samlat utdrag ur sina bästa julberättelser och jag kan inte hjälpa att det mest känns som en reklamfolder för deras utgivning. Det blir lite som ett ”best of julen” med idel säkra kort.

Hela tre berättelser är hämtade ur Astrid Lindgrens produktion och antologin inleds med klassikern när Lisabet åker på slädmedarna ut ur stan och lär sig en och annan barnförbjuden visa. En spännande historia som tål att läsas flera gånger, absolut! Och julen blir väl aldrig så julig som hos Madicken. Men vet små barn i dag ens vad en släde är?

Andra kändisar är Mamma Mu och Kråkan av Sven Nordqvist.

Limpistoler och glittermakaroner av Ellen Karlsson utspelar sig i nutid. Julfirandet vänds upp och ner på grund av ett strömavbrott (modernt så det förslår!) men blir minst lika trevligt ändå. Vad jag kan se är det den enda nyskrivna berättelsen i antologin och den piggar upp.

Det som i övrigt är nyskrivet är recepten och pysseltipsen. De känns inte direkt nya, men julen är ju till för traditioner och recept på klassiker som kola och pepparkakor hör förstås till. Till de moderna inslagen finns fudge gjord på de omåttligt populära skumtomtarna.

Hela antologin är rikt illustrerad och bläddervänlig. Och mysig är den ju, trots reklamfolderkänslan.

Similar Posts:

• Historisk jul med massor av stämning
• Allt som är trevligt är bra för magen?
• Julklassiker i nyutgåva
• Den rätta julkänslan
• Uppdaterad julidyll

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör det. Den där sagotonen. Hur den kan infinna sig, mitt i julkommersen och diskbänksrealismen, hur det ändå kan smyga sig in någonting lite formelartat, upphöjt. Sagobetonat.

Norska Ingvild H Rishøi gavs ut första gången på svenska för några år sedan med Vinternoveller. Liksom Stargate kom den ut på det lilla bokförlaget Flo förlag, ett förlag som jag helt missat, men som verkar inrikta sig på nordisk kvalitetslitteratur. Det tackar vi för!

I Stargate bor tioåriga Ronja i Oslo-stadsdelen Tøyen. Hennes pappa är arbetslös, men vaktmästaren på skolan, som fungerar som en sådan där magisk sagomedhjälpare på något sätt, tipsar om ett jobb som julgransförsäljare.

Först går det bra. Pappa är glad. Går till jobbet, kommer hem igen, och kokar spagetti till sina flickor. Storasyster Melissa är skeptisk, men Ronja börjar tro att de ska kunna få en riktig jul, för en gångs skull. Kanske till och med en julgran.

Ganska snart kommer emellertid dagen då pappan inte kommer hem från jobbet. Då han tjatat till sig ett förskott på lönen och försvunnit till stamkrogen Stargate. In i alkoholdimman.

Systrarna får klara sig själva. Sextonåriga Melissa tar över jobbet som julgransförsäljare, sliter före och efter skolan till långt in på kvällen, och snart kommer de på att alla vill köpa julkransar och –kärvar av en gullig tioåring som ropar ”till förmån för fattiga barn”. För det är ju det de är. Och livet är hårt för skyddslösa flickor, till och med i den rika norska huvudstaden.

Stargate är en klassisk julsaga i dickensk tradition, med hjärtskärande patos, skarp blick och karg humor. Den ska du definitivt läsa i jul, eller när som helst, inte bara för att minnas de barn som inte får det de önskar sig under granen i år heller, utan för att den på något märkligt sätt ändå lyckas innehålla en skopa av den där sköra, melankoliska julmagin.

Similar Posts:

• Kärlek över gränser. Och till naturen
• Sex av tio vill ha svensk kanon
• Fängslande mordhistoria
• Spår efter en familj
• Intellektuellt drama i Norge

Regissören är den tredje boken om kriminalkommissarie Washington Poe. Jag har inte läst någon av föregångarna, men då delarna är fristående så var det inget hinder för att hänga med. Regissören är en typ av deckare jag redan läst hundra gånger. En allvarstyngd kriminalkommissarie. En kvinnlig polispartner. Ett gäng brutala styckmord. En överintelligent, beräknande seriemördare, värre än de värsta. Ett klassiskt upplägg där författaren försöker särskilja just sin historia genom att göra mördaren till något alldeles extra.

Problemet är att jag inte riktigt köper det. Hur många superintelligenta seriemördare har jag läst om vid det här laget? Jättemånga, faktiskt. Det är gjort, och för att utmärka sig i den kategorin behöver det vara riktigt, riktigt bra, och Regissören är inte riktigt där. Det är inte direkt dåligt heller, bitvis är det ganska spännande. Men även en klassisk deckare behöver något som utmärker den, ger den lite själ. Jag saknar det här. Däremot kan jag tänka mig att Regissören hade passat utmärkt som tv-serie. Med ansikten på karaktärerna hade det blivit betydligt enklare att hänga med och känna något för dem.

Similar Posts:

• Död eller levande
• Inget nytt, men spännande ändå när dansk polis jagar mördare
• Systerskap och psykopati i Lagos
• Mord och mor-dotter-relation i härlig blandning
• För många intriger på en gång i avslutande del av mordgåta