Recension

: Juldagar
Juldagar: 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar Jeanette Winterson
2017
Wahlström & Widstrand
8/10

Den rätta julkänslan

Utgiven 2017
ISBN 9789146233831
Sidor 323
Orginaltitel Christmas Days. 12 Stories and 12 Feasts for 12 Days.
Översättare Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin
Först utgiven 2016

Om författaren

Jeanette Winterson föddes 1959 i Manchester, England. Hon adopterades av ett par som uppfostrade henne strängt religiöst. Hon debuterade 1985 med Det finns annan frukt än apelsiner och har sedan skrivit ett flertal romaner, noveller och essäer.

Jeanette Winterson – Författarens officiella hemsida, en välfylld sida där hon bland annat skriver regelbundna kolumner.

Sök efter boken

”Förr i tiden brukade vi lämna julklappar, för folk hade inte mycket. Nu har alla så mycket, de skriver till oss och ber oss att komma och ta bort det. Ni har ingen aning om hur mycket bättre det känns att vakna upp på juldagens morgon och finna att allt är borta.”
Santa grävde i en av säckarna. ”Titta, hårspolar, ett års förråd av badsalt, fler strumpor än någon kan ha fötter till, torkad vitlök i olivolja, ett broderi-set med Eiffeltornet, två porslinsgrisar.”

Så försvarar sig jultomten när han blir påkommen med att hämta en säck med prylar ur skorstenen i stället för att lämna julklappar. Alla som kämpar med minimalismen skulle kanske tacka och ta emot?

Kommersialismens makt över julen går som en röd tråd genom hela Juldagar, men julkänslan vinner alltid till slut. Här samlas många moderna Scrooges, kvinnor och män med kalla hjärtan som tinas upp av övernaturliga makter.

Flickan i novellen ”Snömamman” kämpar inte med att uppnå minimalism. Hon lever med sin ensamstående och hårt arbetande mamma som inte riktigt har tid, ork eller pengar att få ihop allt. Julen räddas av snömamman, en handlingskraftig snögubbe (eller ja, snömamma) som fixar storstädningen och fyller upp kylskåpet inför julen.

I Juldagar finns också några spökhistorier som utspelar sig långt ut på engelsk landsbygd med tomma tåg, glömda kyrkogårdar och isande andedräkter. Det är inte gastkramande, men mysigt.

I den alldeles hjärtskärande novellen ”Smällkaramellen” är en frusen och övergiven hund huvudperson. För att komma undan kylan gömmer han sig i en smällkaramell och blir huvudperson på ett juljippo. Jag tror den berättelsen blir min favorit.

Ensamheten återkommer som tema i flera av novellerna, men även de påtvingade och skavande relationerna som är så vanliga kring jul:

”Du ville inte följa med mig hem för du hatade min mor.”
”Jag hatade inte din mor! Du hatade din mor.”

Winterson väjer inte för det som är påfrestande med julen och det gör, paradoxalt nog, den här boken till en riktig stämningshöjare. Jag känner mig som en Scrooge som får mitt frusna hjärta tinat inför julen.

Recepten är mer än bara recept, det är trevligt skrivna berättelser om människor som betytt mycket för Winterson och som hon firat jul med vid ett eller annat tillfälle. Maten är främst brittisk, puddingar och märkliga pajer som jag inte blir jättesugen på att tillaga. Men förhållningssättet till recepten gillar jag. Och jag uppskattar mycket hennes sätt att ta makt över sin egen jul och sitt eget nyår. Man behöver inte nödvändigtvis fira som man alltid gjort eller som alla andra gör.

I berättelserna skärskådar hon det jobbiga med julen och i recepten visar hon hur man hanterar det. Den ensamma julen firas bäst med en lyxig rostbiffsmacka och ett glas champagne.

Cecilia Bergman

Publicerad: 2017-12-23 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-22 21:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7193

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?