Recension

: Ronja Rövardotter
Ronja Rövardotter Astrid Lindgren
2014
Rabén & Sjögren
7/10

Kärlek över gränser. Och till naturen

Utgiven 2014
ISBN 9789129691771
Sidor 236
Först utgiven 1981
Illustratör Ilon Wikland

Om författaren

Astridmduva_JacobForsell2
Fotograf: Jacob Forsell

Astrid Lindgren (1907-2002) är en av våra mest folkkära författare. Hennes böcker om Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Karlsson på taket, Mästerdetektiven Blomkvist, Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta och många, många andra har lästs av generationer barn över hela världen och dessutom gett upphov till en rad filmer och tv-serier. Själv mottog Lindgren en rad priser och utmärkelser och sedan 2002 delas ALMA-priset, världens mest prestigefyllda barnbokspris, ut till hennes minne.

Sök efter boken

”Har jag bestämt att mitt barn ska heta Ronja, så blir det en Ronja!”

Det är en ovädersnatt när Ronja kommer till världen. Vildvittrorna kastar sig som pilar genom luften, skriker och skränar, värre än annars. En blixt slår ner till och med, och Mattisborgen rämnar i två delar. Något som kommer att sätta sin prägel på resten av sagan om Ronja. För i den andra delen av borgen flyttar Borkarövarna sedan in. Och med dem Birk, lika gammal som Ronja. Släkterna som sedan länge är ärkefiender. Men Birk och Ronja kommer att utveckla en stark relation. En förbjuden relation.

Ronja Rövardotter är den saga jag alltid tyckt bäst om av Astrid Lindgrens sagor. Förmodligen för att jag starkt kunnat identifiera mig med Ronja, vars pappa Mattis har ett oregerligt humör. När han blir arg slänger han ägg i stenväggen, precis som min pappa kastade potatis omkring sig i stressade päreplockartider. Hans humör påverkar alla rövarna, och bara Lovis rår riktigt på honom. Och hans älskade Ronja förstås, som får alla rövare att mjukna. Jag drömde också om en skog att kunna hålla till i varje dag. Och akta mig för sånt som var farligt i.

För Ronja Rövardotter är vid sidan av sin story om de förbjudna älskande, en naturromantisk hyllning till de småländska skogarna Lindgren växte upp i (får man förmoda). Och till de svenska årstidernas skiftningar. Boken, och sedan filmen, har starkt bidragit till att prägla svenskens syn på sina omgivningar. I den tid den kom (1981) var miljörörelsen stark i landet. Miljöpartiet i sin nyfödda linda, kärnkraftsfrågan het.

Rövare är såna som tar från andra utan att fråga först. Det har alltid varit vardag för Ronja, men hon har inte reflekterat över det. På samma sätt har hon inte reflekterat över varför hon måste hata alla Borkarövare, bara för att de råkar vara Borkarövare. Precis som när Romeo möter Julia skapas här en länk mellan fiender, och i och med att det är en barnanpassad saga kommer det att sluta lyckligt, det kan vi lita på. I Ronja Rövardotter är det barnen som är de kloka och förståndiga, de som ifrågasätter av de vuxna sedan länge cementerade sanningar. Och så är det väl ofta i verkligheten också, tänker jag? Inte var Astrid Lindgren ute och cyklade, när hon lät barnen vara de som förändrade världen.

Ronja Rövardotter är en bok som tyvärr lider av att ha blivit så originaltroget filmatiserad. Det låter kanske konstigt, och Tage Danielssons film som är så vacker; men det är som att jag tröttnar på boken innan jag hunnit till slutet. Dels känns den lite för överlastad. Dels är språket sämre än i exempelvis Mio min Mio, som har en så tydlig poetisk kvalitet. Här skrivs känslor ofta ut, det finns ett språkbruk som jag upplever som slarvigare. Adverb och meningar som säger samma sak om igen, jag blir inte så imponerad. Och så ser och hör jag hela tiden filmen för mitt inre när jag läser. Jag vill inte säga att den skulle vara bättre än boken. Men de står varann väldigt nära. Som att den ena lyfter den andra.

Det finns också en slags präktighet i Birk, han blir nästan inte trovärdig för mig förrän vi kommit till Björngrottan. Och då är vi mot slutet av boken redan.

Ronja 1

Att skapa karaktärer är annars en sak Lindgren behärskar mästerligt. Mattis är som ett stort barn i sina känsloturer. Han är omöjlig, högljudd, platskrävande, odräglig, motsägelsefull, långsint, egoistisk och supermacho. Men kärleksfull och så ofantlig sårbar i all sin mänsklighet. Trovärdigare karaktär får man leta efter.

Och Ronja följer dessutom, till en början, i hans spår. Mycket rätt psykologiskt känns det, när hon spottar åt Birk, och biter honom i kinden när han försöker rädda henne från det underjordiska. Hon är en vildsint huvudkaraktär (om än lite för frekvent liknad vid just en vildvittra. Språklig variation, tack!), och långt ifrån de snälla flickor som säkerligen var vanliga inom barnlitteraturen då. Som fortfarande förekommer. Där var Lindgren en nydanare. Typiska mans-och kvinnoroller till trots är det människor hon skapar, och det är också ett av hennes signum. En anledning till hennes odödlighet.

Ronja 2

Inledningsvis tycker jag mycket om upprepningarna också. Ronjas sätt att ”skratta tyst för att (olika saker) finns”. Hur hon ”aktar sig” för saker som att falla i bäcken eller helvetesgapet, genom att drastiskt utsätta sig. Det är ju så livet är, men vilken förälder får inte hjärtat lite lätt i halsgropen? Ronja får i viss mån fungera som den första oskuldsfulla människan på jorden, helt grön inför saker som ondska och främlingsfientlighet. När hon flyr ut i skogen med Birk från en fader som förnekar henne, är det en extremversion av tonåringens revolt mot sina föräldrar, som alla kan relatera till och bli rörda av. I scener som när Mattis kommer till källan för att locka hem henne hittar Lindgren den nerv som får hjärtat att brista i bröstet. På samma sätt som när hon beskriver hur döden drabbar oss med förvåning och bestörtning varje gång, även när vi vet att den är nära.

Det är häftigt hur begrepp som vårskrik, rumpnissar och ”far åt pipsvängen!” föddes här för att sedan bli etablerade i någon sorts egen mytologi som generation efter generation kommit att växa upp med. Och jag älskar fortfarande karaktären Ronja, och berättelsen om henne. Även om boken var en smula sämre än jag mindes den.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2015-10-31 00:00 / Uppdaterad: 2015-10-29 18:17

Kategori: Recension | Recension: #6329

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?