Recension

: Alltid Astrid
Alltid Astrid: - Minnen från böcker, brev och samtal Ulla Lundqvist
2012
Norstedts
6/10

Vi ses i Nangilima

Utgiven 2012
ISBN 9789113041766
Sidor 152

Om författaren

Ulla Lundqvist född 1938 i Helsingborg, är en svensk författare, litteraturkritiker och litteraturvetare. Hon tog studentexamen vid Örebro flickläroverk 1958 och blev fil. mag. 1962 vid Stockholms universitet. 1979 disputerade hon i litteraturvetenskap med Århundradets barn. 19643-1974 var hon adjunkt i svenska och engelska. Sedan 1975 har hon varit kritiker i Dagens Nyheter.

Sök efter boken

Jag har varit på tre begravningar i mitt liv, min farfars, min morfars och Astrid Lindgrens. Precis som de flesta av oss som är födda efter det att Astrid Lindgren slutat att skriva har hennes böcker alltid funnits där och kommer alltid att finnas. Själv är jag född samma år som filmen om Rönja Rövardotter kom, och det är Ronja som har varit min Astrid Lindgren- karaktär i alla år. Även om jag var väldigt förtjust i Pippi och barnen i Bullerbyn som yngre och Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta som äldre.

Böckerna har varit en del av min uppväxt och författarnamnet bakom likaså. Astrid Lindgren, närvarande har hon alltid varit, mycket tack vare de ljudböcker och filmer där hon själv har läst. Jag blir fortfarande idag berörd av att höra hennes röst och tar gärna en omväg förbi Junibacken bara för att få höra den välbekanta.

I Alltid Astrid har litteraturvetaren Ulla Lundqvist samlat sina minnen av Astrid, både de mer yrkesmässiga och de mer privata. De två kom i kontakt med varandra när Ulla Lundqvist arbetade på sin doktorsavhandling om Pippi. Det är ingen biografi Ulla Lundqvist har skrivit, istället är det en betraktelse av en människa och ett författarskap. I den betraktelsen ingår samtal, brev, artiklar och utdrag ur böcker.

Det är svårt att berömma fenomenet Astrid Lindgren utan att det blir slentrianmässigt, men Ulla Lundqvist klarar det. Alltid Astrid blir ingen hyllning och just därför saknar jag det. Det är också lätt att bli privat när det handlar om Astrid, för att vi alla har privata upplevelser av henne. Jag får känslan av att Ulla Lundqvist varit rädd för att Alltid Astrid ska bli för privat och därför inte heller lyckats göra den personlig. Istället skriver hon snarare en lärobok i hur hon själv har använt Astrid Lingrens litteratur i sin undervisning. Det är spännande och intressant och lärorikt. Och anonymt och distanserat.

Stora delar av boken utgörs av textanalys av valda delar ur Astrid Lindgrens författarskap. De tidigaste ”flickböckerna” utgivna under 40- och 50-tal tas upp med Britt-Mari, Kati och Pippi, som också fått räknas dit. Astrid Lindgrens stora ställningstagande om att stå på de svaga och utsattas sida påverkar hela författarskapet ”kärlek och hänsyn till barnen och frihet och lek i deras värld”, sammanfattar väl Astrids författarskap. Även längtan tas upp som ett övergripande tema i den senare delen av författarskapet då de stora sagorna Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter skrivs. ”Barn är längtare, vi har mött dem tidigare i denna bok. Längtan är bristens och saknadens nära anförvant. Ett barn längtar efter den som är bortrest, efter jul, sommarlovet, efter att bli stor.”

Jag blir inspirerad av att läsa om Astrid Lindgrens tidigaste utgivning, den som jag fortfarande inte har bekantat mig med. Glad över att fortfarande ha något kvar.

Och så minns jag förstås alla de stunder som jag har haft med Astrid Lindgrens karaktärer, hur rädd jag var första gången min pappa läste Mio min Mio för mig, Ronjas vårskrik över de oändliga vitsippsskogarna och att vitsippor alltid kommer att vara mina favoritblommor, lammet Pontus som Lisa matade med nappflaska och hur jag så innerligt önskade mig ett lamm. Jag minns hur fascinerad jag var över att någon som hette Astrid Lindgren hade skrivit alla de där sidorna med ord och när jag som sexåring kunde Rönja Rövardotter utantill sa jag att jag ville bli författare när jag blir stor.

Allt det är det värt att fälla en tår över, så som man gör när man läser om människor som delat ens barndom, men jag fäller tyvärr inga tårar när jag läser Alltid Astrid.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-05-31 00:00 / Uppdaterad: 2012-05-31 02:55

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4721

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?