Recension

: Sotis
Sotis: En alldeles sann historia Ilon Wikland
2012
Brombergs
8/10

När orden inte räcker till

Utgiven 2012
ISBN 9789173373401
Sidor 32

Om författaren

Ilon Wikland är illustratör och författare. Hon föddes 1930 i Estland, kom till Sverige under tonåren och utbildade sig på Konstfack. Ilon är mest känd för sitt samarbete med Astrid Lindgrens böcker som hon illustrerade i flera år, bland annat Bröderna Lejonhjärta, Kajsa Kavat och Ronja Rövardotter. Hon har dessutom ett eget museum ”Ilons sagoland”, som invigdes i juli 2009 i Haapsalu i Estland.

[caption id="attachment_52702" align="aligncenter" width="179" caption="Ilon Wikland Foto: Casia Bromberg"]Ilon Wikland Foto: Casia Bromberg[/caption]

Sök efter boken

Att Ilon Wikland är en av våra allra mest älskade barnboksförfattare och illustratörer råder det ingen tvekan om. Hennes långvariga samarbete med Astrid Lindgren har gjort henne till en favorit inom barnlitteraturen. På bokmässan i Göteborg för en dryg månad sedan var hennes seminarium ett av de få som var helt fullsatta.

Sotis – en alldeles sann historia, är precis som titeln antyder en historia som har hänt på riktigt. För mig är det ofta ointressant huruvida en berättelse är sann eller påhittad, allt som berättas eller återberättas antar någon form av fiktion. Men de allra mest hjärtskärande berättelserna blir ytterligare lite mer hjärtskärande när de har hänt på riktigt. Och Sotis – en alldeles sann historia är hjärtskärande.

Sotis

En tjej i tidiga skolåldern älskar sin katt Sessan, matar henne, ser efter henne och ropar på henne om kvällarna. Men en kväll händer det som inte får hända, trots att tjejen skriker ”Akta dig!” blir Sessan påkörd av en bil. Livlös och blodig ligger hon mitt på vägen. Mamman bär in katten insvept i en handduk och sen blir allting förutom blodet grått.

Ilon Wikland spar på orden i berättelsen om Sessan och Sotis, istället kommer känslorna fram i bilden. Innan Sessan blir påkörd är det färg, gräset är grönt, stugan röd, Sessan bruntigrerad med vitt bröst. Men när Sessan dör blir allt grått. Precis så som det är när någon vi älskar dör. Det hjälper lite att plocka en hel bukett blommor och lägga på graven, men det är ändå så tomt utan Sessan. Det är först när lilla svarta Sotis sitter utanför fönstret en dag som färgerna försiktigt återvänder. Kattungen kommer med trösten och färgerna och livet som går vidare.

Sotis

Sorg och död är ett viktigt ämne för små barn, trots det så skrivs det väldigt lite böcker om just döden. Precis som jag skrev i våras när jag hade läst Linda Skugges bok Godnatt min katt, som också handlar om en älskad katt som dör, är ett husdjurs död många gånger ett barns första bekantskap med döden.

När någon dör räcker orden sällan till och det vet Ilon Wikland, istället låter hon sina illustrationer tala sorgens språk på ett sätt som skänker både tröst och hopp. Det är fint, och viktigt.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-11-04 00:00 / Uppdaterad: 2012-11-04 17:12

Kategori: Recension | Recension: #4963

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?