Recension

: Kasper och Dundret
Kasper och Dundret Stellan Sjödén
2007
Författarhuset
7/10

Katter som är katter

Utgiven 2007
ISBN 978918939058X
Sidor 161
Illustratör Ida Branzell Rosén

Om författaren

Stellan Sjödén har skrivit ett stort antal fackböcker, bland annat läroböcker i psykologi. Han har även skrivit skönlitterärt samt serier om figuren Uno. Hans första barnbok ”Kasper och Osis” kom ut 2004.

Sök efter boken

Kasper ska bara ut på en liten bensträckare, men vips så blir den turen lite längre än han tänkt sig. På sin upptäcktsfärd råkar han på både gamla och nya vänner.

Berättelsen tar avstamp i vardagen. Kasper bor i ett hus och kan få mat serverad om han vill, men det är såklart bra mycket roligare att fånga maten själv. Vi följer kattens perspektiv på saker, där en så enkel sak som en dörr som nyss var öppen och nu plötsligt är stängd kan skapa dramatik.

Just den närheten till katten, att den rör sig på ett trovärdigt sätt, lever sitt kattliv och inte strävar efter att vara lik människan, gillar jag. Naturligtvis kan vi inte veta hur katter tänker eller kommunicerar med varandra, så i det avseendet – språket – har de fått låna lite mänskliga drag.

Kasper är den lite impulsiva katten som bestämmer sig för att söka upp sin gamla vän Osis, en luffarkatt som adopterats av en familj och därför bytt namn till Sotis. Osis/Sotis, en lite disträ katt, har som namnet antyder en tendens att hamna i knipa. På sin väg möter Kasper Dundret, en norrländsk katt som av misstag hamnat på sydligare breddgrader och nu är på långvandring norrut. Han kan berätta den ena historien mer osannolik än den andra, de råkar dessutom nästan alltid handla om honom själv och att han hjältemodigt räddar en katt som heter Trullsan.

Varje kapitel åtföljs av en illustration. Det är oftast helsidesteckningar i svartvitt, med spännvidd från lätta blyertsstreck till kolets svärta. Katterna är realistiskt tecknade, bilderna förstärker deras personliga karaktär. Människorna som förekommer i bilderna då och då känns mer skissartade, det understryker deras perifera roll i berättelsen. De har bara biroller, här är det katterna som är huvudpersoner.

Kasper får bland annat ett dyrköpt svar på varför man inte ska äta möss som är groggy. Alla djur är inte byte, här finns även oväntade möten med andra djur.

För mig hade det räckt gott och väl med katternas utforskande av närmiljön. Det händer mer än man kan tro i det lilla. Min nyfikenhet hålls vid liv trots att det inte är så mycket action. När det uppstår en uppgörelse mellan de snälla och de elaka katterna blir den mer klassisk och förutsägbar i sin uppbyggnad.

Detta är den andra boken om Kasper och den fungerar utmärkt att läsa fristående. De många dialogerna inbjuder till högläsning.

"Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?" frågade han.
"En innekatt", gissade jag, men då sa Sotis att det var fel.
"En innekatt kommer alltid till dörren, för den vill ut, men en vildkatt gör det inte!"

Textutdrag (Visa/göm)

Andrea Berge

Publicerad: 2007-06-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-06 10:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2515

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?