Recension

: Den stora kattkonspirationen
Den stora kattkonspirationen Katie Davies
2012
Alfabeta
4/10

Rörig kattjakt

Utgiven 2012
ISBN 9789150114140
Sidor 223
Orginaltitel The Great Cat Conspiracy
Översättare Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn
Först utgiven 2011
Illustratör Hannah Shaw

Om författaren

Katie Davies är en brittisk författare född 1978. Hon bor i norra London och arbetar som journalist och skribent och skriver bla sketcher för radio.

Sök efter boken

Den gamla katten har blivit överkörd, så Anna och Tom har fått en ny katt. Men den nya katten är inte riktigt som den gamla. Istället för att vilja sånt som katter brukar vilja göra: gosa, bli klappad och sova, vill den nya katten helst jaga och döda andra djur, som den tar med sig hem. Är det en regnig dag ligger den nya katten helst gömd i trappen och fångar fötter när de kommer gående.

När den nya katten har varit och fiskat i kyrkoherdens damm och kommer hem med den dyrbara Koikarpen tycker Annas och Toms pappa att det får vara nog! Han kastar ut den nya katten i regnet och låser kattluckan.

Den stora kattkonspirationen är den tredje delen i Katie Davies serie om syskonen Anna och Tom. Får man tro titlarna Den stora kaninräddningen och Den stora hamstermassakern handlar även de om djur. Jag har alltså inte läst de tidigare böckerna, vilket inte är något problem för att hänga med i handlingen.

Den nya katten kommer, som ni kanske redan listat ut, inte hem igen och jakten efter den inleds. Tillsammans med Annas kompis och granne Suzanne inleds en utredning för att få katten tillbaka.

Vid sidan om barnen finns ett antal mer eller mindre dysfunktionella eller stereotypa vuxna. Annas och Toms pappa tittar på fotboll och kan inte slänga saker, mamman tjatar, sätter upp regler och bestämmer. Herr Tucker, en gammal förvirrad krigsveteran som bara kommunicerar med militärtermer. Och så katt-tanten som bor i det gamla fallfärdiga huset med massa skrot på tomten och katter överallt.

Det är en tokrolig bok, med klurigheter och ett sätt att göra allt mycket mer komplicerat än vad det är. Den klassiska barnprosan med korta luftiga kapitel och många små illustrationer bryts av vissa svåra ord som måste bli uppslagna i Annas ordbok.

Jag hämtade min ordbok och slog upp ”adoptera”. Så här stod det:
adoptera [add-åpp-te´ra] * verb välja ut eller göra till sin egen; fostra som sin egen

och så här stod det om ”bortföra”:
bortföra [bå`rt-fö-ra]* verb avlägsna eller bära iväg i hemlighet eller med tvång, ofta genom att använda hot eller våld; kidnappa

Men det spelade ingen större roll om den ny katten hade blivit bortförd eller adopterad, tyckte jag. För man får inte adoptera husdjur som tillhör andra.

Tyvärr blir det roliga snart för mycket och jag börjar värja mig för det.

Jag har också svårt att översätta bokens kultur med krigsveteraner, söndagsskola och mjölkbud till den svenska. Därför distanserar jag mig allt mer från de tre kavata barnen, deras medhjälpare och fiender i jakten på den nya katten.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-06-02 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-01 22:41

Kategori: Recension | Recension: #4723

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?