"Vi finns överallt!" utbrister en glad tomte på baksidan av boken. Och det stämmer nog. Men det är ingen fara; trädgårdstomtar är dina vänner.

Och det är absolut inget fel med att samla på sådana, antar jag. En hobby så god som någon. Även om det innebär att man själv klär ut sig till en och sitter mitt ibland dem. Vem är jag att döma? Om någon blir glad av att ha en trädgård full med små flinande dvärgar med skägg och röda näsor, more power to ya.

Så för dig som vill ha tomtar är det det du får här. Tomtar. I hundratal. Tomtar. Ute i det öppna eller halvt dolda av löv och grönska, allt på vackra färgbilder. Tomtar tomtar tomtar. Snyggt paraderande på välordnad gräsmatta eller halvt bortruttnade. Tomtar. Belevat brittiska och skogstokigt svenska tomtar.

Det kunde nästan verka lite kusligt faktiskt. Men de är ju så vänliga. Både de där naturtrogna, som ser ut som något ur Rien Poortvliet eller Jenny Nyström, och de Disneyaktigt glansigt plastiga. Din trädgård behöver sådana. Antagligen finns de redan där, du har bara inte fått syn på dem än. Och det är ju förstås ingen fara. Trädgårdstomtarna är som sagt dina vänner. De vill dig bara väl. De vill bara omringa ditt hus, vårda dina växter, titta in genom ditt fönster medan du sover, vattna din gräsmatta, våldtklappa din katt och genom natten tyst nynna "Tipp tapp tipp tapp tippetippetipp tapp" så att du sover lite djupare och inte märker att de … ja, inte för att de har något att dölja. Och om du tycker att de kommer lite lite närmare varje gång du tittar bort är det nog bara inbillning. De är ju dina vänner. Sen att deras kläder är röda, det är inget konstigt med det. Det är, äh, jordgubbsfläckar. Grannens jordgubbar, alltså, för inte skulle dina vänner sno av dina. Nejdå, tomtarna vill dig bara väl, och de finns överallt. De är i din trädgård, på ditt loft, lite närmare och lite fler för varje dag. Titta inte nu, men de står minsann på din bokhylla också.