Recension

: Resa till Port Said
Resa till Port Said Lina Sjöberg
2005
Albert Bonniers förlag
6/10

Mellan Afrikas sol och Norrbottens verklighet

Utgiven 2005
ISBN 9100105082
Sidor 219

Om författaren

lina_sjoberg(76)-bild-sofia-runarsdotter

Foto@ Sofia Runarsdotter

Lina Sjöberg är teologie doktor med särskild inriktning på Bibeln som litteratur vid Uppsala universitet. År 2005 debuterade hon med boken Port Said.

Sök efter boken

Kommunikationsproblem. Alltid ett tacksamt ämne att skriva om. Det blir aldrig omodernt, det är allmängiltigt, viktigt och inte det minsta kontroversiellt. Lina Sjöberg gör det väldigt bra i sin debutroman. Ensamheten, motviljan mot att säga det man tänker och känner, svårigheten i att kommunicera sina exakta tankar, svårigheten i att se sina egna och andras behov på samma gång.

Ramen är en gammal kvinnas resa mot döden och insikten om att detta är en resa vi alla måste göra ensamma. Samtidigt får vi följa en annan kvinnas resa mot samma insikt, på en annan plats och i en helt annan tid.

Den svårt sjuka Marias brev till byprästen är hennes sätt att ta plats, att få vara självisk. Självupptagenhet är sällan intressant. Breven är också boken abslout svagaste punkt, alltför långrandiga och känns på något sätt helt fel i sammanhanget.

Detta är en roman som till stor del utspelar sig i Afrika under kolonialismens sista tid. Dagmar reagerar starkt mot den koloniala verkligheten och dess följder, likväl mot kvinnans ofrihet, men står blind inför andra problem. En tidsskildring, visst, men det känns ändå som om en dimension av samhällskritik saknas på ett flagrant sätt.

Dagmar är en främmande fågel vart hon än befinner sig. Före sin tid, skulle man kunna säga. Jag anar ekon från Kerstin Thorvalls fantastiska skildringar av kvinnlig utsatthet och motstånd mot ålderdomliga föreställningar om moral och vad kvinnor bör och inte bör göra.

Kolonialismens problem belyses på ett utmärkt sätt men jag saknar en liknande uppgörelse med missionärsverksamheten. Engelsmännen framställs som oborstade rasister och missionärerna som strålande helgon. Jag anser det märkligt att kritisera en del av afrikaproblematiken så hårt utan att ens beröra den andra. Kolonialismen och missionerandet var starkt förbundna och det går inte att blunda för den förödelse som följde i missionärernas spår. Med hänsyn till att det är skönlitteratur, en subjektiv verklighet, visst, men ändå. Det hade berikat.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Larsson

Publicerad: 2005-06-14 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-04 20:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1658

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?