Recension

: Medan Svensson åt plankstek
Medan Svensson åt plankstek Per Andersson
2005
Norstedts
3/10

Patetisk tjuv och polis-lek

Utgiven 2005
ISBN 911301241
Sidor 283

Om författaren

Per Andersson är en journalist som varit verksam på bland annat Nöjesguiden, Moderna tider och Expressen. Han har tidigare skrivit en prisad biografi över finans- och mediemogulen Jan Stenbeck.

Sök efter boken

We would’ve injected vitamine C if they’d only made it illegal.

Citatet är hämtat från filmatiseringen av Irvine Welshs Trainspotting från 1993 och fungerar väl som en bild av Per Anderssons Medan Svensson åt plankstek – en reseberättelse från graffitins hemliga värld, en bok som utifrån samtal med målare från den svenska graffitirörelsens drygt tjugoåriga historia försöker skapa en bild vilka det var som gjorde vad. Och varför. De kallar eller kallade sig saker som: Sad. Arsle. Unik. Karma. Dhemn. Xeno. De taggade, gjorde wholecars och wholetrains, bildade crews, visade sina skills och fick sina pieces buffade. Och allt av den enkla anledningen att alltihop var olagligt.

När man läser Medan Svensson åt plankstek försvinner snart alla illusioner man kan ha haft av graffitimålarna som konstutövare som strävande efter att få vara ifred och få utveckla sin konst – i Per Anderssons bok återkommer flera målare tvärtom till det klara ställningstagandet att det de gör inte ska betraktas som konst – utan ett koppel enfaldiga och uttråkade individer som spenderat så mycket tid i närheten av stark sprayfärg att de inte ens orkar komma på några andra bevekelsegrunder till det egna beteendet än: ”Ja, ja det vet jag väl att det inte är rätt. Men det är fan inte helt fel heller.” (Citatet från graffitimålaren Martin Burgos, intervjuad av författare Andersson i oktober 2002.)

Att läsa Medan Svensson åt plankstek är en i stort sett fruktlös längtan efter att någon av de målare Andersson talat med ska lyckas säga något mer djuplodande om sin sysselsättning. Någon med ett mål eller en mening med sitt skapande – bortsett då från att få bekräftelse från andra målare och att bryta mot den samhällsordning och den lag som de tråkiga planksteksätande, volvoåkande Svensson-människorna inordnar sig i.

Vid några enstaka tillfällen stannar boken upp för att göra några enkla reflektioner om det offentliga rummet: vem det är till för, vilka budskap som tillåts kommuniceras och varför. Någon djupare analys företar sig Andersson däremot inte. Varför han låter bli kan man fundera över. Kanske är han själv alltför nära knuten till den motståndskultur han försöker beskriva – vid ett flertal tillfällen lyckas han uttrycka sig oklart om huruvida han är passiv betraktare av eller anhängare till graffitivärlden. Kanske har han, i likhet med de målare han berättar om, haft näsan i aerosolflaskornas närhet så länge att han förlorat alla ambitioner att gå utöver det rena beskrivandet, återgivandet av samtal.

Det bestående intrycket jag får av Medan Svensson åt plankstek är bilden av graffitimålarna som ett antal vilsna individer som hur mycket de än gnäller över samhällets aktioner mot dem, i slutändan tar sin energi ur just det faktum att deras verksamhet är olaglig. I deras ”tjuv och polis-lek” blir de ironiskt nog beroende av just det samhälle som de vill vara ifred från.

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2005-06-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 10:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1657

20 kommentarer

Ett länktips till Rickard: http://www.woostercollective.com/

Leopard Oregistrerad 2005-06-13 00:15
 

90% av graffittin är skit, 10% är fantastiskt bra konst som tar andan ur en. Det fanns en otrolig målning på en liten träkåk i Vasaparken i Stockholm i flera år. Jag fick lust att smyga ut en natt och måla resten av skjulet svart, så att det skulle matcha målningen! jag tog en bild, sen blev målningen förstås övermålad och trista typer satte diverse usla taggar där.

Numera får man bomba tunnelbanevagnar – om man gör det på utsidan, heter Eniro och betalar. Usch.

P Oregistrerad 2005-06-13 12:52
 

Frågan jag ställer mig är; speglar boken verkligen grafitti-målarna? Handlar det inte snarare om författarens bild av/fördomar om dem?

Ogg Oregistrerad 2005-06-13 17:56
 

//p
Procentsatserna påminner mig om… alla andra konstformer.

Angående tunnelbanevagnarna finns det undantag: Gallerian-vagnen är dock riktigt fin.

Leopard Oregistrerad 2005-06-13 18:05
 

Ogg: Eftersom Andersson samlat sitt material genom att samtala med graffitimålarna så är det nog svårt att tillstå att det bara skulle vara fördomar.

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-06-13 18:22
 

Rickard – menar du "tillstå" (erkänna) eller påstå?

P Oregistrerad 2005-06-13 19:07
 

Tillstå som i "medge", men det kanske var ett onödigt ordval. Hoppas att diskussionen kan fortsätta trots fadäsen…

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-06-13 19:16
 

Känns som författaren inte riktigt har greppat hela arenan av målare. Kan också hända att de som hade ambitioner med sitt målande valde andra vägar och utvecklades… fanns det sådana reflektioner i boken?

Pike Oregistrerad 2005-06-13 19:40
 

Pike: Min tolkning av Andersson är att han uppfattade att de målare som gick vidare och erövrade lagliga "arenor" uppfattades som svikare av stora delar av graffitivärlden. Sen kan man ju alltid diskutera vilket urval som gjorts…

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-06-13 19:56
 

Pike, du fick väl ditt signerade ex? Har du inte haft tid att läsa själv? Beträffande den här recensionen kan jag väl tycka att det känns konstigt som reporter att få kritik för att ha gett en komplicerad och motsägelsefull bild av en bit verklighet. Det är ju sådan verkligheten är, även i graffitin.

Per Andersson (författaren) Oregistrerad 2005-06-14 10:14
 

Rikard: vilka man samtalar med, om vad, och hur man sedan framställer dem, kan utan tvekan spegla fördomar. Vilket ju många kvällstidningsjournalister är ganska bra på…

Ogg Oregistrerad 2005-06-14 12:28
 

Ogg: Visst, du har helt rätt, men hur kommer man till rätta med det? Det enda rätta vore väl då att fråga alla om allt och sedan låta en drös journalister tolka materialet.
Andersson: Förstår din poäng, men hade önskat ett större analytiskt djup. Mera resonemang kring olika ståndpunkter snarare än rent redovisande. Den motsägelsefulla bilden du ger av graffitin tror jag många läsare redan hade själva. Vad tillför din bok? Ja, mer än syre till elden hos dem som avskyr graffitimålningar?

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-06-14 17:02
 

Hej Rickard!
Jag tycker naturligtvis att min bok tillför en väldig massa bakgrund, sammanhang, djup och empiri till en diskussion som annars mest präglas av fastlåsta positioner. Men det är vad jag tycker. Jag respekterar och uppskattar dina synpunkter. Nog tjafsat om det.
Bra sajt du har – och väldigt bra att du som kritiker öppnar dig för diskussion och samtal på det här sättet!
Kör hårt. MVH/Per A

Per Andersson (författare) Oregistrerad 2005-06-14 20:22
 

Rickard: min reflektion var att om Anderssons bok ger dig bilden av graffiti-målare som idioter över lag, så kanske det handlar mer om just författarens återgivning än om verkligheten. Jag säger inte att det är så, men att det kan vara så. Som läsare – och som recensent – kan det ju vara bra att ha sånt i åtanke. Kritisk läsning, helt enkelt.

Ogg Oregistrerad 2005-06-15 08:56
 

Får intrycket att recensenten blivit besviken över att inte få sin romantiserade bild av graffittimålaren som medveten samhällsrebell på barrikaderna bekräftad.

På den tiden jag hängde i graffittikretsar, i slutet av 80-talet och början av 90-talet, handlade det i princip enbart om två saker, dels att bli så skicklig som möjligt med burken och dels om att jävlas med omgivningen, polisen etc. Fuck shit up helt enkelt.

Wear Oregistrerad 2005-06-15 09:35
 

De taskiga graffittimålarna jävlas med är vanliga människor som tvingas titta på skiten. Åka till jobbet i bombade t-banevagnar med idiottaggar. Det var inte uppror – det var bara barnsligt och korkat. Men, som sagt, här och där kom det fantastiska målningar som lyfte folks vardag med sin färgrikedom och elegans!

P Oregistrerad 2005-06-15 09:45
 

Ogg: Förstår poängen, men samtidigt känns det långsökt att Andersson skulle haft en sådan tendensiös inställning att han medvetet låtit bli att intervjua den mer konstruktiva delen av graffiti-målarbranschen.
Och Wear: Ja, så är det nog.

Rickard Liljenskog Oregistrerad 2005-06-15 14:55
 

De som klagar på urval och saknar den konstruktiva sidan av graffiti får gärna utveckla och ge exempel. Det är i så fall en ytterst marginell företeelse. Wear's beskrivning stämmer bra även 2005, som jag upplever det.

Hodja Oregistrerad 2005-06-17 15:09
 

Haha, pajasjävel. Typisk svenson som inte förstår innebörden av graffiti. Gör om, gör rätt!

Alex Oregistrerad 2008-07-28 18:38
 

Snacka om att försöka sabba alla graffares rykten.. ”Vilsna individer” ? Knappast va, de hade mål. De ville bli bättre än alla andra, förbättra sin teknik. Att springa ute på gatorna på nätterna är bara en fråga om adrenalinkicken, det blir som en drog. Man kan inte få nog av det.

För att skriva en bok om graffiti måste man uppplevt gatukonsten själv, man ska ha varit där, blivit jagad av áina med hundjävlar, fått sina målningar buffade och rackat cans.

Gör om, gör om, kompis.

Stray Oregistrerad 2009-05-31 22:07
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?