Recension

: Gisslan
Gisslan Nina Bouraoui
2020
Elisabeth Grate Bokförlag AB
8/10

Hennes låsning

Utgiven 2020
ISBN 9789186497750
Sidor 138
Orginaltitel Otages
Översättare Maria Björkman

Om författaren

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. Hon har givit ut mer än femton böcker, som har översatts till lika många språk. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med Prix Renaudot.

Sök efter boken

Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska.

Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in från barndomen med föräldrar som sällan visade ömhet. Föräldrarnas måttfullhet i kärleksbetygelser går i arv. En kram för lite – var det skälet till att det egna äktenskapet upplöstes?

När arbetsgivaren en dag ber Sylvie att bevaka och rapportera om arbetskamraternas insatser gör hon som hon blivit ombedd. Hon förstår att göra rätt. Att vara stark när man nyss blivit lämnad känns så mycket bättre än att visa sig sårad eller ledsen.

På bokens omslag finns bilden av ett lås och ett handtag – vilket är mycket passande för några av scenerna i romanen. Jag tänker att händelserna kunnat drivas framåt i ett annat tempo om den formats med thrillerns verktyg. Men då hade det blivit en annan roman som lekfullt ställt frågan: Vad vore livet utan en bra kökskniv?

Romanen ger i stället plats för Sylvies nuläge och tillbakablickar. Hon agerade inte utifrån hämndlystnad. Låsningen, känslan av att trängas in i ett hörn, är närmast att likna vid ett utdraget födsloarbete. Värkarna återkom men med långa mellanrum. I en plötslig och sista kraftansträngning blandat med klarsyn kommer det ur henne: ”Nej – nu går det inte längre!”

Många är bottnarna i en människas förtvivlan. Det kan röra sig om bristen på föräldrarnas ömhet, som jag redan varit inne på. Men också hur männens blickar är något som kvinnan/kvinnor ständigt måste förhålla sig till. Snyggheten tycks alltid slå andra talanger. En kvinna kan vara arbetsam och bra på att hålla ordning och reda. En sådan kvinna kan tillåtas att avancera, men bara till en viss gräns.

Också klassperspektivet gör sig tydligt i Bouraouis berättelse. Det är lätt för en kvinna i högre samhällsklasser att sätta ord på olämpliga sexuella närmanden. Att däremot ha föräldrar som aldrig pratat om kvinnors och mäns vitt skilda möjligheter i samhället, gör att man bara lärt sig sopa händelser under mattan. Då blir man aldrig någon Ebba Witt-Brattström som kan skriva av sig frustrationer under titlar som Historiens metoo-vrål.

I romanen varvas reflektioner med de jordnära händelser som utspelat sig i Sylvies liv. Jag får lust att läsa såväl Karin Johannissons Den sårade divan (nu måste jag verkligen ta tag i den!) och att läsa om Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar. Så fungerar bra böcker, de placerar sig ihop med andra böcker och aldrig vet man vilka som lierar sig med varandra.

Lena Nöjd

Publicerad: 2020-09-20 00:00 / Uppdaterad: 2020-09-20 07:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8234

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?