Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

Minnen, egna och andras, är det som utgör Nina Bouraouis bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta. Minnen från barndomens Algeriet och Frankrike, minnen från ungdomen, moderns minnen från sin barndom. Tillsammans formar de en utvecklingsroman eller kanske en skapelseberättelse. De olika tidsplanen går i varandra och fram träder liv och […][...]

Kanske, när jag till sist blir färdig, kommer den här boken inte vara mer än en rad lögner för mina föräldrar och för min bror. Jag tröstar mig med att tänka att all objektivitet är subjektiv. Kroppen jag föddes i är en självbiografisk roman, autofiktion. Detta är tydligen viktigt eftersom det påpekas i baksidestexten. När […][...]

Bruno är en medelmåtta. Gör sitt jobb på elektronikföretaget Supelec, varken mer eller mindre. Han pendlar fram och tillbaka till den parisiska förorten där han bor, betalar sina räkningar, utmärker sig inte. Bruno är med andra ord som rätt många av oss. Med en skillnad: han när inte någon längtan efter att få vara något […][...]

Igår avslöjade Svenska Akademien att årets Nobelpris i litteratur går till den franske författaren Patrick Modiano. Därmed får Elisabeth Grate Bokförlag sin andra Nobelpristagare – vilket förstås är en seger för det lilla förlaget. ”Författarkonst. Ordkonst.” skriver Marie i sin recension av Modianos Nätternas gräs och jag ser fram emot att läsa mer av denna […][...]

I Montparnasse i Paris vandrar en man omkring med en svart skrivbok. I den finns minnesanteckningar från hans ungdom, från en tid då han under en kort period vistades bland identitetstjuvar och intellektuella på de nattöppna kaféerna i stadsdelen. Uppviglare kanske. Eventuellt rent av kriminella. Exakt hur det är med den saken får vi aldrig […][...]

Jag har gått runt länge och småläst Nina Bouraouis Enstörig när jag äntligen sätter mig för att formulera mig kring den. Boken tillhör redan last season, men är ändå en sådan som tar längre tid än en säsong att processa. Jag tänker att det är en bok värdig sommarlovet. Den sortens sommarlov vars lästid bara […][...]

Ikväll är jag grym. Någon borde skjuta mig med en kula i pannan, som man gör med svin, med hästar. Det kommer aldrig finnas någon som kan känna sig lycklig tillsammans med mig. Jag är för dum för att träffa några intressanta människor, jag har för många färska sår för att kunna ta på en […][...]

Årets Nobelpris i litteratur till Nina Bouraoui, menade såväl Ebba Witt-Brattström som Johannes Anyuru för någon månad sedan när svenska författare fick önska pristagare. Bara det borde säga något om hur intressant hon är, denna Nina Bouraoui, som redan belönats med Prix Renaudot-priset i hemlandet Frankrike. Kärlekens geografi. Det är en storslaget översatt titel. Anspråksfull […][...]

Få perioder i en människas liv får så mycket retroaktiv uppmärksamhet som tonåren. Vare sig man minns de kritiska åren någonstans mellan tretton och nitton eller inte, är det svårt att släppa fascinationen för den här tiden. Detta fenomen märks särskilt tydligt bland författare – få perioder har väl romantiserats så mycket som just tonåren? […][...]