Hela texten är en monolog riktad till ett du. Detta du är berättarjagets terapeut, som hon har uppsökt på grund av sina oroliga tankar. Dåtid och nutid flätas in i varandra på ett böljande sätt, liksom minnen som sällan poppar upp i kronologisk ordning. Vem är egentligen M? Hon som tidigare gick hos terapeuten och […][...]