Recension

: Jag for ner till bror
Jag for ner till bror Karin Smirnoff
2018
Polaris
8/10

Att fara till en bror

Utgiven 2018
ISBN 9789177951322
Sidor 320

Om författaren

Karin Smirnoff (född 1964) bor i Piteå och har varit verksam som bland annat journalist. Som författare debuterade hon 2018 med romanen Jag for ner till bror och blev nominerad till Augustpriset. Del två och tre i trilogin om Jana Kippo, Vi for upp med mor och Sen for jag hem, kom 2019 respektive 2020.

Sök efter boken

Det är väl ingen vid det här laget som inte hört talas om Karin Smirnoffs hyllade Jag for ner till bror, som numera följts av inte bara en uppföljare, utan två. Även om det är fler än jag som är sena på bollen med att läsa den första boken, har nog de flesta i alla fall hört talas om den.

Jag for ner till bror är den Augustprisnominerade debutromanen från 2018 där Smirnoff introducerar sitt alldeles egna, norrländska språk. Det ger avtryck redan på bokomslaget, där titelns ”bror” i och för sig är en bror, men också heter Bror. På samma sätt hanteras alla person- och ortnamn – de skrivs med liten bokstav. Dessutom har boken ingen kommatering och meningar och stycken är ofta korta, nästan korthuggna och vi får oss en del dialektala ord till livs.

Som vanligt när en roman skrivs med en stil som är ny och ovanlig, tycker en del läsare att det är uppiggande och nydanande, medan det för andra blir ett hinder i läsningen. Jag kan mycket väl förstå att den här stilen inte passar alla, men för min del fungerar det alldeles utmärkt och jag tycker särskilt att det funkar bra med den här historien. Formen lyfter innehållet, så att säga. Någon sida in bara, så kom jag in i det.

Berättelsen flyter på väldigt fint när vi följer med Jana (eller jana, då) till den gamla norrländska hembyn och hennes bror. Jana blir mer och mer involverad med gamla och nya bekantskaper i byn och allt eftersom hon lära känna dem klarnar inte bara bilden av byn och familjerna där i nutid, utan också i dåtiden. Händelser och samband som Jana inte känt till eller inte förstått som barn och ung kommer nu upp till ytan i en ny dager.

Till en början är boken mer en betraktelse och gestaltning av komplexa individer. Jag gillar att ingen är platt och enkelt helt igenom bra och inte heller helt igenom dålig – alla karaktärerna, Jana inkluderad, har osympatiska drag och vanor. Jag tror det är därför vi tycker så mycket om dem.

Allt eftersom blir berättelsen mer en analys av ett helt socialt nätverk, hela byn. Och där någonstans börjar det luta mer åt spänningsgenre än norrlandsrealism. Det är ett intressant möte av två olika genrer, men jag hade hellre stannat kvar i den originella blicken och jag hade klarat mig bra utan det rafflande suget efter mysterium som slutet vill anamma.

Även om boken tappade lite mot slutet för mig, har jag ändå fäst mig tillräckligt både vid Jana och vid Smirnoffs språk att jag tänker fortsätta med tvåan, Vi for upp med mor, och antagligen också trean, Sen for jag hem.

Eva Wissting

Publicerad: 2020-04-01 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-31 22:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8063

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?