Människorna vid vattnet

Händelser vid vatten Kerstin Ekman: 2015; Bonnier; 10/10

Människorna vid vattnet

Utgiven	2015
ISBN	9789174294583
Sidor	591
Först utgiven	1993

Om författaren

Kerstin Ekman föddes 1933 i Risinge församling. Hon är filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet, skoglig hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och ledamot i Samfundet De Nio. År 1978 valdes hon in i Svenska akademien men avbröt sitt arbete där 1989 p.g.a. Salman-Rushdie-affären. Debuten kom 1959 med 30 meter mord. Ekman bodde under många år i Jämtland och norrländska teman återkom i hennes författarskap, bland annat i trilogin Vargskinnet. Sista delen av trilogin, Skraplotter, utkom 2003 och belönades med Augustpriset. Bland hennes andra verk finns Kvinnorna och staden, fyra romaner som utkom 1974-1984, Händelser vid vatten (1993), Gör mig levande igen (1996), Herrarna i skogen och Grand final i skojarbranschen (2011).

Etiketter

Sök efter boken

Efter att ha plöjt igenom Kerstin Ekmans kriminalroman Händelser vid vatten är det lite svårt att veta var jag ska börja, för det är så mycket jag tycker om med den här boken. Det blir svårt att välja ut några enstaka saker att lyfta fram.

Egentligen är jag lite rädd för tjocka böcker för jag läser så långsamt. Men den här boken tog emot mig med öppna armar, trots omfånget. Och trots alla de knepiga relationerna, trots de slutna karaktärerna, och trots det krypande, mörka hotet som hela tiden lurar mellan raderna.

Det är en fint vävd berättelse med många perspektiv, som börjar på 70-talet och som sedan tar vid arton år senare. Karaktärerna får tid på sig att utvecklas. Det är en balansgång, förstås, för ju mer vi får lära känna dem, desto mer vill vi få veta hur det ska gå för dem sedan, och någon gång måste ju boken ändå sluta. Men där mot slutet så väver Ekman ihop alla trådarna så fint, så jag kan ändå leva med att jag inte får veta alla detaljer om hur det kommer gå för allihop.

Det är fint att några av de karaktärer som jag till en början är lite tveksam till får växa för mig till favoriter mot slutet av boken. Och jag tycker om att alla karaktärerna, även de mest osympatiska, får ha något djupt mänskligt i sig. Ingen är helt platt.

Ekman bryr sig nog om varenda en i persongalleriet på sitt sätt, precis som hon bryr sig om varenda fjälltopp, varenda skogsparti, kalhygge och vattendrag – och varje litet liv som rör sig (eller inte längre rör sig) däri. Precis som den ofta så tillknäppta Birger faktiskt bryr sig om varenda en av sina patienter, på riktigt. Det är bland det finaste jag har läst.

Eva Wissting

Publicerad: 2021-05-15 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-10 06:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8459