Utgiven | 2014 |
---|---|
ISBN | 9789146225775 |
Sidor | 498 |
Orginaltitel | The Cuckoo's Calling |
Översättare | Charlotte Hjukström |
Först utgiven | 2013 |
Det är väl en parafras, är det inte? Den tilltufsade detektiven med sin konkursfärdiga lilla byrå, namnet på det frostade glaset i dörren, de ekande stegen i gränderna, trenchcoaten, de eviga cigaretterna, de fatala damerna och de svekfulla kunderna?
Okej, jag kan inte svära på att Cormoran Strike faktiskt klär sig i trenchcoat, men det känns så. Ni fattar nog. Då har jag ändå inte läst eller sett särskilt mycket av de där detektivhistorierna i sig, mest sett dem refererade till i parodier och tv-serier som Veronica Mars, Jessica Jones och Next Generation. Ändå föreställer jag mig att J K Rowlings alter ego Robert Galbraith och detektivhjälten Cormoran Strike är just en sådan lek med genrekonventioner – och att Rowling haft rätt roligt i denna lek.
Först framstår alltsammans som otroligt klichéfyllt och gammeldags. Strike har precis fått hjärtat krossat av en vacker, rik och svekfull kvinna (ja, jag är medveten om att jag redan använt ordet svekfull väl många gånger, men det är verkligen svårt att undvika här). Han har ett förflutet i militärpolisen, förlorade ett underben i Afghanistan och sover numera på en tältsäng på sitt skrufsiga kontor. Dit kommer Robin, ditskickad som sekreterarvikarie av en agentur, nyförlovad och uppfylld av att beundra sin ring och att hinna köpa bröllopstidningar på lunchen. Ja, och så kunden, förstås, en rik affärsman som skulle kunna rädda företagets minst sagt skruttiga ekonomi med sitt högprofilerade uppdrag.
Hans adoptivsyster, den framgångsrika fotomodellen Lula Landry, har störtat ner från balkongen på sin lyxiga takvåning. Polisen har slagit fast att det rör sig om ett självmord, men brodern vill att Cormoran Strike ska bevisa att det var mord och ta fast mördaren. Det blir såklart en resa in i de vackras, kändas och rikas mörka hemligheter.
Det är en välkonstruerad intrig, som lockar till läsning även om jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om karaktärerna i intrigen. Däremot fylls huvudpersonerna, Strike och Robin, ut efterhand, och blir faktiskt några jag gillar. De får bakgrunder och nyanser.
Allt som allt är det här en underhållande detektivhistoria, och en fin noir-skildring av London. Rowling verkar som sagt ha haft roligt när hon skrivit, och jag har faktiskt redan plockat upp nästa bok, som utlovar ett mysterium kring en försvunnen författare.
Om Lula Landrys död emellertid helt förlorar sin betydelse så fort jag slagit igen romanen, så finns det en annan märklig gåta som inte vill lämna mig ifred: Kan man verkligen rädda en (fullt påklädd) kvinna från ett fall genom att gripa tag i hennes ena bröst?
Publicerad: 2021-05-16 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-15 18:16
Inga kommentarer ännu
Kommentera