Recension

: Clownen som inte var så rolig
Clownen som inte var så rolig Kim Fupz Aakeson Stian Hole (illustratör)
Alfabeta förlag
9/10

I manegen står en clown

ISBN 9789150121186
Sidor 42
Orginaltitel Klovnen der bare ikke var særlig sjov
Översättare Barbro Lagergren

Om författaren

Kim Fupz Aakeson föddes 1958 i Köpenhamn. Han är en mycket produktiv författare som bland annat skrivit drygt 40 böcker för barn och unga, dessutom flera romaner, tecknade serier, dramatik och manus till filmer.

Sök efter boken

Om du besöker en cirkus kan du vara säker på att få uppleva variationsrik underhållning. Du möter luftakrobater, jonglörer, hästar, eldslukare och clowner. Var beredd på att känna en stark oro i maggropen när trummorna varslar om luftakrobatens farliga nummer. Den avancerade luftvolten högt ovan marken är riskfylld – även om du ser säkerhetslinor och skyddsnät.

Boken Clownen som inte var så rolig handlar om livet på en cirkus. Där finns trollkonstnärer med duvor i famnen, skinande vita arabhästar, en orkester i guldjackor och en cirkusdirektör i höga klackstövlar. Det första uppslaget visar en förväntansfull publik som ännu inte släppts in i cirkustältet. Linor med rader av flaggvimplar och elektriska lampor skapar feststämning.

Jag skriver att boken handlar om livet på en cirkus. Men riktigt så är det inte. Publiken blir nämligen nästan den viktigaste rollinnehavaren. För när clownen kommer ut i manegen och ska vara rolig – händer något. För det första är det bara något enstaka skratt som hörs. För det andra blir cirkusdirektören jättearg för att clownen inte är tillräckligt rolig. För det tredje hamnar läsaren i huvudet på någon i publiken.

Underhållningen som cirkusclowner förväntas bjuda på väcker åtminstone i mig mångbottnade känslor. Bakom det vitsminkade ansiktet med den förstorade glada munnen kan man ana något annat. Själva humorgreppen ute i manegen är ofta fysiska. Komiken handlar om att dratta på ändan eller få en tårta i ansiktet.

Exakt kring den här skärningspunkten kretsar sig bokens historia. Många i publiken ger sig ut på tankeflykt under clownens nummer. I stället för ett skratt formas reflektioner kring lite sorgliga saker. Exempelvis medlidande med andra som inte har det så bra. I mörkret bland en massa okända ges utrymme för pånyttfödelse.

För cirkusdirektören är det bara jobbigt. Hans ledarskap bygger inte på reflektion:

för cirkusdirektörer skriker gärna, särskilt den här

Cirkusdirektören kräver bättring annars kommer Ulrik Christoffersen (som clownen heter egentligen) att få sparken den sista. Med detta hot hängande i luften fortsätter berättelsen. De kommande dagarna får läsaren följa både clownen, hans rådgivare lejonet Leo och publiken. Har cirkusdirektören gjort rätt tolkning av publikens tystnad?

Illustrationerna är bedövande melankoliska. Stian Hole använder starka färger i sitt skapande. Ett huvud kan ibland förvrängas så att man associerar till René Magritte eller Salvador Dali. Ofta ger perspektiv och beskärningar en överraskningens effekt och ena stunden fylls jag av svindelkänslor för att i nästa fyllas av förundran.

Att läsa boken med ett barn som ännu inte lärt sig läsa tar inte lång stund – men för frågor och annat kan behövas lite längre tid. Den passar även för barn i lågstadieåldern som sitter i en kuddhörna på fritids. Men varför inte ge boken till en vuxen som borde fundera på sitt ledarskap. Ett uteblivet skratt i anslutning till ett skämt har lika många förklaringar som det finns människor.

Lena Nöjd

Publicerad: 2021-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2021-05-14 16:35

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8466

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?