Recension

: Flickan som fick så många syskon
Flickan som fick så många syskon Kim Fupz Aakeson
2006
Eriksson & Lindgren
6/10

Fantasi är också verkligt

Utgiven 2006
ISBN 9185199753
Sidor 25
Orginaltitel Pigen der fik rigtig mange søskende
Först utgiven 2004
Illustratör Lilian Brøgger

Om författaren

Kim Fupz Aakeson föddes 1958 i Köpenhamn. Han är en mycket produktiv författare som bland annat skrivit drygt 40 böcker för barn och unga, dessutom flera romaner, tecknade serier, dramatik och manus till filmer.

Sök efter boken

Mamma och pappa har ju lovat att det ska dyka upp ett litet syskon snart. Men det verkar aldrig vara snart. Flickan, utan namn, känner sig ensammast i världen. Hon får väl hitta på en bror då, han får heta Kenneth. Hon talar om för mamma och pappa att Kenneth minsann behöver en egen kudde och ett eget täcke. Naturligtvis måste han också ha en egen tallrik vid matbordet, han är ju hungrig som en varg. Föräldrarna accepterar alla krav. Krångligare blir det när flickan kommer på att det behövs lillasystrar också.

”Tre syskon”, sa flickan, ”och alla tre vill ha mat i morgon kväll.”
”Jaha”, sa mamma och tittade på pappa som ryckte på axlarna och inte orkade bråka, inte just då. ”Tre är väl lite för många tycker vi nog.”
Som om det vore något konstigt med tre syskon.
Det finns familjer som har många fler syskon.

Och det är bara början. För sen kommer Manilla och Gudrun, Alexander och Max, tvillingarna Mick och Mack, Mikael, Pia, Jan, Krister, Putte, Åke, Werner P, Werner S, Benina, Dottan, Nanna, Julie och några namnlösa. Då sätter föräldrarna ner foten, de vill bara ge flickan mat. Men om inte alla får, vill inte flickan ha något.

Flickan och alla hennes syskon låser in sig på hennes rum. Föräldrarna försöker förhandla genom den stängda dörren. Inga lockbeten hjälper. Så blir det märkvärdigt tyst där utanför dörren ett tag. När föräldrarna småningom återvänder har de en lillebror med sig. Flickan kan se honom genom nyckelhålet. Vad ska hon välja att göra nu? Vad säger syskonen?

Texten och bilderna matchar varandra i sin lekfullhet. Tecknarstilen är skissartad, i synnerhet skildringen av syskonen påminner om små barns fria tecknarstil med oväntade färgval och oproportionerliga former. Perspektivet i rummet är lite lutande och skevt, beskriver mer hur det känns, än hur det ser ut på riktigt.

Fyraåringen som jag läser boken tillsammans med reagerade på bilden där flickan ligger i sin säng och tänker att hon och syskonen kanske svälter ihjäl – där har syskonen ersatts av dödskallar som flyger runt i mörkret. Jag uppfattade det som att han tyckte det var skrämmande och började förklara att det bara är som hon tänker, att i boken handlar det ju om hennes fantasier, att det inte är på riktigt. Fantasi är också verkligt, svarar han då. Syskonen i boken kan ju jämföras med många barns gosedjur, som ofta är namngivna och har olika roller och inbördes relationer. De får kanske inte heller sitta med vid matbordet, men de är viktiga karaktärer i barnens liv.

En bifigur i historien är hunden Korven, som finns med på vartenda uppslag, även om han inte så ofta omnämns i texten. Han är mycket mer närvarande i flickans liv, än föräldrarna som känns märkligt frånvarande. Fast det är som att flickan inte riktigt lägger märke till honom, han är lika förbisedd av flickan som hon känner sig förbisedd av föräldrarna.

Andrea Berge

Publicerad: 2006-09-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-01 13:10

Kategori: Recension | Recension: #2177

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?