Recension

: Emilio och glömskan
Emilio och glömskan Paco Roca
2020
Palabra förlag
8/10

Rart berättat om demens

Utgiven 2020
ISBN 9789198497038
Sidor 100
Orginaltitel Arrugas
Översättare Ellinor Broman
Först utgiven 2007

Om författaren

Paco Roca är artistnamnet för Francisco Martinez Roca (född 1969). Han är från Valencia i Spanien och har gett ut flera serieberättelser. Berättelsen Emilio och glömskan har översatts till flera språk och tilldelats flera utmärkelser.

Sök efter boken

Den äldre släktingen eller den äldre grannen har du säkert träffat. Yrkeslivet är avklarat. Livet pågår i den egna bostaden och i de egna kvarteren. Barn och barnbarn kommer på besök ibland.

Vi önskar nog alla att vi får en trygg ålderdom. Att några vänner från förr finns kvar som vi kan umgås med. Kanske minnas några gemensamma händelser tillsammans.

Men vad händer när minnet faktiskt sviker? Den frågan undersöks i serieromanen Emilio och glömskan. Snabbt kastas läsaren in i en scen som ser ut att utspela sig på en bank. Vändningen är högst oväntad och bokens huvudperson presenteras. Han heter Emilio och har tidigare arbetat som banktjänsteman.

Han har anhöriga som hjälper honom med det praktiska, såsom matlagning och andra göromål. Men konflikten som utspelar sig i bokens inledning visar att sonen är utmattad. Bakom ligger dagliga missförstånd och anklagelser som inte längre bottnar i verkligheten. Emilio får plats på ett äldreboende med utbildad personal.

Här blir han bekant med de andra och han får dela rum med Miguel. Miljön kan tyckas skrämmande för den som ännu inte bekantat sig med livet på ett gruppboende men serierutornas färger i brunt, beige, och grönt lyser milt.

Alla personer på hemmet har olika grader av demens som utvecklas helt individuellt. I vissa bilder är någon ung och vacker – precis så som personen upplever sig själv. Att ha olika drivkrafter är ingenting som gäller enbart för unga och medelålders. Emilios rumskamrat Miguel verkar piggast av dem alla och kunde nog klara sig i eget boende. Men han livar upp tillvaron för de andra – även om han inte alltid har rent mjöl i påsen.

De åldrande människorna har förlorat tidigare förmågor och självbilderna naggas i kanten. Det är dråpligt och tragikomiskt om vartannat. Det är lätt att känna medkänsla och leva sig in i hur Emilio upplever förändringen.

Långsamhetens klocka kan dominera en hel dag. När kvällen kommer vet ingen vad som skiljer den ena dagen från den andra. Men innan den stora glömskan drar ur kontakten kanske det blir en bilfärd à la Thelma och Louise?

Jag tror många skulle tycka om att läsa denna bok – den är trösterik och visar med gott hjärta vad demens kan göra med någon du håller kär.

Lena Nöjd

Publicerad: 2020-03-31 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-30 23:18

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8057

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?