Recension

: Bakvatten
Bakvatten Maria Broberg
2020
Norstedts
6/10

Kärlek och mörka hemligheter i norrländsk skrud

Utgiven 2020
ISBN 9789113098470
Sidor 270

Om författaren

Maria Broberg (född 1977) är uppvuxen i Piteå och är sedan ett tiotal år bosatt i Nedre Saxnäs – platsen som inspirerat henne till att skriva Bakvatten, hennes debut som utkom 2020. Maria Broberg har tidigare varit bosatt i Umeå och Stockholm och är utbildad kulturjournalist. Hon är idag verksam som kommunikatör, skribent och kommunpolitiker med hjärtat i glesbygds- och demokratifrågor.

Sök efter boken

Maria Brobergs debut Bakvatten ljuder i samklang med många av de senaste årens uppmärksammade skildringar av livet uppe i norr. Jag tänker till exempel på Nina Wähäs Testamente, Stina Stoors Bli som folk och Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo. Att fånga den norrländska melodin i skrift och skildra livet som pågår långt från storstan, nära natur och mörka hemligheter, tycks vara ett vinnande koncept. Så även i Bakvatten.

Boken spänner över ett stort tidsspann, från 1948, då sjuttonårige Assar av en händelse gör sällskap med den flera år äldre Margareta längs en landsväg, till 2008, då deras kärleksbarn Håkan ställs till svars för det som hände hans lillebror Nilas när de var yngre. Handlingen hoppar mellan åren, och som läsare får man bit för bit en tydligare bild av hur och varför Nilas dör. Inte förrän på de allra sista, i ilfart lästa sidorna, kommer den tydliggörande pusselbiten om hur det egentligen kunde hända.

Trots att Nilas död finns där genom hela berättelsen, och är bokens tillsynes mest tydliga drivkraft, handlar Bakvatten mer om människorna som blir kvar och hur deras liv såg ut innan och efter dödsfallet. Bakvatten är en släkthistoria, snarare än en thriller, där tidlösa teman som skuld, kärlek och ensamhet får ta plats. Den omöjliga kärleken mellan Assar och Margareta är startskottet för hur handlingen utvecklar sig. De möts 1948 och faller för varandra trots att Margareta redan är gift med Hebbe, som ger henne musik och trygghet i livet, men inte mycket mer än så. Deras berättelse löper sedan genom hela boken, som en brännande röd tråd, även när den hamnar i bakgrunden då handlingen fokaliseras kring Håkan. Han får en uppväxt präglad av ensamhet och känslan av att inte höra till; när Hebbe dör förlorar Håkan både den han ser som sin pappa, men även sin mamma. Margareta blir frånvarande, och när Lars kommer in i bilden och Nilas föds, försvinner Margareta allt mer från mammarollen och livet på gården. Kvar blir Håkan, någonstans i mitten, utan att höra hemma varken i sin familj eller med sina vänner. Flera år senare tittar han tillbaka och önskar att saker och ting hade varit annorlunda, då kanske katastrofen hade kunnat undvikas.

Trots en intresseväckande ram för berättelsen och välarbetade personporträtt, får jag nästan känslan av att ha blivit snuvad på något när jag har läst färdigt boken. Maria Broberg har en fingertoppskänsla med språket som helt vaggar in mig i den norrländska, karga värld som boken utspelar sig i och det är däri den största behållningen ligger. Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det går långsamt ibland, jag vill veta vad som hände med Nilas, så att jag kan koncentrera mig på personerna och miljöerna sedan. Möjligen hade boken tjänat på att lägga den tydligt uttalade spänningen åt sidan, för boken klarar sig fint utan den – kanske till och med bättre? Jag funderar på vad som hade hänt om Maria Broberg vilat mer i berättelsen, låtit läsaren följa Assar och Margareta närmare, och kanske låtit även omgivande karaktärer ta mer plats. De finns där i bakgrunden, med livsöden man bara kan ana, och jag hade gärna dykt ner i dem också och försvunnit ännu djupare in i det norrländska landskapet, tryggt ledd av Brobergs säkra hand.

Nadja Gollbo

Publicerad: 2021-01-26 00:00 / Uppdaterad: 2021-01-24 05:10

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8355

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?